Har hijab inget med islam att göra?!

.

Ella frågar:

Selam Alaykum underbara Marie:)

Jag måste bara ställa en snabb fråga:) vad anser du om kvinnor/män som påstår stenhårt att hijab inte är nämnt i koranen och att det inte har med islam att göra?

Inshallah att du kan svara:D

Svar:

På den tiden Profeten ”kom till byn”, så att säga, gick kvinnor – och även män – i Arabien klädda med huvudduk, en slags sjal som hängde ned från huvudet och efter sidorna, en del virade den istället runt huvudet som en slags turban, men alla bar i alla fall en sådan. Antingen var plagget av gammal sed, eller så berodde det på att man ville skydda huvudet ifrån den gassande solen – jag vet inte vilket. Alla klädde sig också i fotsida klädesplagg, men kvinnorna täckte inte nödvändigtvis upp barmen utan klädde sig, som idag, antingen mer eller mindre urringat.

Man bör känna till detta när man läser Koranversen nedan:

”Och säg till de tro­ende kvin­norna att de bör sänka blic­ken och lägga band på sin sinn­lig­het och inte visa mera av sina behag än vad som [anstän­digt­vis] kan vara syn­ligt; låt dem där­för fästa slö­jan så att den täc­ker bar­men. Och de skall inte låta sina behag skymta inför andra än sin make, sin fader, sin svär­fa­der, sina söner, sin makes söner, sina brö­der, sina brors­sö­ner, sina sys­ter­sö­ner, när­stå­ende kvin­nor, dem som de rätt­mä­tigt besit­ter och sådana man­liga tjä­nare, som inte längre kän­ner begär efter kvin­nor, eller barn som ännu inte har begrepp om kvinn­lig naken­het. Och låt dem inte gå med sva­jande gång för att dra upp­märk­sam­he­ten till sina dolda behag. Tro­ende! Vänd er till Gud i ånger [över era fel och syn­der]; kanske skall det gå er väl i hän­der!”

Koranen 24:30

Hur ser man ut om man har en slöja på huvudet, likt dessa män och kvinnor hade på den tiden, och sedan ”…fäster slöjan så den täcker barmen”? Då ser hon ut som muslimska kvinnor klär sig idag; dvs hon visar enbart ansikte, händer och eventuellt fötter.

Än idag klär sig männen i Arabien samma typ av klädesplagg som man gjorde på den tiden, liksom kvinnorna. Skillnaden mellan dom är att kvinnorna har täckt sin barm, så som Koranen nämner att de ska göra.

Eftersom Koranen innehåller få lagar där brott och straff tydligt nämns (endast 30 verser behandlar detta, de s.k. hudud-lagarna), är haditherna (som utgör sunna) viktiga lagkällor. Haditherna presenterar levnadsexempel kopplade till Muhammed och personer som stod honom nära. Och vi känner alla till på vilket sätt som kvinnorna i Profetens familj och närhet klädde sig; i full hidjab.

Som svar på din fråga så tycker jag att de som stenhårt går ut med att påstå att hijab inte har något med islam att göra – kan ta sig i brasan :-/ !… eller nånting dito…

.

Män med proper hijab

Varför måste muslimska kvinnor bära slöja?

.

Varför måste muslimska kvinnor bära slöja?

Jag fick en fråga som löd såhär:

”Jag har en fråga snälla ifall du kan göra en inlägg där förklarar mer om varför muslim kvinnor måste bära slöja?? jag och min fästman har lite problem med det, jag älskar slöja men han tycker inte det är så viktig inom islam…”

Man koncentrerar sig mycket på självaste ”slöjan”, men det är ju inte bara det som sitter på huvudet som är hidjaben. Hidjab är detsamma som ”heltäckande klädsel”, och innebär att man även ska dölja kroppsformen så mycket som möjligt.

Idag är kvinnan exploaterad mer än någonsin i världen. Hennes ungdom utnyttjas av industrin – för kapitalets skull. Hon är en handelsvara, ofta utan att hon själv är medveten om det. Kvinnor är de som mest används för att håva in kapital till kapitalisterna: är hon inte själv objektet, så används hon som ”lockvara” för andra varor i reklam. Kvinnor är de som mest konsumerar mode och skönhetsprodukter. Och hon gör det för att passa in den rådande gängse mall, för dagen, som hon förväntas passa in i.

Om hon vill kunna konkurrera på ”samma villkor” som alla andra så bör hon investera i dagens mode. Men bara för att hon lagt en ansenlig summa på en ”ny personlighet” (genom att köpa dagens modegarderob) så kan hon inte vila för det – för inom några månader så är den investeringen blasé: hennes nyinköpta ”personlighet” är redan ur mode och hon måste investera i en ny…..

Varför ska då den muslimska kvinnan ”tvingas” att inte vara med i dessa nycker? Varför ska hon ”tvingas” tänka på sig själv och, istället för att följa rådande trender, fokusera på sina egna mål i livet? Det är precis det man frågar sig när man frågar varför en muslimsk kvinna måste bära slöja. Det man frågar är egentligen: ”Varför ska bara den muslimska kvinnan vara fri?”

För denna jakt på ”den perfekta personligheten” som man investerar i när man jagar mode och märkeskläder är för ALLA, utan undantag (låt ingen pådyvla någon något annat) inget annat än en tung kedja som hon bär på, och som förslavar. Problemet är att det känns roligt i början – likt vilken drog som helst som skapar ”trevliga” illusioner, och sedan förblindas man utav bara farten. Tillslut låtsas hon att det är kul och det är detta som är ”meningen med livet” och hon är ”superlycklig”. Egentligen lider de flesta som springer i detta ytliga ekorrhjul utav ångest, förmodligen även svår ångest. 

Alla människor som inte matar sin andliga sida kommer tillslut att drabbas utav depression och ångest. Detta gäller även män, men män kan på något sätt komma undan med att inte jaga senaste mode, senaste väskmodellen och bästa sminket som tar bort ”defekterna” man har. Om de inte matar sin andliga sida, så drabbas de också av depression, som sagt, men kvinnor har dessutom ”kravet” på sig att vara någon annan än de egentligen är – vilket inte män har i samma utsträckning. Det är nog en stor orsak till att kvinnor är överrepresenterade bland de som lider av oro och ångest, jämfört med männen. Hon måste spela ett spel hela tiden, jämföras med andra och därför måste hon ständigt prestera bättre.

Vari ligger felet i att hon, i islam, rekommenderas att inte vara ett objekt? Att hon befrias från denna börda? Faktum är att det finns folk som är oerhört upprörda över att hon inte är med i ”spelet”.

Vad vill en människa egentligen? Vad vill en ”genomsnittlig” människa?:

Vanligtvis är det att studera, förslagsvis för att få ett önskat jobb. Man vill gifta sig, få barn och uppfostra dom till att bli fungerande medborgare i samhället. Kanske resa någon gång då och då. Sedan vill man ha någonstans att bo och man vill ha mat på bordet. Vad mer finns där i livet? Just det ja, olika intressen som man vill förkovra sig i förstås, men annars?

Vad är det som hindrar en kvinna att få allt detta, om hon bär slöja? Hon kan få allt det – och mer därtill – om hon vill. Förmodligen kan hon även få det snabbare, och enklare, om hon följer de regler som finns inom islam: och föder sin andliga, såväl som sin fysiska, sida. Att hon fokuserar på det som är viktigt i livet. Och det ytliga, som världen idag vill bedöma en person utifrån, är inte det viktiga i livet. Kunskap, t.ex. är viktigare än det ytliga.

Att vilja vara vacker och fräsch är inte något som är fult eller dåligt i islam, tvärtom är det väldigt viktigt att man bryr sig om sitt utseende, kropp och hälsa. En kvinna vill känna sig attraktiv. Men vi kommer nu till det som är viktigt och vad som är viktigare: varför skulle det vara viktigt att andra män finner henne attraktiv? Varför vill man försöka sig på att attrahera ”alla män”? Den nöten är svårare att svälja än att vara attraktiv till sin egen man, för hon VET vad hennes egen man tycker om.  Det är enkelt och skapar inga stora konflikter i henne.

Att försöka ”passa in” på en större marknad, där fler män rör sig, är betydligt värre: för det är alltid någon som hittar något fel på något man har, trots att man följt alla regler och koder. Får hon kritik från ett enda håll ”där ute” så mår hon dåligt av det, och försöker sedan anpassa sig efter den kritiken – även om den bara kom från en enda person…. som egentligen inte ens är viktig för hennes liv i livet i övrigt.

Vill man läsa fler som argumenterar för slöjan kan man läsa HÄR eller HÄR

En ickemuslimsk kvinnas experiment

.

En ickemuslimsk kvinna delar sin erfarenhet utav att bära hijab:
.

.

”En eftermiddag gick jag gatan fram i min långa vita klänning och mitt kortklippta svarta hår, och lastbilsförarna visslade och skrek obsceniteter åt mig. Jag kände mig tillintetgjord, för jag hade precis kommit från en hårsalong där jag bett frisören klippa mig så kort som hon skulle klippt vilken kille som helst.

Jag satt som bedövad medan frisören klippte av mig mitt axellånga hår, för varje tum hon klippte frågade hon mig om jag inte snart flippar ut. Det gjorde jag inte, men jag kände mig självstympad: Det var inte vilken klippning som helst, jag tillintetgjorde min femininitet, ville framträda så androgyn som möjligt.

Trots detta förhindrade det inte vissa män från att behandla mig som ett sexobjekt, jag hade misstagit mig helt: Det var inte min kvinnlighet som var problematiskt, utan min sexualitet….

De reagerade mot mig så som de uppfattade mig, inte så som den jag verkligen ÄR. Varför skulle det ens ha någon betydelse på vilket sätt de uppfattar mig, egentligen? Men det gör det!”

Detta är en del utav den text som amerikanska Kathy Chin skrev efter hennes lilla experiment som hon utförde på uppdrag inför en avhandling hon skulle göra på UCLA.

Sammanfattningsvis beskriver hon upplevelsen som: ”THE MOST LIBERATING EXPERIENCE OF MY LIFE”

Videosnutt med Lilo – Hawzaresa

.

Jag bara måste lägga upp en video som min halvgalna dotter (Leila) spelade in när hon var i Iran i sommar, på Hawzastudier. Det är Leila och hennes väninna, som är väldigt trötta efter ett par lektioner och spelar in vad de gör under en rast…

Tja… se och njut…?

Dotter på vift!

Fatima al-Masumah, Qom, Iran

Jag har ju en dotter som har åkt till Iran. Hon har varit där i 14 dagar precis nu. Hon är med på en lägerresa med en grupp som årligen åker till Iran på studier i den Heliga staden Qom, som är ett stort lärosäte med många universitet. Folk från hela världen kommer dit i grupper och stannar – vanligtvis – i 3 månader eller mer. Den typ av grupp hon åker med stannar bara i 4 veckor dock.

Då Lilo är en rätt ostyrig person och busig och aldrig lyssnar, har jag bävat för denna resa. För det första för att jag trodde att hon skulle vara uttråkad av alla lektioner (hon måste ju lyssna, som sagt) och att allting skulle vara för ”religiöst”….

Hon har nu, glädjande nog, ringt mig ganska många gånger på denna korta tid, och hon bokstavligen BUBBLAR av glädje och prat!!

Hon har, bland annat, för första gången i sitt liv tvingats följa rutiner: hur någon lyckats få henne att följa sådan övergår mitt förstånd, men hon har väl upptäckt att den riktiga världen därute inte väntar på henne.

De stiger upp kl 4.00 och åker minibuss till Fatima al-Masumahs moské. Där ber de morgonbönen, sedan åker de tillbaks till sitt hotellrum och sover. Stiger upp igen vid 8.00 då de äter frukost och åker sedan minibuss till Mustafauniversitetet där de har undervisning gemensamt med de killar som åker med ifrån Sverige. ALL undervisning är på engelska.

När morgonens lektoner är slut - vid 12-tiden sådär, åker de till moskén och ber igen. Sedan är det ut på stan som gäller, bazarer och affärer. Sedan hem, äta och sova. Jag tror det var kring 17-tiden hon sa att de åker tillbaks till universitetet för några lektioner till.

”Tänk så mycket tid man sparar om man har rutiner!!!”, säger hon märkbart förvånad.

Hon älskar också sin ”pingvindräkt” som hon kallar sin abaje ! Så härligt och enkelt, lite trist bara med svart hela tiden…. ”Tänk om man kunde bära den i Sverige också, jag tror jag ska prova göra det nån gång”, sa hon. Jag tvivlar dock på att hon verkligen vågar – trots att hon egentligen är tillräckligt kaxig… för man måste ha lite kaxighet i sig för att sätta på sig en sådan i dessa länder.

Jag sa till henne att: ”Du får se nu – och praktisera – att om man tar bort all yta, så blir livet så otroligt mycket enklare.” Och det höll hon verkligen med om. Just nu är hon i Meshed, även det en Helig stad där vår åttonde Imam – Imam Ali ar-Ritha – är begraven. Hon har verkligen längtat till resan dit, så det ska bli intressant höra hennes reflektioner när hon kommer tillbaks.

Ibland när de åker till moskén för morgonbönen så stannar hon ock tjejerna kvar i några timmar istället för att åka tillbaks och sova. De tycker där är underbart. ”Vet du mamma, det är folk där TJUGOFYRA TIMMAR!!! De tar med lite picknick och sitter där ett par timmar; ber, träffar folk, umgås. Helt underbart härligt!.”, sa hon.

Det är detta, denna samlingspunkt för alla, som verkligen saknas i det land vi lever i. Ingenstans finns här något sånt liknande. Har någon ett bekymmer går man bara till moskén och meddelar detta, och om någon som har möjlighet att hjälpa hör det: så får man hjälp. Har man något man vill sälja; en bil, butik, hus…. så meddelar man det här. Här behövs inga opersonliga eller upphottade annonser – allt flyter med hjälp av mänskligheten.

Det ska bli intressant att se om hon insupit en massa vishet nu, som hon kan dela med sig utav till oss andra, om inte så har hon  i alla fall fått en hel massa erfarenhet på kort tid.

Bild: Mashhad, Iran.

En hijabhistoria: Förtryckt? Ja!…men av vem?

Jag fick för några dagar sedan ett mail från en egyptisk kvinna som bor utanför Göteborg. Jag tyckte hennes historia kan vara intressant för andra, då den mycket väl uttrycker den längtan en muslimsk kvinna kan ha av att få bära slöja, och det förtryck man kan tvingas utstå för att utnyttja denna rätt att få klä sig hur man vill, och enligt det man tror på.

Jag vill synliggöra hennes historia då det är alltför sällan vår sida kommer fram. Faktum är att jag många gånger stoppats av muslimska – icke hijabbärande kvinnor – som med tårar i ögonen frågat mig hur jag, som svensk, orkar bära slöja framför alla fördomsfulla?! Ibland har jag sett marken rämnat under dom, för några ögonblick, när de pratat med mig. För en stund känner de sig ännu svagare: ”jag är FÖDD muslim, har varit muslim hela mitt liv, och orkar inte – hur kan DU, som hela din släkt och ditt land inte är muslimer, orka stå emot alla och bära slöja??!?” Det kan vara jobbig för en del.

Men det där är mina ord, här är en som berättar med egna ord:

(Jag publicerar förstås efter erhållet tillstånd ifrån henne själv)

—————————————————————————————

Bildkälla

”Jag är en 44-årig 2 barnsmamma som, trots min ålder, tampas med svårigheter med att klara av att vara en god muslim i väst. Sådana som du är viktiga förebilder för oss svaga själar. Är född i Sverige, men med egyptiskt ursprung.

Du frågar mig om vad jag tycker är så jobbigt…Tänk att jag blir så glatt överraskad  över att du så uppriktigt är förvånad över att jag kan ha några som helst svårigheter med att vara muslim i väst, som tyvärr är väldigt fientligt mot religion i allmänhet, och Islam i synnerhet. Att vara muslim när det inte syns utanpå är inte svårt.

Det svåraste, för mig,  är utan tvekan hijaben som jag kämpar förtvivlat med.

Har inte burit hijab, utan gjorde ett försök för ett år sedan. Jag jobbade som lärare i en skola och det blev PANIK bland föräldrar och även många ur personalen reagerade negativt. .. Sms kedjor, upprörda känslor, verbala attacker mot min hjiab trots  att jag var otroligt omtyckt av både barn, föräldrar och personal innan. Inga elever i skolan hade problem med min sjal utan det var en ”chock” för alla vuxna. Skulle stå och förklara och försvara in i oändlighet.

Blev otroligt deprimerad och valde den enklaste vägen. Tog av mig sjalen. Bad varje dag till Gud om en lösning.

Alhamdullillah så fick jag svar på mina böner. Blev uppringd av mammas granne som tipsade mig om att de skulle öppna en ny muslimsk förskola i närområdet, den första i sitt slag här på denna sida av stan och jag ringde till kvinnan som startat upp med några andra. Efter en träff var jobbet mitt.

Går varje dag i sjal till och från förskolan, har utökat mer och mer till fler ställen, men det är en oerhörd kamp varje dag och det är min känsla jag har när jag går ut i sjal.

Känner mig utklädd, utelämnad, ful och avskyr alla människors blickar.

Kan börja kallsvettas, blir röd i ansiktet och känner riktig ångest ibland och jag har fortfarande ställen som jag fortfarande inte klarar av att gå i sjal. Men jag kämpar  och tar ett steg i taget. Det har gått mycket framåt sedan jag började jobba bland muslimer, alhamdullillah, och jag hoppas att den dagen kommer när jag kan gå ut i min sjal utan ångest. Det är väldigt svårt för någon som inte har de här känslorna att förstå hur jobbigt detta känns. Trodde det skulle komma automatiskt med åren och bli lättare, men inte i mitt fall tyvärr.

Måste bara tillägga att jag tycker andra med hijab är väldigt vackra och att jag alltid bär hijab när jag är i Egypten då jag egentligen trivs väldigt bra med den. Det som är jobbigt är de känslor sjalen väcker hos allmänheten i väst och att den uppfattas som en symbol för förtryck.  Känner mig brännmärkt när jag går ut, vill bara vara anonym och ifred. Har du några tips till mig så tar jag tacksamt emot! Var det inte jobbigt för dig i början? Jag har en dotter som är 12 år och måste vara en förebild för henne.”

”Ska också berätta ngt upplyftande, En man i min skola tog tydligt avstånd från mig när jag gick i sjal. Jag frågade honom rakt ut varför? Han sa att han blev rädd för mig, att det var skrämmande med religion. Vi pratade länge och jag började berätta för honom om Islam, varför hijab m.m  . Han blev väldigt intresserad. Han har börjat gå till moské, börjat läsa Koranen och läser litteratur om Islam,  Så har du tips på bra länkar, böcker osv så tar jag tacksamt emot. Han läser din blogg.:)”

————————————————————————————————

Jag svarade på hennes mail och fick sedan detta svar tillbaks:

————————————————————————————————
”Salam wa aleykum syster,

Du har en fantastisk förmåga att inge hopp och glädje och uppmuntran mashallah. Blev tårögd av ditt mail, så mycket dina ord betyder Marie!

Det känns nästan magiskt men jag upplevde en liten vändning igår kväll. Kunde inte sova på hela  natten och ville vakna och känna om det verkligen kunde vara så att jag längtade  att få ta på mig min hijab och gå ut för att se om ngt verkligen hänt.

Alhamdullilah, jag kände INGEN som helst ångest när jag gick ut. Detta var en obeskrivlig frihetskänsla. Känner en sådan tacksamhet mot Gud men är rädd att det ska gå bakåt igen. Nästan så att jag inte vågar tro att det är sant. Men jag tar en dag i taget och det känns som jag redan kommit en bra bit redan i min känsla av hijaben alhamdullillah.”

——————————————————————————————–

Hur långt befinner jag mig egentligen från Jesus väg?

Jag har fått en kommentatör (mimo heter hon) som diskuterar med mig om att jag bör tillbaks till ”ljuset” …dvs  Kristendomen, hon månar om mitt bästa och tycker synd om mig som valt att leva i mörkret.

Därför ska jag skriva lite om Islam och Jesus.

Jesus åt inte griskött eller blod då detta inte är tillåten mat enligt Gud – varken inom Kristendomen eller inom Islam:

”…de som äter svinkött och annan styggelse, ja, också möss, de skall allesammans förgås, säger Herren.” (Bibeln Jesaja 66:17)

”…svinet, ty det har väl klövar och har dem helkluvna, men de idisslar inte, det skall gälla för er som orent.” (Bibeln Tredje Moseboken 11:7)

”Du skall endast vara ståndaktig att inte förtära blodet. Ty blodet är själen, och själen skall du inte förtära med köttet. Du skall inte förtära det. Du skall hälla ut det på jorden som vatten.” (Bibeln Femte Moseboken 12:23-24)

Enligt Jesaja 66:17 nämns ätandet av svinkött tillsammans med andra avgudadyrkande handlingar som kommer att möta Herrens fulla bestraffning vid Hans ankomst.

Jesus fastade

Muslimer fastar en månad per år (Ramadan månad), under tiden de arbetar och går i skola, och lever sitt liv som sig brukar. Det är sällan man märker om personen fastar eller inte, då man försöker vara stark och kraftfull trots fastan:

”Och jag lät där vid Ahavaströmmen, utlysa en fasta, för att vi skulle ödmjuka oss inför vår Gud.” (Bibeln Esra 8:21)

”När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar…”(Bibeln Matteus 6:16-18)

I Islam – om man fastar varje måndag och torsdag, räknar Gud att man har fastat hela månaden:

I uppslagsdelen i Bibeln kan man läsa följande: ”Den enskilde kunde också fasta frivilligt i nytestamentlig tid vanligen på måndagar och torsdagar. Att göra detta varje vecka blev ett tecken på särskild sträng fromhet.” (Bibeln Lukas 18:12)

Jesus bad genom att böja sig mot jorden, som alla muslimer gör - liksom alla andra profeter gjorde:

Några utmärkande drag hos muslimer är sättet vi ber på; bland annat med ansiktet mot marken, och med höjda händer. Kristna ber på ett helt annat sätt men Bibeln säger:

Om Jesus: ”Han gick lite längre bort, och kastade sig till marken och bad” (Bibeln Matteus 26:39)

Om Moses: ”Då böjde Mose sig med hast ned mot jorden och tillbad” (Bibeln Andra Moseboken 34:8)

Om Moses och Aron: ”Men Mose och Aron gick bort från församlingen till uppenbarelsetältets ingång och föll ned på sina ansikten” (Bibeln Fjärde Moseboken 20:6)

Om Abraham: ”Då föll Abraham ned på sitt ansikte.”(Bibeln Första Moseboken 17:3)

Om Joshua: ”Då föll Josua ned till jorden på sitt ansikte och bugade sig.” (Bibeln Joshua 5:14)

Om Ezra och folket: ”Och de böjde sig ned och tillbad Herren med ansiktet mot jorden”(Bibeln Nehemiah 8:6)

”Jag vill att männen på varje ort skall be med renade, lyfta händer, utan vrede och utan förbehåll” (Bibeln 1 Timotheosbrevet 2:8)

”Elia hukade sig ned mot jorden och sänkte sitt ansikte mellan sina knän” (Bibeln Första Konungaboken 18:42)

Jesus hälsade med ”fredshälsningen”, dvs ”Frid över Er!”, på arabiska ”Salamon Aleykom!”, och uppmanade sina efterföljare att hälsa varandra med denna hälsning:

”Medan de ännu talade, stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: ”Frid över er!” (Bibeln Lukas 24:36)

”Stig in i huset med en fridshälsning” (Bibeln Matteus 10:12)

Muslimer ber 5 gånger under loppet av ett dygn; från soluppgången till solnedgången. Samt under vissa specifika tider på dygnet. Bibeln säger:

”Från solens uppgång ända till dess nedgång må Herrens namn vara höglovat” (Bibeln Psaltaren 113:3)

”Petrus och Johannes gick upp till templet, vid tiden för eftermiddagsbönen” (Apostlagärningarna 3:1)

Muslimer tvagar sig (tvättar wotho) inför bönen:

”Och Mose och Aron och hans söner tvättade senare sina händer och fötter med vatten ur det. Så ofta de skulle gå in i uppenbarelsetältet eller träda fram till altaret, tvättade de sig, så som Herren hade befallt Mose.” (Bibeln Andra Moseboken 40:31-32)

”De som låter inviga sig och rena sig till gudstjänst i lustgårdar, anförda av en som står där i mitten.” (Bibeln Jesaja 66:17)

Alkohol är förbjudet för muslimer, liksom för kristna, vilket tydligt förklaras i Bibeln:

”Lösaktighet och vin och must tar bort förståndet” (Bibeln Hosea 4:11)

”Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Ingen som lever i otukt eller av avguderi eller hor eller homosexualitet, i tjuvaktighet och själviskhet, ingen som dricker, som är ovettig och utsuger andra- ingen sådan får ärva Guds rike” (Bibeln Första Korinthierbrevet 6:9-10)

Jesus samt alla andra profeter var omskurna – vilket är ett påbud inom Islam:

”När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken, fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan hans mor blev havande”. (Bibeln Lukas 2:21)

”Och Gud sade ytterligare till Abraham: ”Du åter skall hålla mitt förbund, du och din säd efter dig, från släkte till släkte. Och detta är det förbund mellan mig och er och din säd efter dig, som ni skall hålla: allt mankön bland er skall omskäras; på er förhud skall ni omskäras, och detta skall vara tecknet på förbundet mellan mig och er. Släkte efter släkte skall varje gossebarn bland er omskäras….” (Bibeln Första Moseboken 9-14)

Den muslimska kvinnan bär huvudbonad, vilket även den kristna kvinnan uppmanas att göra:

”Men en kvinna drar skam över sitt huvud om hon ber eller profeterar barhuvad. Det är samma sak som om hon hade rakat av sig håret, för om en kvinna uppträder barhuvad kan hon lika gärna ha håret avklippt. Men när det nu är en skam för kvinnan att klippa eller att raka av håret, måste hon ha någon huvudbonad.” (Bibeln Första Korinthierbrevet 11:5-6)

”Därför måste kvinnan på huvudet bära ett tecken på sin rätt för änglarnas skull.” (Bibeln Första Korinthier-brevet 11:10)

”Döm själva: Passar det sig att en kvinna ber till Gud barhuvad?” (Bibeln Första Korinthierbrevet 11:13)

Och b la. i uppslagsdelen kan man läsa följande ” Utanför hemmet hade gifta kvinnor huvudet täckt, dock ”troligen” inte av någon tät slöja.”

Sammanfattning:

Jesus bad med ansiktet mot jorden, fastade, tvättade wotho innan bönen. Han hälsade med fredshälsningen och var omskuren. Han åt inte griskött och drack inte alkohol. Hans mor bar slöja.

Det folk som är känt för fredshälsningen är inte de kristna – utan muslimer.

Kristna ber inte genom att lägga sitt ansikte mot jorden – det gör muslimer.

Kristna tvager sig inte innan bön – det gör muslimer.

Kristna omskär sig inte – det gör muslimer (och judar, men de tror inte på Jesus).

”Ingen jul utan skinka” - och alkohol – bör tilläggas. Det viktigaste på bordet för kristna när de vill fira sin frälsares födelsedag är svinkött (och alkohol), 2 saker som inte är tillåtna enligt Bibeln – muslimer använder varken det ena eller det andra.

Ett stort märke i Islam är den muslimska kvinnan, för att hon bär slöja (hon kallas ofta för ”islams flagga”) precis som Jesus ärbara mor – kristna kvinnor täcker inte sitt huvud med slöja, trots att det föreskrivs i deras egna heliga skrift Bibeln.

Vi kan fråga oss: När Jesus återkommer – vilket både kristna och muslimer väntar på – hos vilket folk kommer han att känna sig mest hemma? Hos kristna eller muslimer?

Belgien och Niqaben

Nu är Niqaben på tapeten igen. Den ska förbjudas, här i Europa, närmare bestämt i Belgien – varifrån Europa numera styrs genom EU. Så förmodligen kommer samma regler att adopteras, i sinom tid, i resten av EU.

De argument och klagomål man hör, när det gäller Islam, är ju att religionen förtrycker kvinnor. Och som bevis har man den klädkod som kvinnor bör följa – nämligen att täcka sin kropp samt hår. Detta är inte något som medföljer straff ifall man inte följer den, men är dock en sak man bör göra ifall ens intentioner är att praktisera Islam till fullo, tillsammans med bön, fasta, zakat osv.

Niqaben, däremot, är något som en del kvinnor själva väljer att använda. Inget sådant påbud finns i Islam. Ett fritt val alltså, ungefär som att en del kvinnor vägrar bära kortärmat eller kortkjol, utan absolut vill ha långärmat eller att täcka sina ben helt – något mycket vanligt i Sverige, inget religiöst alltså. ”A matter of choice”, som sagt.

Nu faller ju de sekuläras argument, när de själva lagstiftar om kvinnors klädsel, följaktligen med straff som påföljd ifall någon envisas med att klä sig enligt fria viljan och täcka sitt ansikte. För tillfället nöjer man sig med 7 dagar i fängelse, avskilda från barn, man, jobb mm, men det kommer knappast sluta där.

Det finns inget tvång i religionen, enligt Koranen. Men i det demokratiska Europa har man numera tvång – vad gäller kvinnor och deras klädsel. Så nu kan, i alla fall belgarna, inte längre klaga på, eller argumentera mot,  ifall det finns islamiska länder som tvingar kvinnor att klä sig på ett speciellt sätt. De faller på eget grepp.

Man tar sig tid att traggla igenom alla byråkratiska processer för att lagstifta om kvinnors klädsel… kunde de inte ha lagstiftat mot hemlöshet istället? Är inte det ett betydligt större problem i Europa än niqaben?

(Skrev ett långt inlägg om detta igår, men det försvann vid publiceringen, suck och dubbelsuck… orkar inte skriva om det, tyvärr   )

Andra om detta ämne:

SvD

DN

Bahlool

Tasnim

Radikalmuslim

Minikollektion nr 1!

Om någon – på något sätt – har lyckats missat det, så vill jag i så fall boosta min dotter Fatimas Minikollektion som riktar sig främst till studenter, då det ligger närmast i tiden just nu. Hennes alldeles egna klädeskollektion, som är helt fantastisk vacker. Tycker inte bilderna, på vissa plagg riktigt ger plagget rättvisa till hundra. Paljettklänningen är fantastiskt vacker och tyget håller hög kvalitet. Jag ska låta ungdomarna beställa först och främst och sedan lägger jag nog själv in en beställning, faktiskt.

In och beställ den som är i behov av vackra klänningar i sommar.

Nalin Pekgul, vår frihetskämpe och förebild?

Jag har aldrig hittills kommenterat Nalin Pekgul och hennes diverse utspel här och där. Främst för att hon är ointressant för mig, på alla sätt. Men idag fick jag gratistidningen ”Amos – störst på livsfrågor”  med posten, och där figurerar hon som en som vågar ”ta striden med de religiösa extremisterna”….

Det är klart man ska strida mot extremism i olika läger, för dom är ju inge kul å ha. Det håller jag med om. Den kommentar jag vill ge var om detta utdrag i artikeln:

”Egentligen värjer hon sig mot att vara förebild och företrädare (…..) Men hon inser samtidigt hur viktigt det är att ta debatten. Och det var därför hon började bära korta kjolar i protest mot dem som fördömer henne och skriker ut att hon får brinna i helvetet.

- Jag avskyr korta kjolar och brukar säga att jag egentligen passar i talibanernas värld eftersom jag inte gillar smink och kläder eller dricker alkohol. Men jag slåss för friheten att få ha på mig vad jag vill.”

Det finns sååå mycket i detta att kommentera men orkar nog inte ta upp allt.

Först och främst så tror jag det är få muslimer som blir upprörda över att se hennes ben, att någon bryr sig. Vet inte hur många utav de sk extremisterna som bryr sig heller – kanske ett tiotal? Ett tjugotal? Säg femtiotal om ni vill. För nästa kommentar hon ger motsäger henne själv:

”- Jag är allergisk mot alla krafter som vill begränsa friheten för kvinnor.”

Hon vill alltså vara fri att klä sig som hon vill, men tvingar sig själv, mot sin vilja – för extremisternas skull – att klä sig i kortkjol ,vilket är ett plagg hon egentligen avskyr. Hon har alltså låtit dessa få (+/-50?) extremister styra hennes val av kläder, även om hon själv avskyr kläderna!!! Vad är det för ”frihetskämpe”???! Behöver vi muslimska kvinnor en frihetskämpe som frivilligt böjer sig för andra mäns åsikter när det gäller kläder – oavsett åt vilket håll det går?

Jag håller med henne i vissa saker hon säger, men dom sakerna överskuggas utav hennes idiotiska val att säga det på. Bland annat vill hon protestera mot att dessa extremister vill hindra ungdomar att ha alkoholfria fester. Om dessa var könssegregerade vet jag inte, vore de det skulle jag skriva under hennes protest.

Denna typ utav protest hade gett betydligt mer genomslagskraft – OM det var extremisterna hon verkligen ville åt, och inte bara ville göra ett spektakulärt spektakel utav sig själv och muslimer – om hon istället för att ta på sig en kortkjol, tog på sig en slöja och ställde sig på barrikaderna och ropade sina slagord.

Hon skulle på så sätt nått en bredare muslimsk publik gentemot de män hon avser irritera. Det hon faktiskt säger skulle överhuvudtaget få betydligt större genomslagskraft, åt alla håll, än det sätt hon valt att göra det på nu.Tror JAG i alla fall…

Konvertiter, niqab och fanatism.

Läste hos Bahlool ett inlägg om att konvertiter än en stor grupp bland de som väljer niqab, slöjan som täcker allt utom ögonen… Bahlool själv undra hur det kan komma sig. Jag tror många undrar detta. Så jag ska svara…

Många som konverterar till Islam är i början så förbluffade utav denna vishet och alla bevis som man hittar när man dagligen studerar Koranen och Sunnah. Man blir mer eller mindre besatt utav det hela, säger jag av erfarenhet. Denna vishet finner man inte i allmänt det svenska samhället och man känner att i Islam finns något som släcker ens törst.

Man jämför sig själv med de som inte konverterat och känner att man har mer insikt och kunskap om själva livet än dom. Man känner att man är en liten ”vetenskapsman” i miniatyr, då Islam ger en insikt i så många olika ämnen. Man lär sig hur allt hänger ihop.

Så ser man samtidigt folket omkring sig, som lever livet i full fart och inte värderar hur allt fungerar och hänger ihop, så som man själv gör…

Detta är ju gott och väl, om man är mogen och kan balansera detta. Kan man inte det så blir det farligt. Följden kan bli att man ser sig själv som högre och kunnigare än andra – även andra muslimer… särskilt infödda muslimer, som man inte heller tycker värderar sin religion till fullo, som man själv gör.

Högmodet slår till med full effekt, för man tycker att man själv är visare än de flesta. Man inser inte att vishet går hand i hand med ålder och erfarenhet med kunskapen inkluderad. När unga oerfarna anser sig visare än äldre och erfarna så kan det slå helt fel. Man har kunskapen, men vet inte hur man ska hantera den… följden kan bli att man vill ”gnugga” sin ”vishet” i ansiktet på folk. De som befinner sig i denna situation känner inte själva att de framstår som löjeväckande… för dom är det omvärlden som är löjeväckande.

Min uppfattning är att det är de unga, oerfarna som ganska snart de konverterat sätter på sig niqab, medan äldre konvertiter inte gör det. De drabbas inte utav samma aggressioner och fanatism mot andra muslimer (och ickemuslimer) som de yngre gör. Äldre konvertiter sitter redan på en viss mängd vishet och drabbas inte utav högmodet på samma sätt som de unga.

Med det sagt vill jag dock säga att jag har en viss förståelse och beundran av de som klär sig heltäckande som de gör. Inte för att jag någonsin funderat på att täcka mitt ansikte, men jag har ofta velat täcka hela kroppen med ett stort tygstycke, för att mer känna att jag inte söker efter ”livet”, liksom. Att jag endast bejakar det inre och det högre målet. Det känns lättare att avskärma sig ifrån livets materiella frestelser och annat som tar fokus ifrån mina religiösa mål i livet.

Det där låter konstigt förstås för någon som inte förstår sig på religion. Det innebär inte att förneka sig livet, utan att man lever livet som vanligt, men man känner sig på något vis närmare Gud – vilket är målet.

Jag hade tur som hade en man som, trots sin djupa religiositet (en del skulle kanske kalla honom för fanatisk) hela tiden såg mig och dämpade min fanatism. Han pumpade mig med insikt att livet bland annat är fullt av frågor, och det är inte helt säkert att de svar jag själv har på allt är det absoluta. Bara Gud vet. Därför ska man hålla sig ödmjuk hela vägen.

Det är inte alla som har sån tur, utan befinner sig bland folk som klappar åt ens nyfunna fanatism och därmed spär på den. Resultatet blir, nästan alltid, att när sådana personer blir äldre och ”visare” inte längre orkar leva det livet och tror då att de måste lämna allt vad religion heter. För de vet inte att man kan praktisera Islam på något annat sätt än det fanatiska.

Jag avskyr dock känslan jag har ibland att jag gör ansträngningar att ”anpassa” mig till omgivningen när det gäller min hidjab. Jag klär mig som vilken kvinna som helst i min ålder, skillnaden är att jag har en matchande slöja på mig. Faktum är dock att jag känner mig mer fri de få gånger jag bara slänger på mig en ”abajje” när jag går ut. (Abajje = ett svart heltäckande ”skynke” som lämnar ansiktet ute, typisk irakisk klädsel.)

———————————

(En parentes jag vill nämna är att jag är benägen att hålla med en kommentator (Marcus)  under Bahlools inlägg som säger att:

”Jag anser att många som nu vill bära niqab kan jämföras med 70-talets punkare. Om jag vore kvinna eller man (17-18 år) för den delen så skulle min bästa revolt vara att bära niquab. Jag kan inte tänka mig nåt coolare än att komma in till farsan och morsan och berätta att jag har konverterat till islam.”

Det är nämligen så jag alltid sagt att jag själv känner det, även utan niqaben… bara med slöjan och vanliga kläder, känner jag mig som en revoltör och punkare. Ingen punkare i världen får samma reaktion som en muslimsk kvinna får när hon går gatan fram…. trots att de förtvivlat försöker !)

————————-

Europeiskt hedersförtryck

———————————————————————————–

Läste idag Bahlools inlägg om en kvinna i Tyskland som blev trakasserad för att bära slöja. Hon tog ärendet till domstol – där hon blev dödad!!! Detta hände för en vecka sedan – 2009!!! Vem av er har hört talas om detta på nyheterna?

—————————————————————-
Har kopierat Bahlools inlägg här, men går in på hans blogg och se filmerna om kvinan

Jag måste erkänna att jag missat händelsen helt och hållet. Jag såg lite på arabiska nyheter om det här fallet men tänkte att det hade med ännu en idiotisk ”muslim” och hedersmord på någon kvinna att göra, tji fick jag.I verkligheten handlar det om en kvinna, muslimsk, havande i tredje månaden och som vågade bära slöja i tyska staden Dresden.

Hennes brott, bärandet av slöjan, ledde till att hon blev kallad hora och terrorist. Kvinnan, hon heter Marwa, gick till domstol, i tron att hon kunde få rättvisa. I domstolen skulle hon just vittna när tysken som hade kallat henne en massa öknamn, tog fram en kniv och stack henne 18 gånger.

När hennes man försökte rädda henne från attacken blev han själv skjuten – av polisen. Offret blev till brottsling och medan hans havande kvinna förblödde, så ligger han nu på sjukhus och kämpar för livet. Västs demonisering av muslimen har börjat få allt fler offer.

Inte nog med att ingen tycker synd om Gazas offer eller de mördade muslimerna som mördas av USAs bombningar i Afghanistan och Pakistan, nej nu jagar man muslimer på gator och i domstolslokalerna.Här kommer lite youtubefilmer, för jag finner verkligen inga ord. Det märkliga och kanske mest patetiska anledningen till varför jag och andra med mig inte uppmärksammat det här är att väst inte tagit upp saken.

Vi får dagligen höra om Michael Jackson, om Neda, om ekonomin. Vi får höra vem som knullar vem bland kändisarna.

Hur kommer det sig att det här mordet förblivit tystad ner i västlig media? Det är ett stort ramaskri i mellanöstern över detta illdåd. Ett illdåd som mera än något annat visar vilket hat som pyr bland européerna mot islam och muslimerna. En kvinna? Är det inte kvinnorna som skulle räddas från ”islamiskt” förtryck?

En fråga jag ställer mig är hur ser SD och islamofobiska bloggar på det här? Kommer de i det här fallet, som i fallet med demonstrerande uigurer i Kina, ge muslimerna skulden?
De brukar mena att det är islam som bär skulden och att västlig media tystar ner religionens roll, men i det här fallet är det just religionen som spelade mest roll. En kvinna dog..pga slöjan!! Borde inte det vara en stor nyhet? Borde vi inte ha fått höra eller läsa om det här?

Slöjan som förtrycker, blev till en symbol för martyrskapet. Att man mördar för att en person frivilligt vill bära slöjan visar på hur lågt vi har sjunkit i väst. Vi får än idag höra om Pele och om andra offer för ”hedersvåldet” men ingen i media tycker att fallet med Marwa är värd att nämna? Jag tittar på olika nyhetskanaler och läser olika tidningar varje dag, jag har inte fått höra något i alla fall.

Man försöker skydda ”vit hederskultur” genom att man mördar dessa personer och att polisen sedan tar ställning och dödar försvararen visar på vad vi alltid sagt, islam och muslimerna bekämpas på grund av sin tro och övertygelse.
Al Fatiha fi sabil Marwa al Sherbini
—————————————————————————————

Välkommen till Aktivitetsporten!

Wow, vilken tur jag har som fått komma på detta Rehab-tillfälle. Hmm…helt värt 6 månaders väntan…eller? Aktivitetsporten, heter det gudsförgätna stället.

Gruppen är verkligen ”special”. Alla sitter där med idel fysiska och/eller psykiska hälsoproblem. Ett fåtal orkar öppna munnen och prata. Tyvärr tillhör inte jag en av dom. Som vanligt är det min mun som går, men gruppledarna verkar tacksamt ta emot mina frågor o svar. Skönt med lite avlastning kanske.

Några sitter o stirrar i bordet, andra står vid väggen o gungar (de har värk i kroppen). Så finns de som, i bästa fall, är mer eller mindre lobotomerade.

Men det finns ingen där som verkar uppmärksamma mig o min slöja. Känns konstigt…ovanligt… har lite svårt acceptera min slutsats av det: Det kanske är bland ”sånna” man ska vandra, för att känna sig ”normal” – de lobotomerade. Känns inte upplyftande.

Undras hur dom beskriver mig på sina bloggar? – stirrandes i bordet, gungandes, lobotomerad eller exotiskt klädd pladdertacka?

Hur jag blev "tvungen" att bli muslim

Jag måste säga att mina intentioner av att läsa om islam inte var av de ädlaste slag. Vid tiden, mitten på 80-talet började det flytta in en massa invandrare till min hemstad Skellefteå. Dessa visade sig vara muslimer, de flesta. De blev snabbt kända för att ”ta” de svenska kvinnorna ifrån de svenska männen (ytterst skrattretande vid närmare eftertanke). Rycktet var alltså inte alltför positivt om dessa – de flesta – män.

Jag, som många andra, ansåg mig själv bättre eller i allafall ”finare”, än dom förstås, och var inte ett dugg intresserad. Faktum var att jag absolut inte, under några omständigheter, ville synas tillsammans med dessa personer. Jag tillhörde väl också en lite ”finare” krets i staden.

Nu var det dock så att jag gick KomVux vid denna tid och där, på samma skola läste dessa invandrare de lägsta av studier – SFI…! På något sätt lyckades en av dom att börja prata med mig, och jag svarade faktiskt!!! Han försökte inte stöta på mig, vilket kan varit anledningen till att jag gick över min ”moraliska” tröskel.

Han började fråga lite om jag trodde på Gud, vilken Gud, vilken religion osv… Sedan pratade vi mycket filosofi och livsfrågor. Inte alls om Islam – i början. På omvägar fick jag höra att han var muslim, till och med en PRAKTISERANDE sådan. Vilket jag inte riktigt förstod; vadå praktiserande,, en muslim är väl en muslim, antog att alla muslimer praktiserade sin religion – vilken den nu var.

Det enda jag läst om Islam tidigare var i 5:an där vi fick läsa om muslimer i Egypten som gick omkring med bönemattor hela dagarna för att när de hörde böneutropet kunde de, var de än befinner sig, kunna kasta sig ner och tillbe Allah – deras Gud. Jag fick aldrig någon uppfattning om denna gud kunde vara samma som den Gud kristna pratar om… eller hinduer… kanske var det en elefant?…

Med detta i huvudet är det spektakulärt egentligen att jag skulle ge mig in i en diskussion om denna religion med en som själv var praktiserande i denna religion och följaktligen betydligt mer kunnig i ämnet än jag. Normalt är jag en person som ALDRIG pratar bergsäkert om saker eller låtsas veta saker som jag inte har någon som helst aning om. Nu var det så att mitt syfte med diskussionen var att jag ville visa att man kan konvertera eller ”avprogrammera” dessa muslimer. Jag sa ju att mina intentioner inte var särskilt ädla. Som sagt, jag visste inget i ämnet, men liksom de flesta idag så hade jag en hel massa åsikter. Och ALLA åsikter baserade sig på att Islam var skit och negativt.

Jag gick alltså in för att ”vinna” över honom. Det jobbiga med det hela var att han alltid lyckades på ett lugnt, logiskt och rationellt sätt svara på alla mina invändningar. Det retade upp mig något vansinnigt. Jag insåg att jag måste läsa på i ämnet för att kunna motargumentera men också för att jag ville hitta fel i det han sa: Ta honom på bar gärning så att säga. Jag lånade böcker på biblioteket och köpte en Koran. Jag fick nya infallsvinklar, som jag snabbt tog upp. HAN verkade inte särskilt intresserad av att söka upp mig och prata om ämnet, jag däremot hade ( i smyg) blivit besatt, vilket jag försökte dölja så gott jag kunde. Jag studerade ekonomi, hade en massa slutprov, men jag var mest intresserad utav att läsa Koranen från pärm till pärm. Skaffade litteratur skriven av muslimer för att riktigt kunna se hur andra muslimer resonerade ( för jag trodde ju att ”min” muslim i Skellefteå bara tolkade saker själv så att det lät rationellt i mitt huvud).

Till saken hör att jag ALDIRG, vid något tillfälle, har längtat efter en religiös tro eller upplevelse. Jag tyckte allt sådant bara verkade jobbigt. Jag har alltid trott att det fanns ”nånting” där ute, större än oss, men VAD visste jag inte. Inte heller brydde jag mig. Många som konverterat, har jag förstått, har ”sökt” efter Gud eller något… den rätta vägen… något som passar just dom, dom har längtat efter Gud. Inte jag.

Plötsligt hände något oväntat, något fruktansvärt. Jag kom till en insikt.Allt föll på plats, GUD FINNS!!! Och vad värre var; Guds religion är ISLAM!!! Inte kristendomen eller något annat ”normalt” … eller flummigt åtminstone. Jag fick panik, ångest, visste inte vad jag skulle göra. Jag var ju alldeles ensam om denna kunskap, ingen visste heller att jag studerat en hel del i ämnet. Jag kunde ju inte heller säga något till den muslim jag diskuterat med, då hade han ju ”vunnit”. Gud förbjude.

Mina tankar rusade i mitt huvud och tedde sig helt absurda; ”jag ska bli en god kristen och börja gå i kyrkan varje söndag och engagera mig i kristna rörelser” osv.. var min första tanke. Men så kom jag på att Gud inte skulle acceptera detta på domdagen. Jesus är ju inte Guds son…Kristendomen är inte Guds religion, jag kan inte fejka det. En annan av mina tankar var att dö, helt enkelt. Hur skulle jag kunna leva med att Islam är Guds religion och börja praktisera Islam i detta land? Jag hade aldrig sett en muslimsk kvinna med slöja på huvudet. Hur skulle jag – som är svensk – kunna bära sjal, hur skulle det se ut? Absurt. Jag måste hoppa från en balkong, eller tabletter… Men så kom jag på att det vore ännu värre, möta Gud efter död genom självmord, det vore ju rena självmordet! Jag hamnar i helvetet, utan att passera Gå! så att säga. Ännu något som cirkulerade i huvudet var att jag blivit hjärntvättad. Det var DET som var problemet. Klart jag är, är det såhär det känns?! Så jag gick tillbaks till litteraturen och Koranen igen och gick igenom allt med så ”objektiva” ögon jag kunde. ”vad är det i detta som EGENTLIGEN är helt absurt och ologiskt?!” Jag ville hitta fel och motsägelser att klamra mig fast vid. Tyvärr hittade jag inga.

När jag nu VET att Gud finns så har jag inte längre något val. Jag TROR ju på hela ”konceptet”, på att Gud kräver att jag ska följa vissa regler, särskilt moraliska sådana.Jag tror VERKLIGEN på det. Det är inte så att jag tror på vissa delar och misstror andra. Nej, ALLT föll helt logiskt och klart på plats i mitt huvud. Detta var bland det värsta – att jag inte har något val. Jo, okej, val hade jag, men jag ville undvika min dåvarande självklara destination i livet efter detta::: Helvetet.!

Jag förbannade mig själv för att ha börjat läsa om Islam, VARFÖR, var jag tvungen att diskutera med en muslim? Kunde jag inte bara ha låtit honom vara muslim, vad skulle det ha skadat? Då skulle jag ju inte behövt ändra mitt liv och leva efter Islam. Som om Gud inte skulle funnits om jag inte läst om Islam! Jag tyckte det borde finnas någon typ av varningstext på Koranen och annan Islamisk litteratur som varnar läsare för att de kanske tvingas ändra hela sin livsstil efter att ha läst boken. Det är väl det minsta man kan begära… eller?

Alla utvägar var stängda för mig. Hur jag än vände och vred mig visade det sig att ändan ändå var bak. Nu började jag så smått prata om Islam med min äldre syster Ingela, som jag ofta umgicks med. Hon tyckte det var jätteintressant. Hon blev, precis som jag, fascinerad. Till min förvåning. Jag hade alltså inte blivit helt loco, allt lät logiskt även för någon annan. Det var ju i allafall en liten tröst i eländet. Sa dock inget om att jag bergfast trodde på allt.

Efter någon månad kapitulerade jag, helt enkelt. Jag accepterade att jag var en troende, i denna främmande religion. Jag avslöjade för den man jag diskuterat Islam med hela tiden. Det var skitjobbigt. Men det hade ju bara varit jag som såg vår diskussion, mer eller mindre, som en ”tävling”. Han sa att jag måste läsa ”shehada” och annat jag borde göra. Jag ville gå snabbt fram, som en ångvält. Sluta med allt ”haram” och klä hedjab – hela köret. Han sa
att jag skulle ta det lilla lugna. Han blev förskräckt av hur bråttom jag hade och sa att jag skulle överväga varje steg noga. Annars kanske det skulle bli för tungt för mig att bära till slut. Jag tyckte han var löjlig, men satte ändå band på mig. Skolan tvingade mig ju eftersom jag inte plötsligt ville komma en dag med full hedjab till skolan. Utan någon förvarning. Från kortkjol till full hedjab. Jag kände att det skulle blivit för tungt för mig. Så jag beslutade att jag skulle avsluta skolan och sedan flytta till en annan stad, där jag skulle börja klä mig så som jag ville.

Under tiden ( jag hade ca 4 mån kvar tills skolan slutade) kände jag ett stort behov av att göra något, jag kunde inte sätta tummen på vad, bara NÅGOT. För Gud alltså, för att komma närmre liksom… BE!!! Det var DET jag ville göra, be! Så jag lärde mig allt jag skulle säga och hur och när man skulle be. Jag ÄLSKADE det! Tyckte det var fantastiskt.

Ja, och på den vägen är det. Efter 22 år som muslim och många möten med andra ”konvertiter” har fått mig att förstå att i princip alla i början är mer eller mindre fanatiska. Man tror att allt är Haram. Så det är lite jobbigt, det blir så intensivt, men med tiden inser man ju att allt faktiskt är Halal, utom ett antal saker som är Haram. Så är det ju i samhället i allmänhet. Allt är tillåtet, utom det som är olagligt. Låter kanske dumt, men det är lättare skriva ned det som är olagligt i Sverige än att skriva upp det som är lagligt. Eller hur? Att följa Islamiska lagar och regler är lika naturligt som att följa Sveriges lagar. Det är ju bara självklarheter som är Haram. Mörda, tjuva, förtala, lura, droger osv… allt det är ju straffbart även i Sverige, i olika grader.

Ja nu vet Ni hur det gick till när jag blev muslim.

Slöjan och Jag

Ska berätta en historia om mig, min sjal och oväntade möten. Jag är muslim.

När jag satte på mig sjalen, för ca 21 år sedan, visste jag inget om vad som skulle möta mig ”där ute”. En sak ”visste” jag dock med säkerhet: att män skulle visa mig respektlöshet.

Såhär i efterhand kan jag ärligt säga att jag hade helt fel. När jag går ut ( införstått är att jag har sjalen på mig när jag går ut) vet jag, som alla andra, inte vad som ska hända, men en enda sak vet jag med säkerhet: Jag kommer att mötas av kvinnor som granskar mig – med avsmak – från topp till tå, kvinnor som fäller giftiga och nedsättande kommentarer osv… Ibland blir man utskälld.

I 99 fall av 100 låter jag allt detta passera. Jag ids inte bry mig. Men ibland, om jag redan är riktigt förbannad innan dessa kvinnor ansätter mig, då ställer jag dom mot väggen och ber dom förklara varför dom behandlar mig på detta sätt.

Vad tror Ni svaret blir? ”Jo”, säger hon upprört, ”..för att du är förtryckt!”, ” Fattar du inte det själv?” !!

Vilket fantastiskt land vi lever i, eller hur? Kvinnorna i detta land håller varandra verkligen om ryggen. Om du är förtryckt så har du ”medsystrar” som är villiga att tala om det för dig – genom att stampa ned dig ytterligare.

Min långa erfarenhet har visat mig att när en svensk kvinna ser en förtryckt kvinna så är hennes omedelbara reaktion… inte att sträcka ut en hand, inte att tala mjukt o respektfullt med denna stackare, inte ens att klappa på ryggen o säga ”det blir nog bra”-attityd. Man skulle kunna tro att dom skulle fråga om man behöver hjälp med att komma ur detta ”förtryck”.
Nej då, dessa svenska kvinnors ögonblickliga reaktion är att trampa, spotta o skälla ut denna ”förtryckta” varelse. Bokstavligen skuldbelägga henne för att hon är förtryckt. Ungefär – ”Vad menar du med att vara förtryckt!?! Sluta genast upp med det, annars får du en smäll! – attityd. Det är den känslan man får när man står där och möter dessa ”hjältar i vardagen”.
Det är så man får skämmas över att vara svensk och kvinna. Verkligen. Hör dom inte själva hur idiotiska dom låter? Det är inga slödder som kommer fram, nej dom låter oss vara ifred, det är (ser ut att vara) utbildade, välklädda kvinnor i alla åldrar.

Jag har varit på arbetsintervjuer med min sjal. Man berättar om sin utbildning, erfarenhet o kunskap. Visar sin personlighet o attityd osv… Mina förväntningar inför dessa situationer har jag kraftigt fått revidera.

Det har visat sig att när jag haft en kvinnlig intervjuare framför mig så har hon, utan undantag, frågat mig om jag är villig att ta av mig slöjan för att få jobbet. En KVINNA ber alltså en annan kvinna att klä av sig vissa plagg som villkor för att hon ska få jobbet!!! I detta jämställdhetens Mekka!

Har det däremot varit en manlig intervjuare, utan undantag – hör o häpna, har han gett mig jobbet. Och det UTAN att ställa frågan om jag är villig att ta av mig vissa klädesplagg!

Vad kan detta bero på? Än idag är jag förbryllad och kan inte riktigt finna anledningen till denna diversitet i villkor och attityd. De manliga intervjuarna lyssnar med intresse när man svarar på frågorna, medan de kvinnliga himlar med ögonen, visar ointresse och höjer ofta på ena ögonbrynet – allt för att visa orespekt inför denna ”förtryckta” varelse hon har framför sig.

För att summera det hela så är det, iallafall för mig, starkt bevisat att kvinnor – verkligen – är sina egna värsta fiender. Kvinnor påstår, dagligen, att vi med slöja är förtryckta. Och, JA, det är vi – av kvinnor UTAN slöja. DOM är våra värsta förtryckare. Det finns även andra, men just dom är de som slår hårdast och är mest skoningslösa.