Till de troende

Ett Korancitat att tänka på för de som vill hålla sig nära Gud och räds Domedagen, övriga lär inte behöva den…Fick bara ett plötsligt behov av att lägga ut versen här:

”TROENDE! Det är inte tillåtet för er att ärva [andras] hustrur mot deras vilja; och ni får inte utsätta [era hustrur] för hård behandling för att [förmå dem att begära skilsmässa och på så sätt kunna] återta något av vad ni har gett dem, såvida de inte bevisligen har gjort sig skyldiga till grovt oanständiga handlingar. Och lev med era hustrur i vänskap och samförstånd; om ni fattar motvilja mot dem är det möjligt att ni vänder er ifrån det som Gud skulle ha gjort [till en källa] till rik välsignelse [för er].”

 (Den Heliga Koranen 4:19)

Hen, han eller hon?

 

Varför ska man hålla PÅ alltså?! Vad är det för petitesser en del pysslar med egentligen? Plötsligt är det viktigt att inte könsidentifiera folk man pratar med, eller refererar till! Plötsligt är svenskan ett ojämställt språk som man vill fulstämpla på något sätt. Det finns språk i världen där man inte könsspecificerar personliga pronomen, och dessa kulturer är inte ett dugg mer jämställda än andra kulturer som, likt svenska språket, könsbestämmer pronomen.

Om man i svenskan inte ska använda könsbestämd form i pronomen så innebär det att man avpersonifierar folk, avhumaniserar. Och för det finns ju redan ett könsneutralt ord i svenska språket; dvs DEN eller DET. Varför duger inte det åt dessa människor?

Sedan är det det här med Herr Gårman, skylten vid övergånsstället ni vet. Nu har jämställdhetsivrarna fått sin lilla FRU Gårman som skyltar på övergångsställen. Är det ingen av dessa spån som förstår att HERR Gårman är en ordlek med ”HÄR går man”?! Dvs på frågan: ”Var någonstans går man?”, då pekar någon mot övergånsstället framför sig och säger ”HÄR… går man!”, helt logiskt och självklart… eller?

Hur får man ihop ordleken med Fru Gårman? ”Var går man?”, någon pekar och säger då ”FRUUU… går man!”

Nej, just det. Det går inte, hur man än vrider och vänder på det så passar inte ordleken in denna fåniga jämställdhetsdebatt. Frågan kommer snart att tas upp ifall vi inte ska ta bort ordet ”HÄR” i svenskan – och byta ut det mot ”FRU”, ”TJEJ” eller ”KÄRRING” istället när vi behöver använda ordet ”här”? Eftersom ordet är förvirrande lik ”Herr”, vilket är ett manligt pronomen – och därav ett mycket ojämställt sådant. Eller så kan vi ju använda båda orden, som vi vill! Vi alternerar mellan dom, men i en text som helhet så måste ordet ”Här” och ”Fru” förekomma exakt lika många gånger, så att vi uppnår fullständig jämställdhet – i text eller tal.

När man fick sin vilja igenom och fick en kvinnlig Gårman – ja då hittar man något fel i det också förstås: hon var alltför kvinnlig! Dvs kjolen var för kort och brösten för yppiga. Jag undrar varför Fru Gårman ska måste ha kjol? Är inte det fördomsfullt och ofeministiskt?! Det är så ytterst sällan jag själv har kjol och klänning och de flesta kvinnor jag känner klär sig mestadels i byxor, varför ska då Gårman ha klänning? Hon representerar ju inte kvinnorna i vårt avlånga land alls. Jag känner mig kränkt, faktiskt.

Och förresten ”Gårman”… vadå Gårman? Varför inte Gårfru… eller Gårkvinna? Gårman är slutar faktiskt på ”man”, och hur passar DET in i bilden?

Ja hur långt ska vi dra denna ”jämställdhet” egentligen? In absurdum? När blir de mätta?

 

Lär dig älska resterna

.

.

Vi i väst slänger fullt ätbara matvaror medan i andra delar av världen går folk i flera dagar utan att ha tillgång till minsta matbit att stoppa i munnen. Bara i Sverige slänger vi 56 kilo fullt ätbar mat om året!!! Tala om att vara bortskämda!

Om det blir kvar lite grann utav middagen; en koppfull av gryta t.ex. Vad ska man göra utav det? Ett tips är att spara det, antingen att man fryser ned det eller så sparar man i kylen och gör en omelett utav det till frukost nästa dag. Annars så passar såna ”slattar” bra till s.k. nattamat. Jag själv brukar spara alla såna rester och ca en dag i veckan, eller varannan vecka, har vi en ”restmiddag”. Dessa restmiddagar är alldeles utmärkta för där finns allt möjligt; det kan vara lite grillad kyckling, lax, en grytmix osv… vad är det för fel på det kan man undra, för de flesta hade säkert kastat detta – om inte på en gång så åtminstone efter en tids förvaring i kylen. FRYS NED är ett hett tips.

Om vi hade mindre fokus på bäst-före-datum och bättre koll på hur man tar hand om rester skulle samhällsvinsten bli lika stor som anslaget till försvaret!

Har ni sett kampanjen om rest­dejting på Facebook och på skyltarna i kollektivtrafiken? ”Frusen kycklingfilé söker salt fårost. Måltid för två? Hör av dig!” och ”Mogen parmesan söker krispig crêpe”.

Det är lantbrukarägda Lantmännen som hjälper singlar att matcha ihop sina kylskåpsrester. Koncernen ingår i den samverkansgrupp för minskat matavfall som Naturvårds­verket, Livsmedelsverket och Jordbruksverket leder. Målet är att minska onödig miljö­påverkan från matsvinnet i livsmedels­kedjan och spara 12-23 ­miljarder kronor per år till samhället.

Och om den parlamentariska kommittén miljörådsberedningen får som den vill kommer regeringen att föreslå att matsvinnet i Sverige ska minska med en femtedel till år 2015.

- Det är ett otroligt resursslöseri att ­producera och transportera mat som sedan inte äts. Miljöpåverkan är stor och även den samhällsekonomiska kostnaden, vilken är i motsvarighet med vad vårt försvar kostar. Det finns också en etisk aspekt i att slänga ätbar mat när många människor i världen inte kan äta sig mätta, säger Christel Gustafsson, chef för Jordbruksverkets klimat­enhet och representant i samverkans­gruppen för minskat matavfall.

Mycket av den mat som åker i soporna i dag skulle kunna ätas om den hanterades rätt från början och om konsumenternas inställning till hur varorna ska se ut ändrades, menar chefen för ­klimatenheten.

Matskribenten Anna Billing konstaterar att alla vill ha den ”perfekta” varan.
– Är det en prick på äpplet så ­sorteras det bort. Och om 25 000 kunder i veckan ratar sådana ­äpplen så kan ni ana hur stor svinnet blir, säger hon.
Anna är gift med ­Stefan Billing som äger Ica Kvantum Malmborgs Tuna i student­området Sparta i östra Lund. Hon blev bestört när hon såg hur mycket mat som slängdes.

Läs vidare på Aftonbladet om paret Billing, de beslöt att alla avdelningar ska involveras i att kontrollera sina varor. Det som skulle ha kastats idag eller i morgon, men fortfarande är fullt ätbart, det kokar dom lunch utav och säljer till lunchkunder. Ett projekt som tycks mycket uppskattat utav kunderna.

Lite kuriosa

Var femte kasse med mat slängs - trots att det inte är något fel på maten.

Kanske är det dags att lära oss lukta och smaka på maten innan vi slänger den. De svenska hushållen kasserar varje år 905 000 ton mat, vilket är 60 procent av det totala svinnet. (Livsmedelsindustrier står för 540 000 ton, grossister och ­ butiker för 110 000 ton och restauranger och storkök för 299 000 ton).

En överslagsräkning som Sveriges Radios ”Studio ett” låtit göra visar att varje hushåll kastar fullt ätbar mat för omkring 500 kronor i månaden.

Koldioxidutsläppen som görs för att producera denna mat i onödan motsvarar klimatpåverkan från 790 miljoner liter bensin. Detta bidrar förstås till övergödning, försurning och utsläpp.

Kolla även in Livsmedelsverket.se för fler råd.

Från Lantmännens kampanj

Ghettofieringen av förorten en grogrund för wahhabism

Ett utomordentligt inlägg utav Mikael Hakim angående ovanstående ämne:

I våras skrev Mark Isitt, arkitekturskribent, en artikelserie i Göteborgs Posten som blev hett omdebatterad.

I artikelserien problematiserar Isitt sambandet mellan otrygghet och anonymitet i miljonprogramförorter.

I korthet kan man säga att Isitts tes är att två fysiska faktorer som direkt korrelerar med brottsstatistiken är:

1) höjden på byggnaderna och

2) mängden lägenheter i området.

Issit menar att höghus tenderar att skapa anonymitetskänsla medan radhus skapar en känsla av gemenskap. Det går att argumentera för att Isitt är naiv och överdriver sin tes samt att det är andra faktorer som ligger bakom kriminaliteten i förorterna. Några sådana faktorer som brukar lyftas fram är utanförskap, segregation, myndighetsfrånvaro, stigmatisering från medias håll samt brist på entrepenörskap och seriösa satsningar. Debatten har ytterligare intensifierats de senaste veckorna. Inte minst mot bakgrund av upploppen i England och Uppdrag Gransknings reportage från Göteborgsstadsdelen Backa där polis och ungdomar drabbat samman. Vissa bedömare menar att vi kan vänta oss liknande upplopp som i England om inte politikerna börjar agera på allvar. Andra menar att media överdriver och att de flesta boende tycker att det är frid och fröjd i förorterna. Hur det står till med den saken låter jag vara osagt.

Något som däremot är en realitet är att ghettofieringen av förorten skapat ett annat problem som inte diskuteras lika ofta. Detta problem kan ses direkt korrelera både med den fysiska miljön och brottsstatistiken. Jag syftar på hur radikala wahhabitiska grupper använder förorten som en plattform där deras agressiva ideologi obehindrat kan spridas. Det finns en plattform där wahhabismen ständigt gör sig påmind i princip varje förort i Sverige, nämligen i de så kallade källarmoskéerna. Den här typen av moskéer är till skillnad från riktiga moskébyggnader förhållandevis billiga att driva då hyran ofta är lika låg som standarden på lokaler. I källarmoskéer har allmänheten heller inte samma insyn som i en etablerad moskébyggnad. Det är därför ingen slump att radikala wahhabitiska grupper kunnat etablera sig i Bellevuemoskéen i Göteborgsförorten Gamlestaden. Liknande moskéer finns i Husby och Rinkeby i Stockholm, i Rosengård i Malmö och i de  flesta svenska städernas förorter.

Fortsätt läs artikeln på hans egen blogg

Varför ändras medias retorik?

Det är mycket besynnerligt, den journalism man ser  på TV, efter att man noga följt varje rapportering som skett angående de terrorattacker som skett i Norge. Först pratade man bara i termer som ”terrorattack” och ”terrorister”, men det var tydligen bara så länge man anade att det var en muslim som stod bakom det hela.

När man sedan insåg att det inte var en muslimsk (galning) terrorist, så bytte man genast retorik till att vara en ”gärningsman” och ett ”dåd”. Det kan ju bara innebära att ordet ”terrorist” är vikt enbart till muslimer, därför är ”jakten på terrorismen” endast en jakt på muslimer. Det är inte makthavarna (regering o dyl) som ändrar retorik, det är journalisterna. Och alla andra följer efter.

Såhär ser logiken ut i media:

Muslims attentatsgrupp/man = terrorist = islam är livsfarlig för omvärlden

Nationalist/Fascist/Nazist/Sionistisk attentatsgrupp/man = en ensam ”galning” /galningar = dessa ideologier är inte så hemskt farliga för omvärlden och man kan pusta ut!

Om galningen hetat Ali – vad skulle då stått på den politiska och mediala agendan idag?

 

 

Jag kopierar ifrån bloggen ISFAS nedan:

Gå med i gruppen som startats på facebook ,

http://www.facebook.com/groups/136209126462650

Varför byter man ut ordet ”terror” till ”attacker”? Är terror bara ett begrepp som ska användas när det gäller muslimer? Detta kallar jag journalist-rasism! Antingen utrotar man ordet helt, eller så ska det användas lika inför alla!

Jan Guillou skriver en bra poäng i Aftonbladet

Jag har följt varenda artikel om det som har hänt senaste dygnet i Norge. Det är helt förfärligt, tårarna rinner efter berättelserna man får höra om.

Kräver att media tar sitt ansvar!!

Rökning VS. Alkohol – vilket är egentligen farligast?

Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson (KD) har gett Folkhälsoinstitutet i uppdrag att hitta fler miljöer som kan göras rökfria.

I Aktuellt (23/5) motiverar hon sitt förslag med: om du röker för dig själv och förgiftar din egen kropp – det är ens egen ensak – men när man drar in andra i sina giftiga laster och utsätter andra för fara, då är det ett samhällsproblem och då måste regeringen gripa in.

Det är helt i linje med mina egna åsikter: man bör klämma åt rökarna så mycket som möjligt. Jag tycker det är jättebra att man skäms, och känner sig dum (för det är man ju) när man drar fram en cigarett och röker bland folk. Inte alls synd om mig – trots att jag själv är rökare.

Men det hon säger är ju något som Islam (Gud) har sagt i alla tider. Därför går Islam ett steg längre än vad Äldre- och folkhälsoministern vill göra: alkohol – som är det absolut största hotet mot folkhälsan OCH familjehälsan – är förbjudet- Totalförbjudet. Varför?

I Sverige räknar man alkoholismen som en folksjukdom eftersom det beräknas att tio procent av befolkningen är fast i den. Enligt statistik upptas tjugo till tjugofem procent av antalet sjukhussängar i Sverige av personer med besvär som anses vara alkoholrelaterade. Vidare tas fyrtio procent av platserna inom psykiatrisk vård upp av människor som pga. alkoholmissbruk har tappat greppet om tillvaron.

De mest flagranta konsekvenserna ligger på det psykosociala planet. Missbrukarens familj, vänner och kollegor påverkas precis som hon/han negativt till ohälsa. Jobbet blir nästan alltid lidande förr eller senare. Tyvärr är tolv procent av alla anställda i vårt land idag beroende av alkohol. Eftersom missbruket förändrar personligheten kommer hans/hennes umgängeskrets att drabbas lika hårt som familjen. En alkoholist är ibland inte kapabel att ta hand om sig själv och absolut inte om andra.

Konsekvenserna av att alkohol klassas som en laglig drog är alltså förödande – för missbrukaren förstås (och de i dennes omgivning) – och framförallt för samhället i stort. Varför vår Äldre- och folkhälsominister, Maria Larsson, inte börjar med att olagligförklara denna förrädiska drog istället – för folkhälsans skull, då det är den hon säger sig vara orolig för, det förstår jag inte. Ja, hela regering och riksdag, om de verkligen månade om sin befolkning, borde lägga det lagförslaget och genomdriva denna lag…

Hej Rosengård!

Jag vill tipsa om ett kommande event för de som bor i Rosengård. Nu har ni ett bra tillfälle att kunna bidra med förändring och påverka i ert bostadsområde. Jag hoppas ni tar tillfället i akt och tar fram era synpunkter och idéer på förändring. Missa inte:

Den 13-14 maj kommer vi att finnas på plats i Rosengård för att ta reda på vad vi kan göra för att göra stadsdelen ännu bättre, trevligare och roligare att bo i.

Din kunskap och dina åsikter behövs. Och dina förslag på hur vi kan förbättra din stadsdel.Tillsammans kan vi göra det lite bättre att vistas, leva och verka i Rosengård.

Hjälp oss förbättra Rosengård

Följande datum och tidpunkter finns vi på plats för att ta emot dina idéer och synpunkter:

• Fredagen den 13 maj kl 15-19
• Lördagen den 14 maj kl 11-14  

Jättelampan vid Tegelhuset

Platserna är:
1. Vid studentboendet
2. Vid Rosengårds centrum
3. Vid vattenlekplatsen, V:a Rosengårdsfältet
4. Västra KattarpstorgetHär träffar du oss från gatukontoret, Rosengårds stadsdelsförvaltning, miljöförvaltningen, polisen, Räddningstjänsten Syd och MKB.

Jättelampan sätter ljuset på Rosengård. Se den utanför Tegelhuset vid Rosengårds centrum!

Vad tycker du om Rosengård?
Läs vad andra tycker

Måste man ”stå ut” med ett äktenskap? (5)

Andra argument och åberopanden

Förutom de åberopanden och argument som har nämnts i boken “Äktenskapliga rättigheter” finns det andra mer övertygande argument och åberopanden som stöd för våra synpunkter. Styrkt av dessa argument kommer vi fram till slutsatsen att koranversen “hedersamt bibehållande och vänligt frigörande” är en generell och oinskränkt princip. Inom den ramen kan kvinnors rättigheter läsas och iakttas. Ju mer en man studerar denna punkt desto klarare kommer han att finna den och han kommer att inse den förnuftiga inställningen i Islam.

Imam al-Sadiq (fvmh) har kommit med följande uttalande: ”När en man vill gifta sig med en kvinna så bör han säga: “Jag erkänner det löfte som Gud har tagit av mig, att jag kommer att behålla kvinnan hedersamt eller släppa henne fri med vänlighet”.

I koranen står det att läsa:

“Hur skall du ta det, när var och en utav er har varit delaktig med den andra, och de från dig har tagit ett högtidligt fördrag?” (4:21)

Både shi’itiska och sunnitiska kommentatorer är överens att med “högtidligt fördrag” menas samma överenskommelse som Gud har tagit av männen med frasen: “hedersamt bibehållande eller vänligt frigörande”. Det är samma löfte om vilken imam al-Sadiq (fvmh) sade att, vid giftermålstillfället, så bör mannen lova och erkänna: ” hedersamt bibehållande eller vänligt frigörande”.

Det finns ett välkänt uttalande från Profeten, som han uttalade i samband med sin sista pilgrimsfärd och som både shi’a och sunni har återgivit:

“Åh, människor! Håll Allah i sinnet och räds Honom i respekt för kvinnorna, därför att ni har tagit dem i Allahs förtroende och ni har gjort laglig deras kyskhet för er själv genom Allahs ord”.

Ibn al-Athir skriver i “Kitab al-nihayah”: “genom Allahs ord”, som den heliga profeten uttalade, och genom vilken kvinnornas kyskhet blev juridisk, är desamma som de som är uttryckt i Koranen genom versen: “hedersamt bibehållande eller vänligt frigörande”.

av Shahid Mutahhari

Måste man ”stå ut” med ett äktenskap? (4)

Hillis åsikt

Här vill jag lägga denna diskussion i händerna på en av de mest kunniga rättslärda, nämligen Hilli. Denna ärofulla rättslärde har gett sina synpunkter på detta ämne i en bok som heter “Hyququ al-Zawjiyyah” (Äktenskapliga rättigheter).

Sammanfattningen av hans åsikter i den utsträckning de har samband med kvinnors rättigheter och begränsningar för män är följande:

“Äktenskapet är ett heligt kontrakt och är på samma gång en sorts kompanjonskap mellan två personer och detta medför en rad förbindelser mellan de båda. Fred och välstånd för var och en utav dem beror enbart på tillmötesgående av dessa kontrakts bestämmelser. Samhällets välstånd är i sin helhet beroende av deras välstånd och efterlevandet av kontraktens villkor som var och en ingått.”

Hustruns huvudsakliga rättigheter är underhåll, klädsel, sexuella relationer och umgänge och artigt uppträdande. Hur skall man gripa sig an en man som försummar sina plikter mot sin hustru, och dessutom vägrar att skilja sig från henne? Vad är den riktiga vägen för hustrun att följa?

I eventualiteter som dessa finns två alternativ. Ett alternativ är att den religiösa auktoriteten ska ha rättighet att ingripa och genom att bevilja en skilsmässa avgöra ärendet för gott. Det andra alternativet är att hustrun själv, på samma sätt som mannen, bör avhålla sig ifrån att utföra och iaktta sin del av kontraktet.

Låt oss se under vilken princip och på vilka grunder den religiösa auktoriteten har rättighet att ingripa i sådana här situationer.

Koranen stiftar följande budord:

“Skilsmässa är tvåfaldig, sedan hedersamt bibehållande eller vänligt frigörande …” (2:229)

“Och när du skiljer dig från kvinnor, och de har uppnått sina villkor, behåll dem då hedersamt eller släpp dem hedersamt fria och behåll dem inte med tvång, till förfelan, vem som än gör det har orättfärdigat sig själv.” (2:231)

Från dessa verser kan man komma fram till en allmän princip och det är att männen bör välja mellan två alternativ. antingen måste han hövligt fullgöra alla rättigheter och utföra alla plikter (”hedersamt bibehållande”) eller bryta föreningens band och låta kvinnan bli fri (”vänligt släppa fri”). Någon tredje möjlighet dvs att inte respektera kvinnans rättigheter och låta bli att skilja sig från henne är inte känt i islam.“och behåll dem inte med tvång till förfelan” förnekar just denna möjlighet. Frasen: “och behåll dem inte med tvång till förfelan” förnekar just denna möjlighet.

Det är inte osannolikt att ovanstående fras kan innebära en generell regel, dvs den kan inkludera de fall när en make avsiktligt och av försumlighet gör sin hustrus liv svårt och olyckligt, och den kan också inkludera de fall där, trots att mannen inte avsiktligt felat, vad det beträffar hedersamt bibehållande, ingenting utom förlust och smärta gives för hustrun.

Även om dessa verser uppenbarades i samband med “iddah” perioden och upphävande av skilsmässa eller dess ickeupphävande av mannen, och kastar ett ljus på den riktiga handlingsvägen för mannen, är han ändå tillrådd att upphävandet måste ske med den avsikten att uppföra sig hänsynsfullt och sköta om hustrun, och inte med avsikt att skada eller plåga den stackars kvinnan.

Icke desto mindre är den inte begränsad enbart till det tillfället. Den lägger fram en generell princip, och lägger fram rättigheterna för en hustru för all tid och under alla förhållanden. Den innebär att en make själv bör välja ett av de två ovanstående alternativen och att där inte finns någon möjlighet till en tredje väg för honom.

En del rättslärda är invecklade i ett misstag och tror att dessa verser enbart berör de män som vill upphäva skilsmässan inom “Iddah” perioden. Men så är inte fallet. Dessa verser sprider ett ljus över alla äkta mäns plikter, under alla omständigheter. Våra argument angående detta är, förutom ordningsföljden och inriktningen av verserna, att de heliga imamerna har förklarat och åberopat dessa verser vid andra tillfällen än “iddah”.

Till exempel, imam al-Baqir (fvmh) sade angående en man som avlade ett löfte om “ila” (vilket betyder att någon under ed förkunnar att han inte kommer att ha sexuella relationer med sin hustru under fyra månader eller mer) att han, efter att de fyra månaderna har passerat, antingen måste bryta sin ed och försona sig, eller annars så måste han skilja sig från sin hustru, av den goda anledningen att Gud befaller “hedersamt bibehållande eller vänligt frigörande”.

Imam al-Sadiq (fvmh) kom med följande utlåtande vid ett annat tillfälle. Det gällde en man som hade anlitat en annan man som sitt befullmäktigade ombud för att upprätta ett äktenskapskontrakt med en kvinna å hans vägnar och att bestämma en hemgift. Ombudet tillmötesgick denna begäran, men mannen som anlitat honom som sitt ombud nekade efteråt till att ha givit honom den fullmakten.

Imam al-Sadiq (fvmh) sade att för den kvinnan fanns det inget hinder att välja en annan man. Om det visar sig att den mannen verkligen hade gjort en annan person till sitt ombud måste mannen som anlitade ombudet, för Guds skull skilja sig från den kvinnan och får inte låta henne vara utan skilsmässa. Imamen sade, “därför att Gud har befallt i Koranen: “hedersamt bibehållande eller vänligt frigörande”. Således står det klart att de heliga imamerna har behandlat denna vers som en allmän princip och inte begränsat den till särskilda tillfällen.

När en man varken utför de plikter som han som äkta man måste utföra eller skiljer sig från sin hustru bör den religiösa auktoriteten besöka mannen. Först bör han be honom att skilja sig från sin hustru. Om han inte skiljer sig från henne bör den religiösa auktoriteten skilja dem. Enligt traditionen, skildrad av Abu Basir, säger imam al-Sadiq (fvmh): “Om det finns någon som har en hustru och inte sörjer för hennes kläder och inte förser henne med underhåll är det obligatoriskt för muslimernas ledare att genomdriva en separation mellan dem genom skilsmässa.”

Detta var en mycket kort sammanfattning av åsikterna från en samtida förstklassig rättskonsulent. Den som vill studera hans åsikter i detalj kan gå igenom boken “Äktenskapliga rättigheter”, som är ett sammandrag av hans föreläsningar för sina studenter.

Som ni har sett så är frasen “hedersamt bibehållande eller vänligt frigörande” en princip och en generell regel inom ramen för vilken den heliga koranen har inskrivet en hustrus rättigheter. Med hänvisning till koranverserna “och behåll dem inte med tvång till förfelan” tillåter islam inte män att otillbehörligt utnyttja sin auktoritet. Det är inte tillåtet för en man att genom tvång behålla sin hustru om han inte har någon avsikt att leva vänskapligt med henne och bara vill förhindra att hon gifter sig med en annan man.

forts…

av Shahid Muthahhari

Måste man ”stå ut” med ett äktenskap? (3)

Dödlägen

Sådana dödlägen som dessa är inte begränsade till ärenden om äktenskap och skilsmässa. I andra områden av livet, t.ex. i ekonomin finns liknande situationer. Låt oss först se vad islam har gjort i andra ärenden än äktenskap och skilsmässa, när det gäller vissa svåra situationer. Lämnade islam dem i dödläget eller förkastade den föreställningen om ett dödläge och fann ett botemedel?

Antag att två individer får äganderätt genom arvsrätt eller genom någon annan väg en odelbar egendom som en juvel, eller en ring, eller en bil, eller en sällsynt målning, och inte kommer överens om att använda den i ett kompanjonskap. Ingen utav dem samtycker till förslaget att egendomen skulle finnas en tid hos en utav dem och en tid hos den andra. Ingen av dem är beredd att sälja sin andel till den andra kompanjonen.

Således kommer de inte fram till någon överenskommelse om hur de ska använda saken. Dessutom om någon av dem skall få använda den måste den andre ge sitt tillstånd och samtycke. Vad bör nu göras i situationer som denna? Bör man låta egendomen vara utan att användas och ärendet lämnas såsom allt för komplicerat och olösligt? Eller har islam tillhandahållit ett botemedel och en lösning för sådana situationer?

Den islamiska rättsvetenskapen lämnar inte ett problem som detta olösligt. I ett fall där egendomen inte används och går till spillo erkänner inte islam okränkbarheten i äganderätten. I dessa fall tillåter islam den religiösa auktoriteten att behandla det som ett socialt välfärdsärende och att fatta sitt beslut om det såsom ett tvisteärende trots ägarnas vilja och envishet, och för att vidta korrekta åtgärder. Till exempel att artikeln i fråga kunde hyras ut, och hyran kunde delas upp enligt deras andelar, eller egendomen kunde auktioneras ut och den mottagna summan kunde delas mellan dem.

Det är den religiösa auktoriteten eller domarens plikt, som “Wali-e mumtani” att återställa en rättighet som en person gör anspråk på från en annan, när den senare inte vill ge den rättigheten, att vidta riktiga åtgärder. Ägarna till egendomen kan samtycka eller inte samtycka, det är oväsentligt.

Varför respekteras inte rätten till äganderätt, som är en laglig rättighet? Av den goda anledningen att en annan grundläggande princip tas med i beräkningen. Principen om att förhindra egendom från att gå till spillo och ligga oanvänd. Hänsyn till äganderätt och ägarnas besittning skall iakttas så länge som den rättigheten inte leder till förslösande av egendom och rikedom.

Antag att det omstridda är en dyrbar sten eller ett svärd eller någon annan liknande sak och att ingen av ägarna är beredd att sälja sin andel till den andra parten, men antag att båda kommer överens om att bryta saken i två delar, och var och en av dem är beredd att acceptera ena halvan utav det som sin andel. Det betyder att de har gått till en sådan gräns i sitt missunnande och illvilja att de är beredda att lämna egendomen såsom värdelös och förstöra den. Det är uppenbart att en dyrbar sten, ett svärd eller en bil som bryts i två delar blir oanvändbar. Tillåter islam detta? Nej. Varför inte? Därför att det är slöseri med egendom.

Allamah Hilli, var en framstående teolog sa: “Om de vill göra en handling som denna så bör den religiösa auktoriteten förhindra dem från att ta detta steg. Instämmandet och samtycket av ägaren till egendomen är inte tillräckligt för att de skall tillåtas göra en sådan här sak.”

Dödläget i skilsmässa

Låt oss nu se vad som kan göras med skilsmässoproblemet. Vad kan man göra om mannen har en oförenlig attityd och inte tillmötesgår dessa rättigheter och inte vill kännas vid sina plikter, som han enligt islam är tvungen att göra? En del av dessa plikter är finansiella. En del är moraliska (höviskt uppträdande), och en del sexuella (rätten till sexuella relationer och umgänge).

Vad skall man göra om han inte uppfyller dessa skyldigheter och låter bli att fullgöra sina ansvarstaganden, eller en del av dessa ansvarstaganden, och dessutom inte är beredd att skilja sig från hustrun? Finns det någon princip i den islamiska rätten som tillåter den rättslärde eller domaren att vidta de rätta åtgärderna, på samma sätt som det tillåts dem när det gäller egendom?

Fortsättning följer…

av Shahid Mutahhari

Måste man ”stå ut” med ett äktenskap? (2)

Är en del äktenskap som en cancersvulst som hustrun måste genomlida och stå ut med?

Låt oss nu se vad islam säger om denna sortens skilsmässa och denna sortens man. Säger den fortfarande att skilsmässoärendet fullständigt beror på mannens vilja? Bör hustrun genomlida och utstå ett plågsamt liv med en sådan man som inte samtycker till en skilsmässa? Ser islam på denna grymma situation på avstånd, utan att vidta några som helst åtgärder?

Majoriteten av de rättslärda är av denna tro. De tror att det inte finns något botemedel för detta i Islam. Som om detta vore en sorts cancersvulst och om någon drabbas av det finns det inte något botemedel för det. Kvinnan måste bita ihop och stå ut tills hon dör.

Enligt min uppfattning är detta helt oförenligt med islam som säger sig slå vakt om rättvisa. Det grundläggande syftet med alla gudomliga profeter var att bibehålla och upprätthålla rättvisa:

“Verkligen, Vi sände Våra budbärare med klara tecken, och Vi sände med dem boken och vågskålen så att människor kan upprätthålla rättvisa” (koranen 57:25).

Hur kan det vara möjligt att en sådan klar och uppenbar orättvisa inte har tillhandahållits med något botemedel. Det vore som om islams lagar var sådana att en olycklig person plågas som en obotligt sjuk cancerpatient.

Det är beklagansvärt att vissa människor som erkänner och medger islams rättvisa och trots att de själva räknar sig som följare av rättvisans lära uttrycker sådana åsikter. Om det är så att vi kan tillskriva islam en orättvis lag med sådana ursäkter kan vi aldrig kritisera andra lagstiftningar.

Hur blir det med rättvisans princip som är grundstenen i islams lagstiftning och hur blir det med att slå vakt om rättvisan som var Guds huvudsakliga syfte med att sända profeterna?

De säger “cancer”, jag säger: gärna det, låt det vara cancer. Men hur skall vi göra om en patient plågas av cancer och en mindre operation kan bota henne?

En kvinna underkastar sig en man, som en partner för livet, senare förändras förhållandet, omständigheterna tar en sådan vändning att mannen otillbörligt utnyttjar sin auktoritet och dessutom vägrar han att skilja sig ifrån henne. Han gör detta enbart för att förhindra henne från att gifta sig med någon annan man, och inte för att leva med henne i ett vänskapligt förhållande som man och hustru. En sådan kvinna lider utan tvekan som en cancerpatient. Men hon lider av en typ av cancer som kan botas med hjälp av en mindre operation. Patienten kan bli bra och tillfriskna fullkomligt genom en mindre operation. Denna sortens operation är möjlig genom kompetenta religiösa auktoriteter och domare.

Detta är den ena av de två svåra problemen i vårt samhälle vägran att gå med på skilsmässa av en del obarmhärtiga män. De begår denna allvarligt grymma handling i religionens namn. Dessa grymheter är resultatet och utlöparen av en felaktig uppfattning av islam som enligt denna uppfattning måste: “En kvinna stå ut med sådana grymheter, liksom en obotlig cancerpatient”. Detta har skapat ett intryck av islam som är mer skadlig än någon annan ondsint propaganda mot vår tro.

Trots det faktum att argumenten angående detta ärende är av en ganska teknisk och specialiserad natur och på något sätt ligger utanför dessa artiklar anser jag att det är värt att undersöka faktorerna runt detta ämne. Min avsikt är att visa pessimisterna att islam står långt ifrån dessa nonsens.

forts följer….

av Shahid Mutahhari

Måste man ”stå ut” med ett äktenskap? (1)

 

Islam har en lösning när det gäller fall då ynkliga män vägrar att skilja sig från sina hustrur. Denna form av skilsmässa kallas för “Juridisk skilsmässa”. Med juridisk skilsmässa menar vi en skilsmässa som är erhållen genom en domare och inte genom maken.

I många av världens lagsystem är den lagliga makten för skilsmässa helt och hållet under domarnas kontroll. Domstolen är det enda forum som kan besluta om skilsmässa och upplösandet av äktenskapet. Under dessa lagar är alla skilsmässor juridiska skilsmässor.

Frågan som uppstår är om en domare (Qadi), med alla de strikta och stränga nödvändiga villkor som islam har ålagt honom, inte har någon rättighet att besluta om skilsmässa i något fall. Finns det några speciella omständigheter som ger den rätten till domaren?

Skilsmässa är mannens naturliga rättighet, förutsatt att han uppför sig på ett normalt sätt mot sin hustru. En mans normala uppförande mot sin hustru är att, om han tycker om att leva med sin hustru, så bör han sköta om henne ordentligt, respektera hennes rättigheter och ha ett kärleksfullt uppförande mot henne. Ifall det inte finns något sätt på vilket han kan fortsätta att leva med henne bör han hövligt och vänligt skilja sig från henne, dvs han ska inte avstå från att skilja sig från henne. Han bör betala vad som tillkommer henne – och någonting förutom det – såsom ett uttryck för sin tacksamhet och informera henne om avbrytandet av deras relationer såsom man och hustru.

Vad bör man göra om mannen inte handlar enligt den normala uppförandenormen? Säg att vi träffar på en man som inte vill leva med sin hustru, som varken uppför sig på ett sympatiskt sätt, eller sörjer för en lycklig och islamisk miljö för familjen. Han vill inte bryta äktenskapet och bryr sig inte om att fullgöra det äktenskapliga livets ansvarstagandet.

En normal skilsmässa liknar ett normalt barnafödande, som skapar en naturlig utvecklingsprogress, men en skilsmässa från en man som varken utför sina plikter som en äkta man, eller samtycker till att skilja sig från sin hustru liknar en onaturlig och onormal födelse där det ofödda barnet måste förlösas med hjälp av läkare och kirurg.

forts följer…

av Shahid Mutahhari

.

Usa flyttar in

Eric J. Garcia | USA flyttar in
”- Jag vet att det är jag som flyttade in i deras grannskap. Men du vet hur det är. Man kan aldrig vara nog försiktig.”
Daily Lobo 2006.

USA imponeras utav Israels logik, och använder sig numera också av den.

(tryck på bilden så blir den större)

Flygattacker mot Gaza inatt

Foto: Mohammed Saber / Epa / Scanpix

 

I dagarna spelar omvärlden en låtsad och falsk glädje över de mänskliga rättigheterna. Man visar, med ett något trumpet ansikte, att man gläds över folket i Mellanöstern när de protesterar emot sina förtryckarregimer. Däremot hålls inte palestinierna under denna nyfunna ödmjukhet och välvilja.

Israel attackerar Gazaborna, business as usual förstås, för att de – precis som libyerna – protesterar emot sin förtryckarregim. Varför höjs inga som helst röster emot Israel för det?

Islams moraliska värderingar

Författare som uttryckt sin beundran för islams moraliska värderingar

.

.

En författare som haft stora synpunkter i detta ämne är Gérard de Nerval, en av fransk litteraturs mest kända personligheter.

Denna franska författare, som också var en resenär och som beskrev sina observationer för sina läsare, berättade om sina upplevelser under sitt besök i det ottomanska riket. För de Nerval, var det mest förvånande i de ottomanska landen, det sätt som människor från olika nationer och med olika religiösa övertygelser levde som bröder i den osmanska staten med dess multinationella struktur.

Han rapporterade sina iakttagelser sålunda: ”Istanbul är en underlig stad. Fyra nationer bor där tillsammans men hatar inte varandra. Den tolerans och det överseende som turkar, armenier, judar och greker – som bor på samma ställe – visar varandra kan inte ens ses bland folk som lever i de provinser eller i de politiska partier var vi kommer ifrån. ”

Gérard de Nerval bevittnade även en festivalmorgon under sina resor och blev förvånad över att muslimernas tolerans och varma relationer efterlevdes av alla delar i samhället, som han beskrev som följande i hans skrifter:

”De flesta av de européer som lever i Pera anslöt sig till skaran, eftersom medlemmar av andra trossamfund också deltar i muslimernas fester och delar den med dem … alla får mat och dryck efter att offerdjuret har dödats. Förutom det så gick alla in i vilket hus de ville och satte sig ner och blev serverade. Alla muslimer, rika och fattiga, erbjuder mat till folk som kommer till deras hem, oavsett vad deras tro, ras eller social status är… ”

Det finns inte något tvivel om att det är de moraliska värderingar som muslimer intagit som förbluffar icke-muslimer. Koranen, som sändes ned till mänskligheten som en vägledning från Gud, anbefaller de korrekta moraliska värderingarna.

Till grund för dessa värderingar ligger begrepp som kärlek, ömhet, tolerans, rättvisa och medkänsla. Islam är den sanna tron, som manifesterar den oändliga medkänslan och kärleken till Gud och som skickades ner för att erbjuda människor ett liv fyllt med fred och säkerhet. I verserna i Koranen, kallas människorna till islamiska moraliska värden som en förebild i vilken medkänsla, kärlek, tolerans och fred kan avnjutas på jorden.

Att foga sig efter de moraliska dygder, som vi fått av Gud i Koranen, är den enda lösning som kan leda mänskligheten till ljus och frid i vårt århundrade.

”GUD KALLAR [människan] till den eviga fredens boning och Han leder den till den raka vägen som vill [vägledas].”

[Koranen 10:25]