Alliansen börjar bli lite obehaglig i sin retorik

I söndags gjorde integrationsminister Erik Ullenhag (FP) ett utspel om att nyanlända invandrare ska få sänkt ersättning om de inte vill flytta för att ta jobb de erbjuds.

Oj, tänkte nog de flesta. Vägrar invandrare flytta när de blir erbjudna jobb? Bra att integrationsministern gör något åt det.

Inga siffror existerar

Men när Aftonbladets ledarsida försöker kontrollera sanningshalten går det sämre. Institutet för arbetsmarknads­politisk utvärdering, IFAU, kan inte svara på hur många som tackat nej till erbjudna jobb för att de inte vill flytta. Statistiska centralbyrån säger att de inte har någon sådan statistik och hänvisar till

Arbetsförmedlingen. De säger å sin sida att data för detta inte registreras. Därför kan ingen statistik tas fram.

Erik Ullenhags pressekreterare säger utan omsvep att de inte grundat förslaget på några siffror. De har inga. Finns då problemet överhuvud taget?

Ingen verkar veta.

Spär på fördomar

Men alla vet nu att Erik Ullenhag för­söker lösa problemet, med formeln ”hårdare krav på invandrare”. I re­ge­ringsförklaring­en 2006 sa stats­minister Fredrik Reinfeldt:

”Krafttag måste tas i kampen mot den etniska bortsorteringen på den svenska arbetsmarknaden. Det kräver en tydlig, effektiv och sam­lad lagstiftning mot diskriminering.”

Bakom förskjutningen från kamp mot ”etnisk bortsortering” till retoriken med ”hårdare tag mot invandrare” finns ett djupare problem än att integrations­ministern hittar på att nyanlända tackat nej till jobb.

Det Ullenhag gör är att han flyttar ansvaret till den enskilde. Problemet är inte etnisk diskriminering och att exempelvis högutbildade invandrare inte får jobb som motsvarar deras kompetens. I stället spär integrationsministern på fördomar om lata invandrare som inte vill jobba.

Förra veckan pratade Fredrik Reinfeldt om att Sverige inte har massarbetslöshet om man bara räknar ”etniska svenskar mitt i livet”.

Veckan innan ville Jan Björklund bättra­ på skolstatistiken genom att räkna bort barn till nyanlända. Dessförinnan kunde vi i den ekonomiska vårpropositionen läsa hur invandrarna drog ner arbetslöshetsstatistiken.

Regeringens politik är problemet

Men med en arbetslöshet på närmare åtta procent är det inte seriöst att lägga ansvaret på den enskilde. Problemet är ju att regeringens politik inte gett några jobb.

Hittills har Fredrik Reinfeldt hållit en anständig linje. Men något håller på att hända. Reinfeldts, Björklunds och Ullenhags utspel de se­naste veckorna har det gemensamt att de pekar ut invandrare.

Förhoppningsvis är det inte någon kursändring, utan tillfälliga snedsteg.

Anders Lindberg, Aftonbladet

Bakom fasaden?

.

.

Ja nu har det börjat igen: jakten på muslimerna. Och det är den statliga televisionen själv som går i bräschen den här gången. Jag hade inte tänkt kommentera det hela, men jag antar att man som muslimsk bloggerska inte bara kan hålla munnen när sånt här börjar. Jag har inte sett hela Uppdrag granskning som går med dold kamera och ställer några väl valda (?) frågor till diverse imamer i olika moskéer.

Som shiamuslim hade jag varit mycket tacksam om de även gått till en shiamoské och ställt samma frågor, nu när de ändå höll på, liksom. Men jag tror att de kan har gjort det för jag såg att de varit i en moské i Järfälla och där finns en shiamoské, men svaren de fick var kanske inte så kontroversiella att de fann det intressant att spela upp inför den svenska publiken. Men å andra sidan så känner jag ändå lite tvivel på att de gjorde det, eftersom kvinnorna bar niqab, och jag känner inte till en enda shiamuslimsk kvinna som klär sig detta plagg – i Sverige. Många gör det i sina hemländer, men inte i Sverige.

Två f.d. muslimska kvinnor klädde sig i niqab och dold kamera, och gick alltså sedan till olika moskéer och pratade med några av deras företrädare. De ville ha svar på 4 frågor:

1. Får en man gifta sig med mer än en kvinna?

2. Har en kvinna rätt att bestämma över sin egen kropp och därmed neka sin man sex.

3. Får en man slå sin hustru?

4. Om hon gör det får hon då ringa polisen?

En företrädare för en institution, särskilt en religiös sådan, ska alltid, utan undantag, ge seriösa svar som håller en närmare granskning: oavsett om det är inför kameror eller inte. Man ska även kunna ställa följdfrågor, vilket jag inte uppfattade att kvinnorna gjorde, men det var väl också en del i själva skådespelet. Han ska kunna motivera sina svar genom de lagar och regler han företräder.

När det gäller fråga nr 1 är svaret: JA! En man får gifta sig med fler än en kvinna, under vissa förutsättningar. Frågar man en muslim, om islamiska lagar, då får man det svaret oavsett vem som frågar. Om dessa förutsättningar inte finns, så ska han inte gifta sig. Gifter han sig ska han fråga henne om lov. Hur som helst; om en man ändå gifter sig med ännu en kvinna så måste inte den första acceptera det. Det är inte säkert att hon orkar leva under de förhållandena. Hon kanske är svartsjuk, och svartsjuka är svår att leva med. Då har hon möjlighet att begära skilsmässa, genom att prata med en imam eller domare och uppge orsak till skilsmässan, och mannen kan tvingas skilja sig ifrån henne, eller den andra frun.

I Sverige får man inte ha fler än en fru, men han kan ha hur många älskarinnor han hinner med. Däremot är det strängt förbjudet att han knyter några som helst hymens band med dessa kvinnor. Han får inte ge några som helst löften till dom, att han vill ha något att göra med dom för resten av livet, eftersom han redan har lovat en annan kvinna detta. Om denne mans svenska (ickemuslimska) hustru inte accepterar dessa ”konkurrenter” så är det mycket troligt att hon begär skilsmässa ifrån sin man, alternativt stannar hon ändå kvar av orsaker hon själv har: kanske kärlek, kanske status, kanske ekonomi mm.

Alla som känner till minsta lilla om islam känner till svaret på fråga nr 1. Så det är egentligen bara sensationsjournalistik som gör att man ställer denna fråga. Inget annat. 

I Sverige har det ingen betydelse vad imamen svarar, för om en man gifter sig med fler fruar kommer deras äktenskap inte att kunna registreras i de svenska rullorna. Följden blir att de får leva som sambor. Kanske han gör en överenskommelse med sina fruar att bo var annan vecka hos dom. Det är enligt svensk lag inte förbjudet för en man att ha ett förhållande med en kvinna, vara inneboende hos henne var annan vecka, samtidigt som han har en fru som han bor hos de andra veckorna. Så vad är självaste sensationen?! Själv anser jag att SVT här pratar dubbelmoral. Jag är rätt säker på att flera av SVT:s anställda har en eller två vid sidan av en äkta hälft. Men det gör inget, för det är inte laga förbjudet i Sverige: därav ingen sensation.

Fråga nr 2 döljer en inneboende åsikt hos frågeställaren: dvs SVT i detta fall. Den åsikten går ut på att kvinnor inte är sexuella varelser. Ute i det svenska samhället skriker media, dagligen, att kvinnor är en sexuell varelse, att hon ska bejaka sin sexualitet osv. Men nu, när man ställer frågan om en muslimsk kvinna, då ställer man frågan alltså: ”Får en kvinna neka sin man sex?”. Som om det mest naturliga för en kvinna skulle vara att inte vilja ha sex. Den motsatta, och uppenbara följdfrågan enligt mig, ställs inte: ”Får en man neka sin fru sex?”. Svaret är nej på båda frågorna, nämligen. Sex är en rättighet i ett äktenskap. Och har man ingen uppenbar anledning, som att man är sjuk eller dylikt, så bör man faktiskt inte neka varandra den saken. Detta är inte att förväxla med tvång, ingen får tvinga sig på någon annan. Någonsin. Tvång är förtryck, vilket faller under kategorin Haram (Förbjudet) i islam.

Varför? Kan man förstås fråga sig. Jo, för att sex är en av människans drifter och idkande utav sex, utanför äktenskapet, inte är tillåtet i islam. En man som nekar en fru sex är värre än en kvinna som nekar sin make. För att en man kan, om han ids, gifta sig med en annan, men det kan inte en kvinna. Därför bör han, även om han så låge på dödsbädden, (Okej kanske lite överdrivet exempel), säga ja till sin fru om hon vill idka sådant umgänge. Men eftersom de statligt anställda journalisterna inte anser en kvinna vara en sexuell varelse, hon är alltså en som helst avstår sex, så ställer man bara frågan ensidigt. För de kan väl aldrig tänka sig att en kvinna skulle begära att en man skulle tvingas ha sex utav en kvinna?! Särskilt om hon vore hans egen fru!! Svindlande tanke…! Jag tror att deras frågeställning säger mer om deras egna liv och erfarenheter än något annat….

Fråga nr 3 är utav en sort som, likt fråga nr 1, bör hämtas ifrån islam rättsvetenskapliga principer. Och enligt dessa får man inte slå sin fru. Varför skulle man få det? Man får inte slå någon, om det inte är krig och man slår för att skydda. Jag såg UG lite sporadiskt på nätet och jag tyckte mig se antydningar att man får slå en fru lite grann bara. Vilket är rent nonsens. Analfabeter tolkar sånt de läser som de själva önskar. Efter egen mage, helt enkelt. Ni kan läsa HÄR vad det står om att slå kvinnor.

Fråga nr 4 är ju bara idiotisk. Om man blir slagen, och vill ringa polisen så får väl vem som helst ringa polisen! Oavsett vem som slår. Saken är att man känner sig otrygg, och det är väl då polisen ska komma? En logisk följdfråga skulle vara; var i Koranen eller sunnah står att man inte får ringa polisen?! Det är mannen som har största ansvaret hemma, och hans absolut största och första plikt i hemmet är att se till att familjen har trygghet och säkerhet. Allt annat är sekundärt. Om det är han själv som skapar otrygghet, och han är den som har ansvaret, då måste han också ta sitt ansvar även här. Muslim eller inte, spelar ingen roll. 

Hur imamer kan påstå att de inte får ringa efter hjälp fattar jag inte. Det minsta de kunde göra vore att visa sig bekymrade över kvinnan som pratar och erbjuda att han, och några andra män, ska komma och prata med hennes man och reda ut hans aggressionsproblem. Sedan kan de komma överens om att ha efterföljande kontakter med honom, och frun, under en längre tid så att mannen känner sig bevakad. Om de sedan ser att inget blir bättre bör imamen se till att själv ringa polis, om han inte får kvinnan att göra det. Svaret imamerna gav har inget med islam att göra, utan bara speglar bara deras egna åsikter.

En moské är inte som en kyrka: dvs enbart en bönesal. Det är ett ställe där folk ska känna sig trygga att komma och ventilera alla deras bekymmer, och dessutom får hjälp med dom. Att säga att någon, i princip, ska sitta ned och hålla käften så att mannen inte hittar orsak att slå – är ju rena rama smörjan. HUR kan de tro att man ska känna förtroende för den institutionen, i förlängningen? Familjens barn, som de ju hoppas ska bli moskéns framtida trogna besökare, kommer ju att lägga märke till stödet ifrån imamer och moskén och känna en trygghet i dom. Och på så sätt får man en framtida publik där. Men om man struntar i familjeproblem, även  om de presenteras för dom, så kommer barnen att alieneras ifrån dessa religiösa institutioner när de blir vuxna. 

När de sedan, som vuxen, ser sitt liv i ett bakåt-perspektiv och upptäcker att den lilla hjälp deras mamma fått kom enbart ifrån det svenska samhället; hur ska de då känna att de tillhör den muslimska sfären? Om man har haft det svårt och inte fått hjälp ifrån sina egna trosfränder, och detta också på grund utav en uppdiktad religiös lag (om att inte få ringa polisen t.ex)! Som muslim måste man hjälpa andra muslimer, som imam och företrädare för religionen och alla muslimer, så är plikten desto större.

Hur som helst känns det som en gärning med en tanke bakom, det här Uppdrag Granskning-projektet. Den är vältajmad med syftet: Samtidigt som rättegångarna emot Breivik och Mangs rullar pågår, vill man förstärka och bekräfta den bild dessa gärningsmän har utav sina ”targets”, muslimerna. Kanske man någonstans hoppas att om hela befolkningen ser hur rätt de har, så kanske domarna emot dom blir mildare. Dessa ohyggliga gärningsmän har redan en skara beundrare, de kommer nu att bli ännu fler. Är detta Svt:s uppdrag?

____________________________________________________

Update:

De hade ett efterföljande Debatt igår kväll angående ovanstående program. Det snällaste man kan säga är att det var KAOS! Ingen struktur. Alla pratar och skriker. Svt måste lära sig att styra upp de här debatterna, när man inbjudit folk i en, för vissa, överkänslig fråga. Ingen kom till tals. 

Ett tips är att alla som börjat prata, får säga sitt. Det är jättejobbigt att sitta som tittare och se på detta skenande tåg. Det händer allt för ofta. Och man stänger tv:n efteråt och känner sig blåst på allt! Belinda Olsson (programledaren) hade kunnat säga till den där imamen från Malmö att nu räcker det! Han har tyvärr använt alltför mycket av sin taltid, och ge andra chansen att prata. Varken vissa av kvinnorna och de andra företrädarna för muslimska organisationer fick prata. Jag vill GÄRNA höra deras åsikter. Det verkar ibland som att om man ser att någon sitter på ”fel” sida av debatten, så ska de inte få prata. Men det är ju just den sidan vi alla vill höra!!

Nej, jag blir trött på sånt här. Den där kvinnliga imamen, hon var duktig: när  hon fick ordet utnyttjade hon det bra och väl och fick mycket konkret sagt. Men även hon hade mycket att säga. De borde ha förlängt Debatt ikväll, då det faktiskt ändå är Svt som öppnat upp en fråga och de borde ha stått till tjänst med mer debatt-tid i frågan. Jag hoppas bara att det blir förändringar i de islamiska institutionerna hädanefter, så att de passar oss svenska muslimer i det svenska samhället, och man tar bort alla dåliga kulturella inslag.

 

Profeten sa: ”Den bästa muslimen i fråga om tro är den som har det bästa uppförandet, och den bästa av er är de som har det bästa uppförandet gentemot sin hustru.”

Firas al-Shariah; serieskyttens andra offer

.

Jag kom till jobbet idag, och öppnade nyhetssidorna och ögnade igenom dom lite snabbt, som jag brukar. Jag är ju rätt intresserad utav rättegången emot serieskytten Peter Mangs och hur den går. Så jag klickade mig runt lite runt de historierna och kom fram till en artikel om det som gör att jag intresserar mig särskilt för den.

På morgonen den 28 juli 2003 ringde min närmaste väninnas, och tillika dåvarande grannes, son till oss och var mycket upprörd. Han kan väl ha varit kring 10 år gammal vid tillfället. Han frågade om hans mamma var hos oss?! Eller pappa? Jag sa att det var dom inte. Då berättade han att något hemskt hade hänt, men visste inte riktigt vad, vad han förstått i kaoset var att hans mycket kära kusin hade blivit skjuten när han var påväg till jobbet på morgonen. Jag sa ”VA?! När då, var du, varför då?!” Den stackars pojken hade förmodligen tänkt att jag skulle besvara de frågorna från honom istället. Hans far hade skubbat iväg till sin syster – som bodde i huset bredvid oss. Sedan hade hans mor också försvunnit iväg.

Det var panik, ångest. Man trodde ju inte att han var skjuten och svävade i livsfara. Tänkte att det måste vara ett misstag. Men jag tänkte ändå att om han skjutits så har han blivit träffad i axeln eller något liknande. Men det visade sig att så inte var fallet. Firas Al-Shariah dog senare samma dag. En fruktansvärd dag. Bara vi som befann oss ett steg utanför familjen mådde dåligt och hade ångest, tänk hur de närmast anhöriga hade det!!! Sen fick vi höra hur Firas lillebror blivit behandlad utav polisen efteråt, det var så att man inte fick luft på grund av alla känslor som omgärdade det hela.

Familjen, och särskilt Firas mamma, som jag också känt ända sedan de kom till Sverige var helt ur balans en lång tid framöver. Men tack och lov; de är en stor släkt som har starka familjeband och alla håller upp varandra i såna svåra tider. Men hans mamma, hon går ännu i sorgekläder, hon sörjer ännu. Ständigt. Varje gång jag träffar henne tycker jag att hon krympt, blivit mindre, än sist vi sågs. Man undrar ju, hur liten kan man bli innan man försvinner helt…?

Firas och hans två syskon kom i början av 90-talet hit till Sverige. Mamman var änka och barnen alltså faderlös. Men de verkade så nära och tighta varandra hela familjen. Mycket välartade och intelligenta barn allihop och verkade alla ha stora ambitioner inför framtiden. Firas var en stjärna bland alla ungdomar. Och då menar jag inte att han var en flashig wannabe som alla beundrade eller var rädda för, nej han vågade – trots sin unga ålder – vara en förebild för alla. Även för äldre. Men han var sig själv förstås, låtsades inte vara någon annan; en pojke äldre och  mognare än sin ålder. Han hade god påverkan på sin närmaste omgivning, tänk vilken tillgång han kunnat vara till samhället i övrigt när han blivit äldre!!

Jag vet, det är ju ofta så, att när någon dör då pratar alla fint och bra om den personen. Det blir så, och så ska det förstås vara. Men när det gäller Firas så pratade alla gott om honom även när han levde. Inte en enda har någonsin sagt eller hört något dåligt om denna person. Inget negativt strålade ut från honom. Det var ju det som gjorde saken än värre; om han inte hade några kända fiender, inte ens hade han kaxat sig framför någon som av ren illvilja haft ihjäl honom… VARFÖR blev han då skjuten?! Han har ungefär 250 morbröder och mostrar (tycks det som ibland) och jag minns att en av de yngre utav dom blev galen när han fick höra att Firas dött på detta brutala sätt. Han slog slog sig själv och skrek undrande varför FIRAS blev dödad… varför hade just FIRAS valts ut?!… varför hade man inte valt ut en usel människa som han själv (syftandes på sig själv alltså) istället, för om Firas inte förtjänade att leva så gjorde han det definitivt inte heller… jag tror att han uttryckte det som de flesta andra ansåg, om sig själva då.

Det var förfärligt och vi, i periferin utav familjen, känner oss fortfarande drabbade och pratar då och då om händelsen och om Firas som person. Tänk då hur familjen har det, hur släkten tagit det! Nu när de tagit skytten så är det inte lätt för Firas mamma, som ännu befinner sig i stor sorg. Allt rivs upp igen. Alla ser förstås fram emot att han fälls, men för modern innebär det hela bara att såren rivs upp än en gång, och ligger där öppna och blödande…

Jag fann i alla fall nedanstående artikel i morse, där de nu intervjuat familjen kring Firas. Jag läste den på jobbet. Och bara grät. Tänkte att det här går ju inte, jag fortsätter läsa den hemma.. men det sket jag i, jag läste hela och tårarna rann och jag började hulka. Tur jag kommer tidigare än alla andra till kontoret så jag hann samla mig innan resten anlände…

Abdul Almashat, släktens ihärdigt sammanhållande länk, och som också är gift med min väninna och far till den lilla pojken som ringde mig den där morgonen. Han beskriver de känslor vi alla hade den dagen:

Men varför? Den unge mannen som polisutredarna kallade för ängel och inte hittade någon skit på? Killen som kom med en ensamstående mamma och liten bror till det okända Sverige, där det borde ha varit svårt att passa in. Men aldrig en kallelse till rektorn, inte ett klagomål i skolan. Firas som litade på alla, var vänlig mot alla. Som frågade alkisarna i parken om han kunde hjälpa dem. Som inte ens slog efter myggorna under sommarens grillkvällar vid stranden.
– Han blåste bort dem från armen, säger Abdul Almashat.

SYDSVENSKAN.SE

Det finns 3 stycken åttavåningshus i Lindängen. De står radade framför varandra. I juni sköts en man som bodde på åttonde våningen i ett av huset. I juli sköts alltså Firas, som bodde i det andra av husen – även han på åttonde våningen. Vi bodde i det tredje huset – på åttonde våningen. Följ länken i citatet ovan och läs intervjun med Firas familj – och vet att han var älskad och  är djupt saknad.. 

—

Namninsamling för Bahrain!

.

Äntligen en insats för folket i Bahrain!!! Jag såg en som kommenterade hos min dotter angående denna insamling och jag hoppas att så många som möjligt är villiga att underteckna den. Det är många med mig som förundras utav den mediatystnad som pågår när det gäller situationen i Bahrain. Snälla skriv under – a.s.a.p!!! PLEASE

Blunda inte för Bahrain!

---

Till: Tidskrifter

Vi är en grupp människor som känner stort medlidande för demonstranterna i Bahrain och vi är trötta på medias nonchalans. Vi vill att media uppmärksammar förtrycken och morden som sker i landet. Demonstrationerna är fredliga, folkets krav är rättvisa och regimen svarar med våld.Ingen ska behöva leva under förtryck,med medias hjälp kan vi sätta press på regimen och tillsammans kan vi få stopp på det här!

Med vänlig hälsning

Undertecknade   (Klicka på länken till vänster)

Breiviks idoler – sverigedemokraterna – svartmålas i media…

Anders Behring Breivik anser att norska medier bedriver en systematisk svartmålning av Fremskrittspartiet – och att svenska medier gör samma sak mot Sverigedemokraterna.

SD:s kommentar till Breiviks uttalande är:

- Det är uppenbart att Breiviks föreställning rörande både mediekonspirationer och islam är väldigt svartvit och inget vi ställer oss bakom, säger Linus Bylund, pressekreterare åt SD:s partiledare Jimmie Åkesson.

Vore jag journalist skulle jag be Linus Bylund, eller annan valfri sverigedemokratanhängare, bevisa på vilket sätt deras föreställning om islam INTE är svartvit….?! På vilket sätt uttrycker dom sig i någon annan färgskala?

- Det är inte möjligt att vinna genom demokratisk kamp. När fler inser det är vägen kort till vapen, sa han.

Det är så de tänker och diskuterar, SD:s anhängare. Även SD:s företrädare, men det kommer de inte att avslöja alltför mycket av förrän de fått tillräckligt med makt – uttalade fascister som de är.

Hur dum kan ett folk bli…?

 

 

Har inte det amerikanska folket lärt sig något på de 8 år som gått sedan man – efter den amerikanska propagandaapparaten hetsat upp stämningen i USA –  helhjärtat stödde invaderingen utav Irak och Afghanistan? Nu står de här – 8 år senare – med ett enormt budgetunderskott, då den största utgiften i USA är till krig de för utomlands, istället för att gå till sitt eget folk.

Nu vill samma folk, gärna, se att man startar ännu ett krig – mot ett land som , till skillnad från Irak och Afghanistan, faktiskt är utrustade till tänderna med både militär  och kunskap som vapen….!!?! Hela 61% av den amerikanska befolkningen stödjer en militär insats mot Iran. Fattar dom ens vad dom säger?! Hur låter egentligen den ensidiga propagandan i USA? Berättar dom ens ett uns av båda sidorna? Om riskerna? Om den styrka Iran har? Vad konsekvenserna skulle bli?

Irans civilgarde(eller frivilligarmé) (Basij) består utav 10-15 miljoner personer. Revolutionsgardet (Pasdaran) består av ca en halv miljon specialutbildade personer, det är inga slashasar i det gardet. Gardet bestod 2005 av 100 000 landbaserade trupper och 20 000 baserade till havs.Och så har de en professionell militär på ca en halv miljon personer. Jag kan bara gissa att dessa är betydligt mer motiverade i ett krig än de militärer som USA tvångskommenderar ut.

Att man än en gång använder sig utav lögnen för att motivera ett krig, det går inte upp för en ”normal” amerikan. Men det är ju detta som ideligen sker. När man hör USAs/israels skramlande och skrikande peka mot något land, så kan man vara säker på att de skriker och gestikulerar så högljutt, just för att man hoppas att detta ska överrösta lögnen… och tyvärr fungerar det.

Utan lögnen har USA, Nato och Israels militära allians inget ben att stå på. Iran utgör inte något hot mot den globala säkerheten eller säkerheten för Israel. Iran har inte hotat att anfalla något annat land, och inte heller har de startat ett krig inom överskådlig historia.

Tyvärr, här pratas det och skryts om ”demokrati” och ”frihet” åt höger och vänster, samtidigt som man, medvetet och odemokratiskt, håller sin egna befolkning i en politisk fiskskål.

 

Betablockerare hjälper mot rasism

För ett par år sedan lanserades ju ett antirasism-piller som heter ”Islamofobil”, som ska ”lindra effektivt mot muslimhat & islamofobi”. Men i verkligheten, om man skulle äta ett av dom pillren, är de ju faktiskt verkningslösa, men det visar sig att idén inte var särskilt långt ifrån verkligheten. För, sedan länge, finns ett piller som – på riktigt – tycks kunna dämpa rasistiska attityder. 

Pillret innehåller det betablockerande läkemedlet propranolol. Forskargruppen fann att personer som tog propranolol visade mindre benägenhet för rasistiska attityder, när de fyllde i ett testformulär avsett att avslöja undermedveten rasism, jämfört med personer som fått ta placebo.

Vid behandlingen blockeras aktiveringen av det så kallade autonoma nervsystemet och de områden i hjärnan där känslomässiga reaktioner utvecklas, såsom exempelvis rädsla. Forskarna menar att propranolol reducerar rasfördomar eftersom dylika undermedvetna tankar utlöses av det autonoma nervsystemet – det nervsystem som läkemedlet blockerar.

Denna studie visar alltså, samtidigt, att rasister besitter stor rädsla inom sig och att de förmodligen har stora nervproblem – något jag alltid också anat.

Att välja bostadsort som invandrare

 

 

…. är det viktigaste beslut du kan ta som immigrant

Det händer ibland att jag träffar ganska nyanlända invandrare. De kan klaga på hur svårt det är att finna en lägenhet här i Malmö och frågar mig hur de ska göra. När jag får en sådan fråga har jag självklart det rätta svaret, men det finns ingen som fattar hur bra mitt råd är: när helst jag får en sådan chans så råder jag dom att flytta uppåt landet, helst till de norrländska länen. Där är folk fortfarande mänskliga. När de ser ett nytt ansikte blir de glada, nyfikna och är måna om att bjuda till. Flytta inte till en större stad i de norrländska länen, nej håll er till de mindre samhällena. Där är fortfarande en gemenskap, man känner till varandra och månar om varandra på ett helt annat sätt än man gör i våra stora städer.

De blir glada och upplyfta om det kommer folk dit och de verkar se det som en möjlighet att samhället kan fortsätta, kanske till och med växa, man ser en framtid i de nya ansiktena. Oavsett varifrån man kommer. Invandrare får sällan jobb särskilt fort hos vanliga svenska företag här i Sverige. De kommer att öppna eget. Lika bra att de öppnar det egna företaget i de små samhällena i inlandet, för där kommer deras företag att uppskattas än mer än i storstäderna. Det blir ett extra plus i kanten för dom i det lilla samhällets ögon. 

På Luciadagen 2011 blev en familj i Ånge, Medelpad län, hämtad av polis och utvisad ur Sverige. De hade varit i Sverige i 10 år och alla barn pratade i princip bara svenska, och familjen har från början inte någon som helst anknytning till Armenien, dit dom blev utvisade. Ungdomarna i Ånge samlade sig och tillslut var hela samhället engagerade i att familjens öde. De bestämde sig för att tillsammans samla ihop pengar till flygbiljetter för hela familjen så de kunde återvända till Ånge, och ortens ICA-handlare erbjöd jobb i sin affär till mamman, så att hon kunde få uppehållstillstånd.

De kom igår, lördag, tillbaks till Ånge och ångeborna hälsade familjen välkomna; Tårar rullade ner på mångas kinder – men inte av sorg, utan av glädje. Man anordnade en välkomstceremoni för familjen i samband med Berners Cup som gick av stapeln på orten igår. Kommunalrådet Sten-Ove Danielsson och oppositionsrådet Hans-Erik Beck höll korta tal för att tacka alla som stöttat familjen under tiden de varit i Armenien och det överlämnades även en pengacheck från olika insamlingar som gjorts för Danielians.

Var i Stockholm, Malmö, Göteborg eller några andra storstäder finner en invandrarfamilj ett sådant stöd ifrån medborgarna?! Ändå envisas man med att bosätta sig i våra, känslomässigt, iskalla storstäder, där ingen släpper in någon innanför sin personliga ”radie”, än mindre över tröskeln. Hos en ”normal” person är den personliga radien kanske ca 50 cm, men hos stadsbor ligger den väl kring 3 meter – så här göre sig ingen besväret att fråga om vägen, allra minst om man inte kan uttala adressen rätt….

Därför ger jag även här rådet; flytta in till Sveriges inland, gärna uppåt mot norrlandhållet – då kommer ni att få ett fint och bra liv där barnen kan växa i större trygghet än här i storstäderna, och ni kommer garanterat att få en plats i samhället som är människovärdigt.

Bahrain – ett rop i mörkret

.

Historien om den arabiska revolutionen som övergavs av araberna och väst och som glömdes bort av resten av världen.

Den 16 februari 2011 gick tusentals medborgare i det lilla ö-riket Bahrain ut på gatorna och protesterade mot den styrande Khalifa-dynastin.

Det inträffade i början på vad som kallats den arabiska våren, då protester hade ägt rum i Tunisien och Egypten hade haft sin revolution. Nu hoppades många att även det lilla ö-riket Bahrain var redo för demokratiska reformer.

Men vad som följde var ett brutalt tillslag av regeringen mot den fredliga demonstrationen, med många dödsfall och arresteringar som följd.

I filmen Bahrain – ett rop i mörkret visas bilder som tv-kanalen Al Jazeera tog med en hemlig kamera under de första dagarna av demonstrationerna. Det är en sällsynt inblick i ett uppror som glömdes bort av resten av världen och som pågick utan någon som helst insyn från utländsk press. Filmen är oerhört grafisk och visar precis hur bahrains kungastyre skapade konspirationer om att demonstrationerna  handlade om en konflikt mellan shia-sunnimuslimer, vilket filmen tydligt visar att det inte var. Varenda bahrainare stod bakom demonstrationerna, förutom de regeringstrogna, och de från Pakistan, Syrien och Saudiarabien inhyrda poliser och soldater.

Läkare : både sunni och shia, som vårdade de svårt skadade, blev torterade och en kom aldrig tillbaks. Försvann…

Qatarisk dokumentär från 2011 – see it! Den går på Kunskapskanalen på torsdag 24/1 kl 23.00.
http://svt.se/embededflash/2681505/play.swf

Undomar i Jemen marscherar för livet

.

.

Den historiska ”March of Life”-demonstrationen som lanserades tidigare i veckan från den sydliga staden Taizz, i Jemen, kom för att begära åtal av Ali Saleh har äntligen kommit till Sanaas Befrielsetorget. Efter att ha rest den totala sträckan av 262 km, genom Jemens svåra terräng och kalla väder, var välkomnades demonstranterna varmt av hundratusentals anhängare som väntade deras ankomst.

March of Lifedemonstrationen var ursprungligen planerad att anlända till Befrielsetorget tidigare under dagen. Men när demonstrationen gick in i huvudstaden Sana, överfölls de av Salehs regeringstrogna som avfyrade kulor och tårgas, dödade och skadade dussintals civila. Al Madani sjukhuset blev återigen skådeplatsen för kaos, kroppar  av dödade och skadade var skeppades dit i skytteltrafik i ambulanser och på motorcyklar. Många av de döda hade de skadorna ifrån Ak 47:ors gevärskulor, medan de flesta led av skador från att ha inandats tårgas.

Demonstranter som var på plats säger att regimen öppnade eld mot demonstranter så snart de försökte passera den första checkpointen. På frågan vem som skall hållas ansvarig för de senaste attackerna, skyllde Lubna al Qadasis på Vise Presidenten Mansour Hadi och utrikesminister Abu Bakr al-Qirbi.

I en presskonferens fördömde Ali Abdullah Saleh March of Lifedemonstrationen genom att påstå att det bara består av 250 000 protesterande, som betalats 1000 jemenitiska Riyal var. Han sa också att många av dem som deltog i demonstrationen är beväpnade ligister som bara söker terrorvåld. Ali Saleh sade också att han planerar att resa till USA – så att den nya regeringen kan ha en chans att få tillbaka ordning och stabilitet i landet. Trots att de lidit svåra förluster, meddelar March of Lifedemonstranterna att detta är en historisk händelse som kommer att skrivas ner i historieböckerna som en stor bedrift av Jemens folk, som reste över 262 kilometer till fots för att kräva ett slut på förtrycket.

De säger också att de kommer att fortsätta sina revolutionära aktiviteter tills alla de ansvariga för dödandet av fredliga demonstranter ställs inför rätta.

Om dessa demonstrationer läser vi inget utav i media? Varför intresserar sig inte västmedia för detta förtryckta folk, med ungdomar som reser sig mot regimen? Medan man tävlar om rapporteringen om Syrien? Kan det kanske bero på att Syriens president inte kan åka till USA, för stöd och vapen, för att få ett slut på sitt folks uppror? Man ser i dagarna vilka länder som under årtionden legat i klorna hos USA och Europa… med tiden blir det tydligare och tydligare.

Medias dubbelmoral

Gazas tårar…bland annat

Just nu sitter jag och tittar på filmen ”Dox: Gazas tårar” på SVT1. Egentligen vill jag inte se den, för jag vet att jag ska bli fruktansvärt upprörd, men jag tvingar mig – och Herre Gud så hemsk den är! Jag blir alldeles sjuk. Vilka djävlar dom är den förbannade sionistiska regimen. HUR kan de ha hela världens regimer med sig – eller åtminstone västregeringarna(inkl Sverige): de som anser sig stå högst i världen när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati!!!

”Pappa, pappa!!!!… alla mina barn är döda!!!”, gråter en man helt förfärad och bensvag. ”Livet är svårt, väldigt svårt. Alltid”, säger en 10-årig flicka som uttrycker sig oerhört tydligt när hon pratar, men faller tillslut ihop i gråt. Hennes familjs hus blev krossad av Israels bomber, sedan fick de order om att gömma sig i en FN-skola. Tryggt, tänkte alla. Inte alls – inte när Israel är fienden. Israel bombade skolan med fosforbomber i tusental. De fick sedan bo i tält. Där gick hennes morbror ut för att försöka hämta vatten åt familjen. Han blev nedskjuten. Så fortsätter det – och de är långt ifrån de värsta berättelserna.

För övrigt jobbar jag på som vanligt. På jobb och hemmavid. Söndagen skulle ha spenderats med flickorna hemma hos storstina min, Fatima, med att baka lite julbak och jag och Yomyom skulle färga håret på varandra. Av detta blev inget, för mig alltså, de andra fick göra allt istället. Själv fick jag äran att sitta på akuten från kl 12.50 till 22.00. Under denna tid skedde inget annat än en evig väntan. Varför är man så långsam alltid på akuten? Man känner att de är kallsinniga på något sätt. Ingenting är egentligen särskilt akut på akuten. Blodprov tas. Sedan väntar man i 2,5 timme. Läkaren meddelar provsvar. Sedan går läkaren, återkommer efter 3 timmar och frågar hur det gick på röntgen… vilken röntgen, frågar jag! Jag hade beställt röntgen, säger läkaren. Då blir man inte nådigt arg kan jag säga. Det betyder att ni NU kommer att beställa röntgen, vi kommer att få tid om 2 timmar (vid 21-tiden) och sedan ska vi vänta på svar ifrån det också?! Är det så? frågar jag. Jaaaa….tyväääär bliiir det såååå ibland, säger den inkompetente läkaren. Patientens problem låg inte ens i lungorna!!?? Om ni inte gör ALLT jag säger så får hon ingen medicin… säger den#%&@-läkaren!!!

Jag frågade förstås varför dom spiller folks tid på det här sättet, timme efter timme går och inget handlingskraftigt händer, när vi alla vet att det hon behöver är antibiotika – precis som läkaren också sagt 6 timmar tidigare. Igen: jaa tyvääär, jag är ledsen men sånt händer….stupid! säger jag bara. Får dom göra så, varje dag?

Sedan när man väntat i åtta, händelsefattiga, timmar och går fram och – på ett mycket diplomatiskt vis undrar om det är möjligt att man kan få den där antibiotikan, som vi alla vet att patienten måste få, och gå hem – då visar alla att de är djupt förorättade… småsura måste de avbryta sitt samtal om helgens bravader och vända sig mot en ”såndär”, som inte vet hur man för sig i möblerade rum: dvs man ska inte klaga, inte ifrågasätta, utan sitta tyst och tacka för att man har förmånen att få sitta på akuten en hel söndag.

Jag lovar, hade jag inte varit med hade min käre vän inte varit hemma från akuten förrän sent måndag morgon. Själv stod hon ständigt i startgroparna för att fly fältet, hon var sååå irriterad så det pös ur öronen på henne. Men hon vet hur man för sig i möblerade rum, och sa ju förstås, på ett typiskt svenskt manér,  inget direkt till personalen, invandrare som hon är till trots. 

Nåja, jag är ganska säker på att vi, med våra 9 timmar, till syvenen och sist hade kortast väntetid den dagen trots allt. Men det känns ändå inte som någon tröst. 

Men när man sitter och tittar på Gazas tårar, så inser man ändå att nämnda akutbesök är en menlös petitess i världens händelser, och att om man höjer blicken lite grann, så inser man att man nog är rätt så bortskämd. Men jag tycker inte om att, bara för att resurser finns, så ska man slösa med dom. En väntetid på 2 timmar kostar säkert landstinget mindre än 9 timmars väntetid… ja jag vet, sluta klaga! 

Filmen Tears of Gaza:

Filmen följer tre palestinska barn genom kriget i Gaza och tiden efter vapenvilan. Den skildrar på ett rått och unikt fotografiskt sätt de brutala konsekvenserna av ett modernt krig. Den visar också hur kvinnor och barn hanterar sin vardag efter en dramatisk krigsupplevelse. Många av dem bor i tält eller i husruiner utan väggar och tak. De är alla i behov av mat, vatten och el. En del har förlorat familjemedlemmar, andra har svårt skadade barn. Kan krig lösa konflikter och skapa fred?

Den prisbelönta antikrigsfilmen ”Gazas tårar” är tillägnad de kvinnor, män och barn i Gaza som förlorat sina familjer och kära i deras kamp för frihet. Enligt SVT:s policy om att skydda minderåriga från extrema våldsskildringar publiceras Gazas tårar inte i SVT Play.

Why aren’t we outraged …

…..like we are with the other oppressive Arab regimes? Undrar amerikanske Bret Martin när 16 moskéer demoleras – i ett muslimskt land.

Bret Martin fortsätter att berätta om en sunnimuslimsk Bahrain-medborgare säger att problemen i Bahrain inte handlar om religionen, utan om en liten grupp som slåss om att få stanna vid makten. Han säger också att även han vet att han själv har åtnjutit förmåner utav det (Bahrain består till över 70% utav shiamuslilmer, men makten ligger hos en liten grupp sunnimuslimer). Han säger också att han anser att det är fel att, baserat på deras tro, hindra folk från samma förmåner. Shiamuslimerna i Bahrain (likt i Saudiarabien) anses som lägre stående varelser, bara baserat på deras tro.

kdjkjaglkd

 

USA:s ständiga jakt på fler krig

I en enad kampanj mot Iran har den amerikanska regeringen anklagat Teheran för iscensättning av en mordkomplott mot den saudiska ambassadören i Washington, ett drag som ska ses som en del av USA: s knep att fortsätta med planen att demonisera och isolera den islamiska republiken Iran.

USA: s vicepresident Joe Biden sade på ”The Early Show” att ”Det är oerhört viktigt att världen förenas i att isolera iranierna. Det är det säkraste sättet att kunna få resultat.”

Självklart kommer de amerikanska befattningshavarna att använda det påhittade påståendet för påtryckningar på nya internationella sanktioner genom att säga att iranska agenter har försökt hyra en påstådd medlem av en mexikansk drogkartell för att mörda den saudiske ambassadören på amerikansk mark.

Förutom fräckheten och ihåligheten i påståendet, bör man inte bortse från påtryckningarna utav den mäktiga sionistiska lobbyn i den nya smutskastningsplan som är, som det iranska parlamentets talman Ali Larijani uttrycker det, ett ”taktlöst och barnsligt spel.”

För att lägga mer bränsle till Iranofobin, uppmanade USA: s utrikesminister Hillary Clinton andra länder att arbeta tillsammans mot vad som är ett hot från Iran och sade:”Hos hos många diplomater och statstjänstemän, har Iran nu gått över en gräns och måste därför ställas till svars för det”.

Sedan gick Washington ut och slog återigen upp stora ord och kallade Iran ”världens ledande statliga sponsor för terrorism”.

Det finns väl underbyggda spekulationer om att detta nya tilltag är tänkt att väcka splittring i regionen, så att USA kan stärka sitt avtagande inflytande bland länder i Mellanöstern allt som Iran visar allt större politiska muskler i regionen.

Att Iran skulle vara en världsledande sponsor för terrorism ska komma ifrån Washingtons munnar är ju så otroligt ironiskt. Den som känner till hur USA, genom CIA, gjort statskupper och stöttat, och själva tillsatt, diktatorer i omvärlden: Sydamerika, Afrika och Mellanöstern vet vad jag pratar om.

Iran har, till idag, aldrig gått in i något land och ockuperat det. Inte heller har de förklarat krig mot något land och inte sänt soldater till andra länder. Detta är något som endast de ”stora” demokratierna – främst USA själva – gjort under årens lopp.

Denna nyhet är några veckor gammal nu, och de lustiga är att jag inte hört något fördömande ifrån resten av världen när det gäller beskyllningarna om Irans ”planerade” lönnmord på ovan nämnda ambassadör. Jag kan bara anta att USA:s allierade har lärt sig att syna deras kort lite bättre, och funnit att de haft en bluff på hand – än en gång.

När det gäller terrorism och USA:s terrorism mot Iran:

Washington har, tillsammans med Israel, en lång historia av hemliga operationer inne i Iran: vilka inkluderar cyberterrorism, handelssabotage och riktade mord. Ett känt exempel är datormasken Stuxnet som drabbade Irans kärntekniska anläggningar för något år sedan. Denna mask tillverkades vid Israels ökända kärnkraftsarsenal Dimona i en gemensam ansträngning från USA och Israel. [ Dimona huserar över 300 kärnstridsspetsar. Självklart är Israel inte ett globalt säkerhetshot - trots sina kärnstridsspetsar och oansvariga beteende mot palestinierna och frihetsflottan Ship to Gaza, eftersom de är en av USAs allierade]

Bortsett från detta har Washington skamlöst engagerat sig i en serie mord mot iranska kärnfysiker: I juli 2011 sköts en universitetsstudent vid namn Daryoush Rezaei, 35, ned medan hans fru fick allvarliga skador och fördes till sjukhus. 2010 dödades Massoud Ali Mohammadi, en vetenskapsman inom kärnfysik, av en fjärrstyrd bomb i Teheran. Den 29 november 2010 var två andra forskare måltavla för bomber som träffade deras bilar i huvudstaden. Angriparna, som åkte motorcyklar, hade satt fast magnetiska bomber i offrens bilar.

Professor Majid Shahriari dödades omedelbart, Dr Fereydoun Abbasi och hans fru fick lindrigare skador och fördes till sjukhus. En rapport från Jerusalem Post citerar franska veckotidningen Le Canard enchaine visade hur Mossad hade utfört morden ”med hjälp av CIA och MI6.” Även en artikel som publicerades i på portugisiska i Weekly avslöjade The Expresso att högt uppsatta Mossad tjänstemän samlades vid spionorganisationens högkvarter i norra Tel Aviv, och kom överens om att dödandet av Shahriari skulle vara Mossads sista hemlig operation under dess nuvarande chef, Meir Dagan.

Under den republikanska Presidentdebatt i Iowa, i augusti 2011, talade tidigare representanthusets talman Newt Gingrich och den tidigare Minnesotaguvernören Tim Pawlenty fulla av hat om att attackera Iran och berömda samtidigt de ”goda gärningar” som USA hittills gjort då de mördade iranska forskare och berömde ”the good work” att skapa Stuxnet datavirus.

Vissa tror att USA:s senaste drag kommer att sätta igång ett globalt hat emot Iran, men detta kommer knappast att hända, då USA och Israel har tröttat ut omvärlden med samma typ utav utspel om och om igen under åren som gått.

USA vill att man avskärmar Iran ännu mer. Det är deras önskan och mål. Har de inte lärt sig något än? Iranier är inte som andra folk, och den iranska regeringen är inte som arabregeringarna som härskat mot sitt folk – till USA:s tjänst. Det iranier inte får köpa av andra, det börjar de själva att tillverka. Snart är de ett folk som inte kommer att behöva omvärlden över huvud taget när det gäller handel. Den politik som förs mot Iran idag, och de senaste 30 åren, kommer att göra Iran till det starkaste landet i världen. Idag är det redan det mest oberoende landet – snart nog kommer omvärlden att stå på knä och be Iran hjälpa dom. Jag hoppas bara att iranierna själva uppskattar och inser den styrka de har i sin regering, och i dem själva.

CIA and MI6 cooperating with Mossad to sabotage Iran

The CIA and Britain’s MI6 have been cooperating with the regime of Muammar Gaddafi

Därför anfaller USA Iran

Bahrains Dawit Isaak

Ett bra inlägg jag hittade hos Bahloolangående Bahrain, då jag håller med honom i allt han skriver i artikeln så kopierar jag bara rakt av:

 

Hårda straff i orons Bahrain – DN.SE.

I 10 år har jag hört talas om Dawit Isaak, journalisten från Eritrea, som med svenskt medborgarskap, åkte till sitt hemland igen. Demonstrationer och kända svenskar som tog ställning för honom och hans frisläppande.

Låt oss titta på Bahrain, ett land styrt av en familj som fängslar, torterar och mördar sina undersåtar. Senaste raden av patetiska nyheter från Bahrain är att man dömt ett stort antal journalister till hårda fängelsestraff – deras brott var att de tog hand om skadade medborgarrättsaktivister, som hade misshandlats eller beskjutits.

En tid sedan dömdes en svensk, för han krävde rättvisa för befolkningen.

Jag har förstått att araber, muslimer och då särskilt shiamuslimer, är lågt rankade i världens ögon, men någon måtta får det väl ändå vara? För många månader sedan skrev jag ett brev till UD, än idag har jag inte fått något svar. Så är det med vår demokrati, där jag, en medborgare, inte får gehör för min oro för dessa stackare i Bahrain.