Muhammed i Bibeln

.

Enligt islamisk tradition har Koranen statusen av att vara Sista testamentet. Som ett av flera stöd för detta brukar man påvisa att profeten Mohammed omnämns av Gud i det Gamla testamentet och förutsägs av Jesus i det Nya.

»En profet skall jag låta uppstå åt dem [Israels barn] bland deras bröder [Ismaels efterkommande], en som är dig [Moses] lik, och jag skall lägga mina ord i hans mun och han skall tala till dem allt vad jag bjuder honom.« (5 Mos. 18:18)

»Och [minns] Jesus, Marias son, som sade: ”Israeliter! Jag är sänd till er av Gud för att bekräfta vad som ännu består av Tora och för att förkunna för er det glada budskapet att ett sändebud skall komma efter mig vars namn skall vara Ahmad.”« (Koranen 61:6)

»Dock säger jag eder sanningen: Det är nyttigt för er, att jag går bort, ty om jag icke ginge bort, så komme icke Hjälparen till eder; men då jag nu går bort, skall jag sända honom till eder.« (Joh. 16:7)

»Men när han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen. Ty han skall icke tala av sig själv, utan vad han hör, allt det skall han tala; och han skall förkunna för eder, vad som komma skall.« (Joh. 16:13)

Den Paraklet (grekiskans Paráklêtos, troligen en variant av Períklytos, ”den högt prisade”), eller Hjälparen/sanningens Ande i den svenska översättningen, som Jesus talar om i Johannesevangeliet benämndes ursprungligen med arameiskans Mawhamana, vilket är liktydigt med profeten Mohammeds två namn, Mohammed och Ahmed, (”den prisade”, ”den högt prisade”). Dessa båda stammar från verbet hamida (”att prisa”) och ham (”lov” eller ”pris”).

Villkoret att Jesus först måste gå bort för att den utsände skall komma innebär att Hjälparen, eller Parakleten, inte kan vara liktydig med den Helige Ande, vilket är den vanliga uppfattningen bland kristna teologer. Enligt Evangeliet uppenbarade sig denna nämligen såväl före Kristi kallelse (Luk. 1:35, 1:41 och 1:67) och under den tid hans mission varade (Joh. 1:32, 33) som efter hans bortgång (Apg. 2:4).

I Barnabasevangeliet, vilket lästes i kyrkorna fram till och med att det uteslöts ur kanon i och med det gelasianska dekretet år 496 e.Kr., nämner Jesus dock Muhammed med hans arabiska namn. Den ursprungliga texten till Jesus-lärjungen Barnabas” evangelium är dock inte tillgänglig förutom i spridda fragment i ett dokument fogat till Decretum Gelasianum, utan enbart en italiensk översättning daterad till slutet av 1500-talet finns bevarad.

»Then said the priest: “How shall the Messiah be called, and what sign shall reveal his coming?” Jesus answered: “The name of the Messiah is admirable, for God himself gave him the name when he had created his soul, and placed it in a celestial splendour. God said: “Wait Muhammad; for your sake I will to create paradise, the world, and a great multitude of creatures, whereof I make you a present, insomuch that whoever shall bless you shall be blessed, and whoever shall curse you shall be accursed. When I shall send you into the world I shall send you as my Messenger of salvation, and your word shall be true, insomuch that heaven and earth shall fail, but your faith shall never fail.” Muhammad is his blessed name.” Then the crowd lifted up their voices, saying: “O God send us your Messenger: O Muhammad, come quickly for the salvation of the world!”« (Barnabasevangeliet 97:6)

Hittade ovan info hos cafeexpose.wordpress.com

Ni, shia, uppskattar inte värdet av Imam Hussein!

”Till skillnad från orientalister som intresserar sig för de historiska och materiella aspekterna av Imam Husseins (AS) liv, presenterar jag honom från en kristen synvinkel,”

Författaren Antoine Bara

Antoine Bara är en kristen tänkare och forskare ifrån Syrien som skrev en bok med titeln ”Imam Hussein in Christian Ideology” som rörde upp kontroverser eftersom den bekräftar att Kristus (frid över honom) förutspådde Imam Husseins ankomst.

”Jag är kristen, men uppmanar mänskligheten att följa Imam Husseins upphöjdhet, eftersom han är alla religioners samvete.”

Det är intressant att Antoine Bara anser det att vara Shia är ”den högsta graden av kärlek till Gud”. Bara anser att vem som helst i världen, oavsett dennes religion, kan vara en shia beroende på ens egna personliga tolkning ”på grund av den rena familjens (frid vare med dem) storhet i att försöka bevara skönheten i sin religion ”!

Antoine Bara skäller dock ut Shi’amuslimerna och säger: ”Ni, Shi’a och muslimer, förstår inte värdet av Imam Hussein. Ni ska vara helt ärliga i att förmedla hans ord på Ashuradagen till världen. Detta uppdrag kräver inte bara att ytligt berätta innebörden av denna händelsen, utan också att komma till rätta med aspekterna och andan i hans revolution”

Fråga till författaren: Det kapitel där du sade att Kristus (frid vare med honom) profeterade Imam Husseins (fred vare med honom) ankommande var som en bomb! Det var det mest kontroversiella kapitlet i boken … kan du kasta mer ljus över detta?:

Svar: Kapitlet tar allmänt upp betydelsen av ordet ”Hjälparen” som förekommer i Bibeln. Innan jag förklarar vad det innebär vill jag bekräfta att Bibeln nämner profeten Muhammed (frid vare med honom och hans rena familj) samt Imam Hussein (fred vare med honom). Dessa profetior tas upp i kontexten att tala om den enda sanna religionen, som enligt min mening är islam.

Kristus (fred vare med honom) talade om Imam Husseins (fred vare med honom) ankommande i Johannes evangelium då han säger:

”Jag har sagt er detta för att ni, när den tiden kommer, skall minnas att jag har sagt det. Jag sade er det inte från början, eftersom jag var hos er. Men nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? utan det jag har sagt er fyller era hjärtan med sorg. men jag säger er sanningen; det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går ska jag sända honom till er, och när han kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är.”

(Joh 16:5-8)

En del kristna har förklarat ordet ”Hjälparen” som den Helige Anden. Men efter att jag undersökt dess mening, jag tror inte alls att det är dess innebörd . Så tittade jag på de andra två förklaringarna som finns, att det antingen hänvisar till profeten Muhammed (frid vare med honom och hans rena familj) eller hänvisar till Imam Hussein (fred vare med honom).

Efter mer forskning, insåg jag att Kristus (fred vare med honom) inte kunde ha sänt en profet som han själv, däremot var det möjligt att han skickade en martyr till mänskligheten, vilket innebär att det definitivt är Imam Hussein som hänvisas till i ovanstående citat från Bibeln.

Jag har diskuterat detta faktum i detalj i boken och jag vill inte upprepa mig här, men i den tredje upplagan av boken, lade jag till en introduktion där jag inkluderade mer bevis på Jesus profetia om Imam Hussein (fred vare med honom) . Det är där, i den tredje upplagan, för de som vill hänvisa till den.

Jag vill påpeka att på den tiden, och efter att publicera boken, träffade jag en kristen präst i Libanon som sade till mig ”Jag har under en lång tid hört att Kristus profeterade ankomsten av en martyr, men det kunde inte förstå vem han var. När jag läste din bok övertygades jag utav sina välgrundade analyser. Imam Hussein är utan tvekan den martyr som Kristus talade om.”

Fråga till författaren:Vad lockade dig mest i karaktären av Imam Hussein (fred vare med honom) och vilken av hans ord och talesätt är närmast dig?

”Jag attraherades utav hans extrema blygsamhet trots att han var en betydelsefull helig person. Bland hans ord och skri på dagen för Ashura som mest rörde mig var ”Finns det någon anhängare som står bredvid oss? Finns någon allierad som vill rädda oss?” Jag ihågkommer alltid dessa ord eftersom de beskriver hur otacksamma människor kan vara gentemot de som sänds av Gud och hur folk engagerar sig i att fullfölja sina egna personliga intressen, men ignorera de principer och värderingar som förespråkas av religioner.

Efter svåra samvetskval startade revolutioner, däribland Al-Tawabeen. Tyvärr skedde det inte förrän efter Imam Husseins (frid vare med honom) död. Hur mycket skada har hela mänskligheten lidit därför att de förrådde honom och inte stod upp för honom (frid vare med honom)?”

Läs hela intervjun med Antoine Bara här

Blir den nya djurskyddslagen gammalmodig nu?

Islam beskylls ofta för att vara en gammal dammig religion, likt kristendom och judendom. Gud har ändrat vissa lagar och regler under årens gång, men den avslutande, och för alltid bestående, lagboken kom för dryga 1400 år sedan. Vi människor har en benägenhet att anse att bara för att en lag är gammal, så måste den bytas eller strykas.

Så gör människan det, vi sitter och knåpar och sliter och försöker förbättra, men efter några år måste samma lagar revideras igen och man sätter sig åter igen ned och knåpar och funderar ut nya förändringar – som efter en tid även de måste bytas ut. Och så fortgår livet i vårt samhälle år efter år… och vi medborgare litar på att våra beslutsfattare vet bättre än oss… och självklart vet de mer än Gud. Som vi förstås inte tror på längre, för de mänskligt skrivna lagarna är ju SÅ mycket modernare, och därför bättre för samhälle, människor, djur, hälsa och miljö.

Tidelag, dvs otukt med djur, är en sådan lag. Denna gärning var tidigare i Sverige, liksom i andra länder, under den mosaiska lagens inflytande belagd med dödsstraff och detta straff för tidelag kvarstod fram till 1864. Från 1864 fram till 1944 reglerades tidelag i strafflagen, och bestraffades vanligtvis med straffarbete i högst två år. Under den del av modern tid som tidelag var kriminaliserat dömdes cirka 20 personer årligen.

När man 1944 avkriminaliserade homosexualitet i Sverige legaliserades även tidelag, då de låg under samma paragraf. Det har pågått en debatt rätt länge, i framför allt djurskyddskretsar och bland veterinärer, om att kriminalisera tidelag igen. Gustav Fridolin från Miljöpartiet lade 2002 fram ett förslag om förbud mot tidelag. Detta röstades dock ner, i vårt moderna land. Varför? Det förtäljer inte historien, men det säger ganska mycket om vad de som sitter i Sveriges regering och riksdag har för syn på djur.

År 2006 gjorde Hanne Marie Revholt en avhandling som  heter ”Offret som inte säger ”nej”. Avhandlingen bygger på en enkät, som författaren sände till 703 av Norges veterinärer. Av svaren framgick, att veterinärerna beträffande 124 djur haft misstanke eller visshet om övergrepp av efterfrågat slag. Detta motsvarar i det närmaste 22 %.

Författaren har gjort en indelning av svaren i djurgrupper och i tidsperioder om 10 år med början 1970-1979. På detta sätt kan antal fall fördelat på djurslag under 3 decennier och ett avslutande halvt decennium (2000-2005) överblickas. Antalet fall har ökat stadigt, totalt 124 under dessa år.

Nu, 2011, anser jordbruksminister Eskil Erlandsson att den svenska djurskyddslagen bör ses över. En lag som han dock tidigare varit mycket nöjd över. Anledningen?: ”Människors syn på djur har förändrats”, säger Erlandsson. DET är anledningen. Det är inte längre ”modernt” att tycka att tidelag ska vara lagligt. Och precis så tänker vi människor i alla frågor kring etik och moral. Det som för tillfället inte är ”inne”, ska genast förändras och tillåtas. För att man sedan ska ändra på det igen.

Gud, som skapat allt, Hans syn på djur har varit statisk och Han har lagstadgat, ända från början(se ex de mosaiska lagarna), om hur vi ska behandla varandra, djur och miljön. Vad var det för fel på den lagen? Behövde den ”upphottas” på något sätt? Har det funnits en tid när vi människor ansett det vara särskilt gammalmodigt att inte få idka sex med djur? Tydligen har det ända till idag ansetts som gammalt och trist att lagstadga förbud mot tidelag, då man röstade ned förslaget så sent som 2002.

Men NU, när ”människors syn på djur har förändrats” DÅ kan man börja fundera på saken, hittills har man aldrig funderat på djurets egna värdighet. Islam förbjuder all typ utav misshandel och vanvård utav djur. Det gäller alla djur. Vi får äta vissa av djuren, men till och med vid slakten utav dom måste vi respektera dom oerhört mycket. Vi får inte stressa djuret, vi måste lugna det, bjuda det på vatten och döden måste vara ögonblicklig.

Betyder vår jordbruksministers funderingar kring djurskyddslagen att han blivit gammal och mossig nu?

Förbannad är han
Den Heliga Profeten(S) sade: ”Förbannad är han, som parar sig med djur.”

[Al-Kafi, vol. 2, s. 270]

En gång ställde Ammar ibn Musa en fråga till Imam Sadiq(A) angående att genomföra sexuell penetrering av djur eller att onanera med handen eller andra av kroppens lemmar. Imam Sadiq(A) svarade: ”Varje sort av dessa former och de som liknar dessa där mannen låter sig komma, anses vara otukt och detta är otillåtet (haram).”

[Al-kafi, vol. 5, s. 541]

Förbundsarken

Vad säger historien?

Förbundsarken var den kista som stentavlorna med de tio budorden förvarades i under israeliternas vandring i öknen, före intåget i det förlovade landet. Enligt Gamla Testamentet var den gjord av guldbelagt akacieträ och på locket försedd med två väktare i form av bevingade keruber. Arken troddes besitta magiska krafter, som bland annat kunde frambringa gott, ont, ljus och dimma.

Då Kung Salomon byggde judarnas första tempel, placerades arken i det allra heligaste, som bara fick beträdas av översteprästen. Vid stridshandlingar togs den fram och bars framför hären, och den användes också i olika religiösa processioner.

Var har man letat?

Judiska arkjägare har i synnerhet sökt under Tempelberget i Jerusalem, men det är i dag svårt att få tillstånd till det från det muslimska rådet, som kontrollerar platsen. Man har även letat på andra håll i Jerusalem.

I Etiopien letar man inte utan anser sig faktiskt besitta arken i Maryam Seyon-kyrkan i Aksum. Enligt Etiopiens nationalepos, Kebra Nagast, skall Menelik, kung Salomons son med drottningen av Saba, ha fört den med sig från Jerusalem, då han ärvde makten.

Chans att man hittar den

Sannolikast är att arken förstördes under ett av alla angrepp mot Jerusalem, och att det på sin höjd kan finnas bitar kvar.

….. säger illustrerad vetenskap. Men vi vet ju att det är Imam Mehdi (a.s.) som har hand om den, tillsammans med Moses stav och andra saker och attribut som Profeter ägde eller tog hand om. Så man lär knappast hitta den, förrän den dagen vår Väntade Imam kommer.

En alltför grann en gran

A guest walks past the $11million Christmas tree in the Emirates Palace hotel atrium in Abu Dhabi

Fy vad äckliga dom är, dom där oljeshejkerna: dom har så mycket pengar och förmodligen är då oerhört uttråkade, för nu har Emirates Palace i Abu Dhabi – den kristna högtiden till ära -  ställt upp den dyrast pyntade granen i världen.

För den ringa summan av 74 miljoner kronor, har de lyckats få lite glitter på sin 14 meter höga gran. Eftersom det är styrande människor i det vulgära oljelandet som kommit på idén, så gick man ju inte till närmsta krimskramsaffär runt hörnet – man lät förstås juveleraren fixa pyntet. Säkert samma juvelerare som fixar shejkernas avloppssystem också?

Allt som glittrar i granen är nämligen äkta guld och diamanter, inget annat är gott nog åt deras kristna gäster, antar jag. Jag undrar vilket hotell i västvärlden som skulle spendera den typen av summa för pyntning inför Eid, för att få muslimer att känna sig som hemma?

Nu har de dock fått kalla fötter, de har väl insett hur groteskt det är, och de beslutande i ärendet har bestämt sig för att det är juvelerarens fel att den blev så extravagant…. inte alls deras egna. Undras just vad samma människor gör ifall en meskeen(stackars/fattig) kommer och ber om lite nådegåvor… skulle dom ge något till dom? Eftersom sådana gåvor knappast skulle imponera särskilt på västvärlden – inte heller skulle det bräcka några rekord – så tvivlar jag på att några smulor skulle efterskänkas till den fattige….

Svar till "KC" angående islam/kristendom

.

Signaturen KC varit så vänlig och kommenterat under mitt inlägg:

Hur långt befinner jag mig egentligen från Jesus väg?

.

Hon skriver:

.

Angående hälsningfrasen ”Frid vare med er” så behöver man inte vara speciellt intellektuelt kapabel för att förstå att då Jesus och hans budskap spreds 600 år innan Mohammed ens var påtänkt hos sina föräldrar, så säger det sig självt att islam tagit detta från Kristtendomen. Sedan har du verkligen inte förstått Bibeln, och skall således inte uttala dig om något du inte behärskar. Bibeln är uppdelad i två delar, ja, men det är Nya testamentet vi kristna tror på. Gamla Testamentet är viktigt då det skrivs om Jesus nalkande och beskriver vår historia. Hursomhelst är det Nya testamentet som är det grundläggande för oss kristna för det är i och med Herren Jesus som vi blivit återfödda och fått evigt liv. Allt som var innan är inte essentiellt. Sedan kan man faktiskt fråga sig hur du kan följa en religion där bland det viktigaste finns i att inte äta ett visst slags kött, eller att straffa tjuvar genom att kapa av dem händerna för att sedan inte ta till sig judar eller kristna till vänner då dessa anses vara ”kafar”? Jag som förstår arabiska förstår mer av islam och dess sanna budskap än vad många muslimer gör som blint tror på det de hört utan att ens förstå det de läser. Jämför ert budskap med det Jesus kom med som bestod av kärlek, respekt och medmänsklighet! Var i Bibeln står det att man ska ta ut sin hämnd på andra såsom det gör i er koran? Vi människor skall inte döma. Det är Guds uppgift, vilket ni tydligen inte har fått med i er religion.

Jag anser att man måste respektera andras religioner, för att det är ett känsligt ämne, men samtidigt ska man inte få för sig att man kan mer än man egentligen kan genom att slänga ur sig en massa argument som varken är genomtänkta eller välgrundade. Sedan innan du svarar, vilken jag förmodar att du kommer att göra, så ska du veta att jag studerat både kristendomen, judendomen och islam grundligt och vet vad jag grundar mina argument på.

/KC

KC: Ponera att vi tagit något från Kristendomen eller ej…. VEM är det som följer Jesus påbud? Inte är det då kristna som är kända för att leva så som Jesus (a) lärde folket att man skulle leva.

”samtidigt ska man inte få för sig att man kan mer än man egentligen kan”, meddelar du mig. Du säger även att du minsann studerat alla dessa religioner och SAMTIDIGT säger du ”Sedan kan man faktiskt fråga sig hur du kan följa en religion där bland det viktigaste finns i att inte äta ett visst slags kött, eller att straffa tjuvar genom att kapa av dem händerna för att sedan inte ta till sig judar eller kristna till vänner då dessa anses vara ”kafar”?”!!!!

Bara DET visar att du inte kan NÅGOT om islam - förmodligen har du svårt förstå något utav de andliga budskapen bakom de religioner du läst om: du tittar bara på ytan inte alls på djupet. Erkänn att det du ”studerat” är nyheterna och debattprogram i TV. Eventuellt har du rest i något land och sett lite ”kultur”. Men om religionen har du inget lärt.

Om du känner till islam så vet du också (eller hur?) att blind tro är ingen tro – enligt islam i alla fall. Du kanske är van vid kristendomen, men i islam räknas INGA av dina gärningar om du blint följer islam… man måste SJÄLV ta reda på VARFÖR man gör det man gör: ber, fastar, välgörenhet, bär hidjab, pilgrimsfärd….mm. Enligt islam så räknar inte Gud att du gör något ”bara för att mina föräldrar gjorde så”, ”eller min man gör så/vill att jag gör så”, ”det är tradition hos oss att vi gör så – DÄRFÖR bad/fastade jag”…osv. De argumenten gills inte när man står där på domdagen.

(Fast det vet du ju redan – du har ju studerat)

Profeten sa:
”If a man isn’t your brother in religion, he is your brother in humanity”, låter det som någon som beskyller ickemuslimer som varandes kafer, eller att man inte får ha vänner bland dessa?

Du som studerat islam och t.o.m kan arabiska har förstås läst Koranen:… ”Och du skall helt säkert finna att de som kommer dem närmast i vänskap av alla människor är de som säger ”Vi är kristna”; det finns nämligen bland dem präster och ordensfolk, som sällan visar högmod. .” (Koranen Surat al-Ma’ida, 82)

En annan viktig sak du förstås lärt dig från Koranen är att muslimer måste respektera judiska och kristna ställen för dyrkan, så som kloster, kyrkor och synagogor – vilket är platser för dyrkan som islam skyddar.

” Och om Gud inte höll tillbaka [vissa] människor med andra [som redskap] skulle helt visst kloster och kyrkor, synagogor och moskéer där Guds namn åkallas utan uppehåll, ha jämnats med marken. Ja, Gud skall bistå alla som strävar för Hans sak – hos Gud ligger all styrka, all makt – ” (Surat 22: 40 )

Faktum är att i Koranen befaller Gud  muslimer att inte hysa någon fiendskap mot något folk. I många verser rekommenderas vänskap även med avgudadyrkare. Gud har även hänvisat till avgudadyrkarna i krig med muslimer på detta sätt:

”Om någon bland avgudadyrkarna söker skydd hos dig, ge honom då ditt beskydd, så att han får höra Guds ord; för honom sedan till en plats där han är i trygghet.” (Koranen 9:6)

Judar och kristna är dock mycket närmare muslimer än vad avgudadyrkare är. Var och en av dessa religioner har sin bok, det vill säga de är föremål för en uppenbarelse som sänts ner av Gud. De vet vad som är rätt och vad som är fel, vad som är lagligt och vad är olagligt. De vet att Gud, någon gång, kommer att ha räkenskap med dom, och de älskar och vördar hans profeter. Detta visar att muslimer och Bokens Folk enkelt kan leva tillsammans och samarbeta.

Sedan vill jag avsluta med att säga att alla profeter kom med budskap ifrån samma källa: Gud! Följaktligen bör ju budskapet varit detsamma hela tiden, med variationer som grundar sig på den tidens behov utav lagar och regler. Sedan profeterna avlägsnat sig ifrån trakter, så har folken förvanskat Guds budskap, ibland till oigenkännlighet: men inom Judendom, Kristendom och Islam så kan vi ännu känna igen budskapet – i de 2 förstnämnda religionerna känner vi igen det någorlunda, men i Islam är den fullständigt nedtecknad.

Det du skriver om islam visar att din kunskap baserar sig på att vår religion sprider hat mellan folk, medan det är precis tvärtom. Därav ifrågasätter jag den kunskapsbank du vidhåller att du har.

Perfektion – Islams ideal

.

Innebörden av Gudsdyrkan i en vidare bemärkelse, enligt Islam,  är att leva livet. Och det är endast denna uppfattning som visar oss möjligheten för människan att nå perfektion inom sitt personliga, jordiska liv. Av alla religiösa system, är det endast Islam ensamt som förkunnar att individuell perfektion är möjligt genom vår jordiska materiella tillvaro.

Islam skjuter inte upp denna perfektion först efter en underkuvning av de så kallade ”kroppsliga” begären, så som den kristna läran gör.

Inte heller lovar islam en fortlöpande kedja av återfödslar på ett stegvis högre plan, vilket är fallet med hinduismen.

Inte heller håller islam med buddismen, enligt vilken perfektion och frälsning endast kan uppnås genom förintelse av det egna Jaget och dess känslomässiga band med världen.

NEJ: Islam är tydlig i att människan kan nå fulländning i det jordiska, livet genom att fullt ut använda alla världsliga möjligheter i livet.

För att undvika missförstånd måste ordet ”perfektion”  definieras i den mening det används här. Så länge som vi har att göra med mänskliga, biologiskt begränsade varelser, kan vi omöjligen betrakta idén om ”absolut” perfektion, eftersom allt Absolut endast hör till sfären av gudomliga attribut.

Mänsklig fullkomlighet, i dess rätta psykologiska och moraliska mening, måste nödvändigtvis ha en relativ och rent individuell hållning. Det innebär alltså inte att individen besitter alla tänkbara goda egenskaper som finns, inte heller avses de fortlöpande förvärv av nya egenskaper som kan komma utifrån, utan enbart utvecklingen av de redan existerande positiva egenskaper som redan finns hos den enskilde på ett sånt sätt att den kan väcka en människas medfödda, slumrande, kraft.

Med tanke på livets naturliga mångfald och de olika medfödda egenskaper människor har, och som skiljer sig hos varje individ, skulle det vara absurt att tro att alla människor bör – eller ens skulle kunna – sträva mot en och samma typ av perfektion – precis som det skulle vara absurt att förvänta sig att en perfekt kapplöpningshäst och ett perfekt kallblod skulle inneha exakt samma egenskaper. Båda kan vara individuellt perfekt och tillfredsställande, men de skiljer sig åt, eftersom deras ursprungliga karaktärer är olika.

Samma sak med människor. Om perfektion skulle vara standardiserad i en viss ”typ” – som kristendomen gör genom asketliknande helgon – måste människan ge upp, ändra på eller undertrycka sina individuella skillnader.

Men detta skulle helt klart bryta mot Guds lag om individuella skillnader som dominerar allt liv på jorden. Då islam inte är en religion som tillåter förtryck ger den människan en mycket bred marginal för hans personliga och sociala tillvaro: så att personers olika kvaliteter i temperament och psykologiska tendenser kan utveckla sina positiva egenskaper.

En människa kan alltså vara asket eller han kan till fullo åtnjuta sina sensuella möjligheter – inom lagliga gränser: han kan vara en nomad som flackar genom öknarna, utan mat för  morgondagen, eller en rik köpman omgiven av sina varor.

Så länge han uppriktigt och medvetet underordnar sig Gud lagar, är han fri att forma sitt personliga liv på det sätt hans natur styr honom. Hans uppgift är att göra det bästa av sig själv så att han kan hedra livets gåva, som hans Skapare skänkt honom, och för att hjälpa sina medmänniskor med hjälp av sin egen utveckling genom sin andliga, sociala och materiella strävan.

Grunden för denna ”liberalism” i islam finns i föreställningen att människans ursprungliga natur i huvudsak är god. I motsats till den kristna tanken att människan är född syndig, eller hinduismens lära om att människan ursprungligen är lågt stående och oren och därför smärtsamt måste genomgå en lång kedja av själavandringar mot det slutliga målet mot Fulländningen, anser islam att människan är född ren och – i den mening som angetts ovan – potentiellt perfekt. Det sägs i den heliga Koranen:

”Vi har sannerligen skapat människan i den bästa skepnad”

Men i samma andetag fortsätter versen:

”…men därefter låtit henne sjunka lägre än de lägsta, utom dem som tror och lever ett rättskaffens liv”

Koranen 95:4-6

I dessa verser uttrycks doktrinen att människan ursprungligen är god och ren; och vidare att det är misstron på Gud och bristen på goda handlingar som kan förstöra hans ursprungliga fullkomlighet.

Å andra sidan kan man behålla eller återfå sin ursprungliga, individuella fulländning om man bara medvetet inser Guds enhet och underkastar sig Hans lagar.

Enligt islam är alltså ondska INTE ett grundläggande drag hos människan, den tillhör inte ens människans ursprungliga person: utan är något som förvärvas av människan senare i livet, och beror på en felaktig användning av de inneboende positiva egenskaper som Gud har skänkt varje individ.

”Herre! Ge oss det goda i detta liv och det eviga livets goda”

Koranen 2:201

ur The Spirit of Islam av Muhammad Asad

Islam – en religion som inte förnekar livet

.

Av alla religioner är det enbart islam som gör det möjligt för människan att njuta hela skalan av sitt jordiska liv, utan att för ett ögonblick förlora sin andliga orientering. Vilken skillnad den är jämfört med den kristna föreställningen!

Enligt den kristna dogmen, stapplar mänskligheten under en ärftlig synd som begåtts av Adam och Eva, och därmed ses hela livet – åtminstone inom den dogmatiska teorin – som en sorgsen dysterdal.

Jordelivet är ett slagfält för två motsatta krafter: det onda, företrädd av Satan, och det goda, företrädd av Jesus Kristus. Satan försöker med hjälp av kroppsliga frestelser,  att förhindra utvecklingen av den mänskliga själens strävan mot det eviga ljuset : själen tillhör Kristus, medan kroppen är lekplats åt sataniska influenser.

Man skulle kunna uttrycka det på ett annat sätt: den materiella världen är i huvudsak satanisk och ond, medan den andliga världen är gudomlig och god. Allt i den mänskliga naturen som är materiell, eller köttslig – som kristen teologi föredrar att kalla det – är en direkt följd av att Adam föll för ett råd från den helvetiska Mörkrets Furste – och det materiella.

Så, för att få frälsning måste man vända sitt hjärta bort från denna materiella/köttsliga värld mot den framtida, andliga världen, där ”mänsklighetens synd” löses genom Kristi offer på korset.

Även om denna dogm inte -  någonsin – har hörsammats i praktiken, tenderar själva förekomsten av en sådan lära att åstadkomma en ständig känsla av dåligt samvete hos en religiöst benägen människa. Han kastas mellan kategoriska uppmaningar att strunta i denna värld och den naturliga uppmaningen i sitt hjärta att leva och njuta av det här livet.

Själva tanken på den oundviklig synden, eftersom den är nedärvd, och dess mystiska räddning – obegripligt för det genomsnittliga intellektet -  genom tron på Jesus lidande på korset, skapar en barriär mellan människans andliga längtan och hans berättigade önskan att leva.

I Islam, känner vi inte till något om någon arvssynd, vi ser det som oförenligt med idén om Guds rättvisa. Gud gör inte barnet ansvarigt för sin fars gärningar, och hur skulle han kunna gjort alla dessa oräkneliga generationer av mänskligheten ansvariga för en synd som begicks av en avlägsen släkting?

Det är säkerligen möjligt att konstruera filosofiska förklaringar om detta mycket märkliga antagandet, men för det osofistikerade intellektet kommer det ändå alltid att förbli lika konstgjort och otillfredsställande som själva begreppet om Treenigheten.

Och då det inte finns någon ärftlig synd, finns inte heller någon universell frälsning av mänskligheten i Islams läror. Frälsning och fördömelse är helt individuellt. Varje muslim är sin egen frälsare: han bär själv alla möjligheter till andlig framgång eller misslyckande i sitt hjärta. Det sägs i Koranen om den mänskliga personligheten:

”Det goda han har gjort skall räknas honom till förtjänst och det onda han har gjort skall läggas honom till last.”

Koranen 2:286

En annan vers säger:

”…ingenting skall vidräknas människan utom det som hon har eftersträvat”

Koranen 53:39

Profeten – Den sannfärdige

..

.

.

Profet Mohammad(S) var den siste och störste profeten som Gud skickade till mänskligheten. Han var en samling av alla goda egenskaper i högsta grad och således kallas han ”En nåd skickad till universum” i den Heliga Koranen.

Det var genom sin enastående moral som han fick en hel nation att förkasta 360 stengudar och ersätta dem med en transcendent Skapare bortom någon form av begränsning.

Alla som kände till honom såg honom som en tillförlitlig och ärlig människa. Dessa egenskaper gjorde att han blev kallad ”den sannfärdige” (Sadiq) och ”den ärlige” (Amin) bland folket. Händelsen med ombyggnaden av Kabah illustrerar tydligt vilken ställning Profeten(S) hade hos folket:

När Profet Mohammad(S) var i sin ungdoms år blev det en översvämning runt Kabah vilket resulterade i att dess väggar skadades. Den behövde byggas om och ansvaret låg hos Quraysh fyra stammar. När alla väggar reparerats bröt det ut en dispyt om vilken stam som skulle få hedern att förflytta ”den svarta stenen” (hajar al-aswad). Det blev diskussioner fram och tillbaka utan någon enighet tills någon föreslog att den första som kommer in genom moskéns dörrar ska få besluta vem som ska förflytta den heliga svarta stenen.

Den person som steg in genom moskéns portar var ingen annan än Profet Mohammad(S). När folk fick syn på att den utvalda personen blev Profeten(S) jublade de och sade, ”Det är den sannfärdige! (Amin)”. De kom fram till Profeten(S) beskrev problemet och bad honom om en lösning.

Profeten(S) föreslog att den svarta stenen skulle placeras på en mantel och sedan skulle de äldre från varje stam få hålla i varsin kant av manteln och tillsammans bära fram stenen till Kabahs vägg. Profeten(S) lyfte sedan upp stenen och placerade den på dess rätta plats.

På så sätt lyckades Profeten(S) förhindra att onödigt bråk och samtidigt föra stammarna närmare varandra. Hela händelsen berörde folket och ökade deras kärlek och respekt för Profeten(S). Den visar också vilken insyn, renhet och visdom Profeten(S) hade, trots sin unga ålder och även innan sitt profetskap!:

Jesus sa:

”Jag har ännu mycket att säga er, men ni förmår inte att ta emot det nu. Men när Han kommer, Sanningens Ande, ska Han vägleda er i hela sanningen.“ (Joh. 16:12)

Källa: islamsljus.se

Hur långt befinner jag mig egentligen från Jesus väg?

Jag har fått en kommentatör (mimo heter hon) som diskuterar med mig om att jag bör tillbaks till ”ljuset” …dvs  Kristendomen, hon månar om mitt bästa och tycker synd om mig som valt att leva i mörkret.

Därför ska jag skriva lite om Islam och Jesus.

Jesus åt inte griskött eller blod då detta inte är tillåten mat enligt Gud – varken inom Kristendomen eller inom Islam:

”…de som äter svinkött och annan styggelse, ja, också möss, de skall allesammans förgås, säger Herren.” (Bibeln Jesaja 66:17)

”…svinet, ty det har väl klövar och har dem helkluvna, men de idisslar inte, det skall gälla för er som orent.” (Bibeln Tredje Moseboken 11:7)

”Du skall endast vara ståndaktig att inte förtära blodet. Ty blodet är själen, och själen skall du inte förtära med köttet. Du skall inte förtära det. Du skall hälla ut det på jorden som vatten.” (Bibeln Femte Moseboken 12:23-24)

Enligt Jesaja 66:17 nämns ätandet av svinkött tillsammans med andra avgudadyrkande handlingar som kommer att möta Herrens fulla bestraffning vid Hans ankomst.

Jesus fastade

Muslimer fastar en månad per år (Ramadan månad), under tiden de arbetar och går i skola, och lever sitt liv som sig brukar. Det är sällan man märker om personen fastar eller inte, då man försöker vara stark och kraftfull trots fastan:

”Och jag lät där vid Ahavaströmmen, utlysa en fasta, för att vi skulle ödmjuka oss inför vår Gud.” (Bibeln Esra 8:21)

”När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar…”(Bibeln Matteus 6:16-18)

I Islam – om man fastar varje måndag och torsdag, räknar Gud att man har fastat hela månaden:

I uppslagsdelen i Bibeln kan man läsa följande: ”Den enskilde kunde också fasta frivilligt i nytestamentlig tid vanligen på måndagar och torsdagar. Att göra detta varje vecka blev ett tecken på särskild sträng fromhet.” (Bibeln Lukas 18:12)

Jesus bad genom att böja sig mot jorden, som alla muslimer gör - liksom alla andra profeter gjorde:

Några utmärkande drag hos muslimer är sättet vi ber på; bland annat med ansiktet mot marken, och med höjda händer. Kristna ber på ett helt annat sätt men Bibeln säger:

Om Jesus: ”Han gick lite längre bort, och kastade sig till marken och bad” (Bibeln Matteus 26:39)

Om Moses: ”Då böjde Mose sig med hast ned mot jorden och tillbad” (Bibeln Andra Moseboken 34:8)

Om Moses och Aron: ”Men Mose och Aron gick bort från församlingen till uppenbarelsetältets ingång och föll ned på sina ansikten” (Bibeln Fjärde Moseboken 20:6)

Om Abraham: ”Då föll Abraham ned på sitt ansikte.”(Bibeln Första Moseboken 17:3)

Om Joshua: ”Då föll Josua ned till jorden på sitt ansikte och bugade sig.” (Bibeln Joshua 5:14)

Om Ezra och folket: ”Och de böjde sig ned och tillbad Herren med ansiktet mot jorden”(Bibeln Nehemiah 8:6)

”Jag vill att männen på varje ort skall be med renade, lyfta händer, utan vrede och utan förbehåll” (Bibeln 1 Timotheosbrevet 2:8)

”Elia hukade sig ned mot jorden och sänkte sitt ansikte mellan sina knän” (Bibeln Första Konungaboken 18:42)

Jesus hälsade med ”fredshälsningen”, dvs ”Frid över Er!”, på arabiska ”Salamon Aleykom!”, och uppmanade sina efterföljare att hälsa varandra med denna hälsning:

”Medan de ännu talade, stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: ”Frid över er!” (Bibeln Lukas 24:36)

”Stig in i huset med en fridshälsning” (Bibeln Matteus 10:12)

Muslimer ber 5 gånger under loppet av ett dygn; från soluppgången till solnedgången. Samt under vissa specifika tider på dygnet. Bibeln säger:

”Från solens uppgång ända till dess nedgång må Herrens namn vara höglovat” (Bibeln Psaltaren 113:3)

”Petrus och Johannes gick upp till templet, vid tiden för eftermiddagsbönen” (Apostlagärningarna 3:1)

Muslimer tvagar sig (tvättar wotho) inför bönen:

”Och Mose och Aron och hans söner tvättade senare sina händer och fötter med vatten ur det. Så ofta de skulle gå in i uppenbarelsetältet eller träda fram till altaret, tvättade de sig, så som Herren hade befallt Mose.” (Bibeln Andra Moseboken 40:31-32)

”De som låter inviga sig och rena sig till gudstjänst i lustgårdar, anförda av en som står där i mitten.” (Bibeln Jesaja 66:17)

Alkohol är förbjudet för muslimer, liksom för kristna, vilket tydligt förklaras i Bibeln:

”Lösaktighet och vin och must tar bort förståndet” (Bibeln Hosea 4:11)

”Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Ingen som lever i otukt eller av avguderi eller hor eller homosexualitet, i tjuvaktighet och själviskhet, ingen som dricker, som är ovettig och utsuger andra- ingen sådan får ärva Guds rike” (Bibeln Första Korinthierbrevet 6:9-10)

Jesus samt alla andra profeter var omskurna – vilket är ett påbud inom Islam:

”När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken, fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan hans mor blev havande”. (Bibeln Lukas 2:21)

”Och Gud sade ytterligare till Abraham: ”Du åter skall hålla mitt förbund, du och din säd efter dig, från släkte till släkte. Och detta är det förbund mellan mig och er och din säd efter dig, som ni skall hålla: allt mankön bland er skall omskäras; på er förhud skall ni omskäras, och detta skall vara tecknet på förbundet mellan mig och er. Släkte efter släkte skall varje gossebarn bland er omskäras….” (Bibeln Första Moseboken 9-14)

Den muslimska kvinnan bär huvudbonad, vilket även den kristna kvinnan uppmanas att göra:

”Men en kvinna drar skam över sitt huvud om hon ber eller profeterar barhuvad. Det är samma sak som om hon hade rakat av sig håret, för om en kvinna uppträder barhuvad kan hon lika gärna ha håret avklippt. Men när det nu är en skam för kvinnan att klippa eller att raka av håret, måste hon ha någon huvudbonad.” (Bibeln Första Korinthierbrevet 11:5-6)

”Därför måste kvinnan på huvudet bära ett tecken på sin rätt för änglarnas skull.” (Bibeln Första Korinthier-brevet 11:10)

”Döm själva: Passar det sig att en kvinna ber till Gud barhuvad?” (Bibeln Första Korinthierbrevet 11:13)

Och b la. i uppslagsdelen kan man läsa följande ” Utanför hemmet hade gifta kvinnor huvudet täckt, dock ”troligen” inte av någon tät slöja.”

Sammanfattning:

Jesus bad med ansiktet mot jorden, fastade, tvättade wotho innan bönen. Han hälsade med fredshälsningen och var omskuren. Han åt inte griskött och drack inte alkohol. Hans mor bar slöja.

Det folk som är känt för fredshälsningen är inte de kristna – utan muslimer.

Kristna ber inte genom att lägga sitt ansikte mot jorden – det gör muslimer.

Kristna tvager sig inte innan bön – det gör muslimer.

Kristna omskär sig inte – det gör muslimer (och judar, men de tror inte på Jesus).

”Ingen jul utan skinka” - och alkohol – bör tilläggas. Det viktigaste på bordet för kristna när de vill fira sin frälsares födelsedag är svinkött (och alkohol), 2 saker som inte är tillåtna enligt Bibeln – muslimer använder varken det ena eller det andra.

Ett stort märke i Islam är den muslimska kvinnan, för att hon bär slöja (hon kallas ofta för ”islams flagga”) precis som Jesus ärbara mor – kristna kvinnor täcker inte sitt huvud med slöja, trots att det föreskrivs i deras egna heliga skrift Bibeln.

Vi kan fråga oss: När Jesus återkommer – vilket både kristna och muslimer väntar på – hos vilket folk kommer han att känna sig mest hemma? Hos kristna eller muslimer?

Modernt att be

Jag har gått och blivit modern, såhär på ”äldre” dar. Anledningen är att jag ber, därav är jag helt på modet.

”Svenska kyrkan annonserar om ”trådlös uppkoppling” och drottning Silvia ger ut en bönbok.” Står det att läsa om i DN.

Kristoffer Hylander säger att folk ber oftare än de tror, även när de inte tror att de ber… så är det just vad man gör.

”– Det kan vara att uttrycka en förundran och tacksamhet över något vackert i naturen eller en suck över världens elände, säger han.”

– Jag tror att de flesta människor ber – fast de inte tänker på det. När någon ska på anställningsintervju eller har ett svårt prov brukar vi hålla tummarna för att det ska gå bra, säger Biskopen Caroline Krook.

Bosse Ahrenfeldt är en bra representant för ett, enligt forskningen, växande fenomen: spirituality, eller glocal spirituality. På svenska skulle det bli ”glokal andlighet”. Han kallar sig för ”En troende som aldrig tänker på Gud, än mindre talar om Gud. En rationell vetenskapsman som är övertygad om att de viktigaste svaren kan man hitta inom sig själv.”

Det ”nya” och moderna är att tro… men det får alltså inte handla om Gud. Han tycker att han är mer rationell än de som bekänner sig till Gud, han poängterar att han är vetenskapsman men menar ändå på att man finner de viktigaste svaren inom sig själv. Jag undrar just vad ateister (s.k. ”humanister”) skulle säga om det? Skulle dom kalla honom ”rationell vetenskapsman”?

Förmodligen skulle han stämplas som religiös, troende på en Gud. Vilket även är min uppfattning. Men själv vill han inte ”tappa ansikte”, förmodligen som rationell vetenskapsman, genom att kalla sig religiös.

Man söker ett namn på det man tror på, det är i alla fall viktigt för de ”glokalt andliga”, men att gå så långt som att kalla detta för GUD, är tydligen en omöjlighet. Att ens kalla det för andlighet är också att  gå för långt, då ordet är ”belastat”.

”Man kopplar det till institutionell religion”, säger Anton Geels, religionspsykolog professor på Lunds universitet. Det bästa namnet på denna nya ”tro” är ”Spiritualitet”.

”Enligt Antoon Geels, handlar spiritualitet om en förändring i kulturen, en rörelse i tiden. Begreppet har förstås sitt ­ursprung i engelskspråkiga länder. Där säger många: ”I am spiritual, not religious.” De tror på något ”högre”, ”en kraft”, ”kärleken” – exakt vad är inte fastslaget, fast vad det än är finns det nära, närmare än den egna halspuls­ådern, och det är inneboende i naturen. Framför allt tror de på att alla människor har en stor ­potential till utveckling, och att vi alla hänger samman, med varandra, och med moder jord.” säger Anton Geels i SvD.

Allah själv säger att Han är närmare oss än vår egen halspulsåder.

”Det var Vi som skapade människan och Vi vet vad hennes själ viskar till henne:

Vi är närmare henne än hennes egen halspulsåder”

[Sura Qaf 50:16]

.

Ska kristendomens särställning i grundskolan bort?

Igår, i programmet Debatt, diskuterade man om att Skolverket har som förslag att man ska tona ned kristendomens särställning i den nya Läroplanen för grundskolan.

De vill ta bort detta citat:

”Västerländsk kultur och samhällsutveckling har under lång tid påverkats och påverkas av kristendomen och dess värderingar. Det svenska samhället är starkt influerat av kristendomen i värde- och normsystem, lagstiftning och rättssystem, kultur och traditioner. En viktig grund för denna förståelse är kunskaper om Bibeln och kyrkoåret. Psalmer, sånger, etiska principer och sedvänjor ger uttryck för kristen tro i olika tider.”

Och detta:

”En förståelse av det svenska samhället och dess värderingar fördjupas genom kunskaper om de kristna traditioner som dominerat i Sverige. Sådan kunskap ger också möjlighet till förståelse av västerländsk konst, musik och litteratur.”

Det låter ju gott och väl och intentionerna är säkert goda… men jag förstår  inte varför det ska vara viktigt att avstå från att poängtera hur den svenska kulturen formats? Om det som stod vore lögner, skulle det vara en helt annan sak, men det är det ju inte.

Jag tror inte man kan säga att svensk kultur idag inte formats utav det kristna systemet. Än idag är vi formade utav det… jag tror inte man kan säga förrän om tidigast 100 år, kanske, att Sverige och västvärlden mer är formade utav det s.k. ”demokratiska systemet” eller liknande.

Man hävdar i Debatt att formuleringen skulle stöta folk av andra kulturer, men jag tror mig se att det mer är de ursvenska som  känner sig stötta.

Dilsa Demirbag- Sten var, sedvanligt, inbjuden som huvuddebattör. Hon ansåg att det inte ”anstår en demokrati att skilja mellan olika grupper”. Här är det inte en fråga om att skilja mellan olika grupper, utan att poängtera hur och varifrån den svenska/västerländska kulturen präglats historiskt. Detta förtar inte andra gruppers värde eller betydelse, anser jag.

Det här att man på något sätt ska ”skambelägga” svensken och det svenska, tycker jag är olyckligt och onödigt. Redan idag undviker svensken att stämplas som ”typiskt svensk”… vem vill vara typiskt svensk ?  Antingen innebär det att man är trist, trångsynt och/eller kanske nationalistisk på ett rasistiskt sätt.

Man argumenterar att man vill ”neutralisera” Sverige ifrån Kristendomen på grund av den mångetnisitet som idag finns i landet. Så skyller man på de olika etniska grupperna. När man då börjar peka på dessa grupper, så är det förstås Islam som först och främst står i fokus. Menar man att muslimer skulle må bättre av att man avkristnar landet? Skulle vi bli lyckligare på något sätt? Har muslimer lobbat för att man ska ta bort denna formulering? Knappast – då skulle inte Dilsa suttit där och vurma för detta, bara det är bevis nog.

De flesta av Sveriges traditioner grundar sig i den kristna tron, när muslimer, och folk med andra religionstillhörigheter, inte finner denna koppling hos folket blir man förvirrad… och faktiskt blir många besvikna. Mest av att se hur våra religiösa traditioner bara är kommersiella – och inget annat. Svensken uppfattas som ”tom”, inte som de ”fria, demokratiska och liberala” människorna, som de styrande vill att vi ska uppfattas som. Den verkliga effekten av denna ”avkristning” kan resultera i något helt annat än syftet med dessa förändringar.

Religion och en tro på Gud är något som kopplar ihop folk i hela världen. Det är nästan bara i detta land som det är ”fult” att prata om Gud, på det sättet att folk faktiskt har en TRO på Gud. Allt sådant tillhör ”privatlivet” – som det så fint heter här i Sverige.Men i övriga världen så är folk fortfarande stolta över att erkänna en tro.

Till och med i det ”ogudaktiga” landet ( förmodligen en dum formulering, men ändå) USA häver man gärna ur sig strofer som ” jag bad till Gud och han svarade mig”… ” …och det var Gud som skyddade mig…” osv – som något vanligt och självklart. Själv kan jag inte – svensk som jag är – trots att jag tror på det, inte formulera mig öppet på detta sätt. Jag känner en slags ”skam” över att prata i sådana ordalag om något, som hos mig, egentligen är självklart. Just för att det är ”fult” att referera till Gud, som svensk.

Det nya förslaget som ska ersätta ovanstående citat i nya Läroplanen För Grundskolan är att där istället  ska stå:

” I dagens samhälle som är präglat av mångfald är kunskap om religioner och livsåskådningar en viktig förutsättning för ömsesidig förståelse mellan människor.”

Och det tycker jag låter fint – som ett TILLÄGG till det förra, inte ersättning av det. Vad som är viktigast är att ha djupare förståelse om sitt eget ursprung och religion. En som själv är troende förstår mycket bättre folk från andra religioner.

Jag kan bara gå till mig själv – som halva livet levt som ”icketroende”. Jag måste säga att jag inte alls hade någon större förståelse för folk som praktiserade religioner och trodde på Gud. Jag hade överseende, men ingen förståelse.

Sedan kommer förstås det oundvikliga att hända: SD:are och ND:are kommer att peka ut muslimer som de som orsakar att man vill undvika att upphöja svenskens historia, på samma sätt som vi blir utpekade som orsaken bakom att man inte längre firar skolavslutningar i kyrkor, trots att det är ”Humanisterna” som ligger bakom den förändringen.

Jag är svensk, faktiskt!

Det är ett  himla tjatande från alla håll om muslimer som firar jul. Brukar inte bry mig om ifall folk upprörs för sånt då jag är säker i mig själv som person och i min tro. Jag anser att de som är osäkra i sin tro och identitet, det är dom som upprörs över detta ”firande” ifrån muslimers sida.

Men då Gamle Svarten skrev om detta så blev jag ändock inspirerad utav att kommentera detta. För att försöka förklara för muslimer och ickemuslimer hur det kan komma sig att konvertiter (oftast ) envisas med detta okynnesfirande.

Jul är ändå mer som en svensk tradition, snarare än en religiös rit numera – här i Sverige i alla fall. Tror inte många som vuxit upp de senaste årtiondena uppfattat denna helg som särskilt religiös…sällan är det tal om Jesus, i princip ingen har som jultradition att gå till kyrkan osv. Det är mer tal om Jultomten och ”Christmasspirits” i form av mirakel över att man får av tomten det man verkligen önskat sig.

Istället för att försöka få barnen att tro på Jesus och Gud så vill man pränta in i barnen tron på Tomten, som framställs som den stora guden; som, om du är riktigt snäll och samtidigt BER till tomten, så får du ALLT du önskar dig.

Julottan har ersatts utav mellandagsrean, då folket religiöst går ”man ur huse” och samlas kring kassaaltaret där vi betalar vår frälsning med kreditkorten. Denna nyreligiösa julotta ser jag ingen muslim avstå ifrån, där är jag – konvertiten – mindre intresserad.

Det är väl med svenska konvertiter som med utlandssvenskar: man blir liksom mer ”svensk” när man är i utlandet och allt som känns svenskt håller man frenetiskt fast vid. Det vet jag av erfarenhet. Man letar upp ”svenska” matbutiker där man säljer Kalles kaviar, knäckebröd och ansjovis mm. Vid midsommar samlas alla svenskar inom en viss radie på samma ställe och gör den mest spektakulära midsommarstång som ALLA tvingar sig dansa omkring – något de aldrig egentligen gjort som vuxna i Sverige.

Souvenirer som dalkullor och morahästar blir hårdvaluta som alla vill ha minst en utav. Plötsligt uppskattar man, på ett ibland löjeväckande sätt, allt som är svenskt. Väl åter i Sverige så är allt det där inte lika intressant och värdefull längre. Och faktum är att man saknar det… den där superpatriotiska känslan. Varför infinner den sig inte här – på plats?

Vi konvertiter känner nog att vi inte konverterat till annat än Islam – vi har inte blivit araber/turkar/iranier e dyl… därför håller vi ändå i traditioner som jul o midsommar. Det finns inte så mycket andra traditioner här i Sverige att hålla fast vid.

Precis som utlandssvensken, så har julen fått en helt ny innebörd för mig. Vi firar Jesus, en av Guds största Sändebud. Visserligen är det knappast hans riktiga födelsedag, men detta är en tid då man som muslim påminns om honom extra mycket.

Hade 6:e juni (svenska flaggans dag) varit en traditionellt stor svensk högtid, så hade nog de svenska konvertiterna varit de som stått längst fram och viftat mest frenetiskt av alla med deras svenska flaggor som de tagit ned från sin vanliga plats på balkongräcket, farstubron eller kanske vardagsrumsväggen.

Som konvertit har jag fått höra allt möjligt rubbish ifrån muslimer. Bland annat att ”nu måste du ju lära dig laga arabisk mat, nu när du gått och blivit arab” !!! Hade mannen varit turk så hade det alltså varit prio ett att lära mig laga turkisk mat… detta kommer från muslimer!

DOM tror att jag gått och blivit arab, då är det ju inte konstigt att ickemuslimer inte förstår sig på min omvändelse och syftet med att jag bär sjal (så att det syns vad jag blivit, så att säga), om inte de infödda muslimerna förstår varför jag blivit muslim.

Jag är först och främst muslim, men jag kommer aldrig avsäga mig min svenskhet. ALDRIG! Skulle det vara fult vara svensk och älska det svenska bara för att man är muslim? Personligen tycker jag det är trist att vi i Sverige inte har mer traditionella högtidsdagar som vi firar där vi är stolta över att vara svensk.

Islam – En krigisk religion…eller?

————————————————————————————————-

Kritiken om att Islam är en religion som kom med svärdet är inte välgrundat. I och med att Islam lagstiftat om krig, har den, tvärtom, begränsat det, medan Kristendomen lämnat sådant därhän.

Det är ingen tillfällighet att de, totalt, mest förödande krigen som detta århundrade sett, har startats av väst – där Kristendomen varit den dominerande religiösa influensen. Det brukar sägas – av sekulära – att de krig som varit mellan kristna och muslimer var orsakat av religioner. Vet de då inte att den moderna, sekulära, världen dödat fler människor i krig än religioner någonsin gjort?

Krig – åtminstone i ett begränsat omfång - ligger i människans natur. Och Islam – istället för att utelämna detta, som om krig inte skulle existera – begränsade det genom att acceptera det och tillhandahålla religiösa lagar.

Man kan åtminstone inte säga att detta århundrades ohyggliga krig kommit från den muslimska världen, utan från vad en del kallar det ”post-kristna väst”.

Det innebär inte att Kristendomen är att beskyllas för detta, för de som startat krigen kom från ett samhälle som på många sätt rebellerat mot Kristendomen. Men genom att inte ha Gudomliga Lagar att styra det yttre livet likväl som det inre, spirituella livet, möjliggjorde Kristendomen denna sekularinsering av det politiska och sociala livet, och dess delning från Uppenbarade Principer – som i sin tur orsakat moderna tiders stora omvälvning.

Detta inte sagt för att kritisera Kristendomen, utan snarare till försvar av Islam från dessa bedrägliga anklagelser… oftast gjorda av många västerlänningar – speciellt en viss typ, som vill bevara en medioker och tom livsstil till varje pris, och tror att religionens roll bara är att hålla freden för att kunna fortsätta med sin livsstil… och sedan påstår att en religion som handskas med missämja och krig, måste vara falsk.

En religion som påstår sig omfatta alla livets aspekter, måste beakta alla dess realiteter. Kristendomen koncentrerade sig bara på människans spirituella liv och tog inte ens i beaktan dess politiska och sociala behov. Islam, baserar sig på Enighet och måste därmed integrera HELA människans liv och kunde därför inte förbise någon enda av människans sidor.

Bara en falsk idealism skulle kunna kritisera den djupgående realismen i Islam, som – istället för att betrakta alla människor som helgon och sedan ha problem med de många som långt ifrån lever helgonlika liv – baserar sig på människans verkliga natur, både gällande världsliga och själsliga strävanden och omfattar allting i dess totala ordning, som baseras på Enigheten.

Detta ”karaktärsdrag” hos Islam är direkt linkat till att den både är den ursprungliga- och den sista religionen. Detta i sin tur baseras på Enighets-doktrinen som ALLTID existerat och ligger i sakernas natur. Alla religioner har baserats på Enigheten – så i Islam säger vi att Enighets-doktrinen (Al-tawhid wahid) är unik.

Det har bara funnits en doktrin baserad på Enighet, som alla religioner har gjort anspråk på, och Islam kom bara för att bekräfta vad som alltid existerat och få oss att återvända till den ursprungliga religionen som funnits från början och alltid kommer att vara… religio perennis.

(Källa: Ideals and Realities of Islam, Seyyed Hossein Nasr)
————————————————————————————————-

Sexualmoral inom Islam – del 25

————————————————————————————————-

Tre förslag över hur ungdomar kan hantera sina sexuella känslor:

1) – Om föräldrarna ekonomiskt har det någorlunda bra rekommenderar Allama Sayyid Muhammad Rizvi, att de låter sitt barn gifta sig och sedan ekonomiskt stödja barnen tills de är ekonomiskt oberoende av föräldrarna.

Gud säger: ”…och när de som ni rättmätigt besitter (krigsfångar o slavar) önskar sin frihet, upprätta då frihetsbrev för dem, om ni vet att de är friska, och dela med er åt dem av det som Gud har gett er för försörjning…”(24:33)

Om islam lägger så stor vikt i att financiellt stödja sin egen frisläppta slav (så att denne kan komma sig på fötter) är det överflödigt att beskriva hur ärbart o rättmätigt det skulle vara att hjälpa sitt eget barn komma på fötter.

I ett bredare perspektiv borde muslimska organisationer skapa fonder med långtids-räntefria-lån till stöd för unga muslimer som vill gifta sig, men saknar ekonomisk möjlighet.

En person befanns skyldig till ”oanständigt uppförande” och blev förd till Imam Ali. När denne låtit dela ut straffet, så arrangerade Imam Ali sedan för den pojken att gifta sig, helt finansierat av regeringspengar. Imamen visade ett exempel på hur landet kan hjälpa ungdomar. Detta är inte en fråga om välgörenhet, utan ett sätt att överleva som muslim i en ”fientlig” värld.

2) – Pojken o Flickan kan göra sin Aqd(äktenskapskontrakt) men skjuta upp bröllopet tills de avslutat sina utbildningar. med andra ord är de gifta, men bor ännu hos respektive föräldrar. Vill de ha intimt förhållande bör de använda preventivmedel för att skjuta på barnafödande.

De skulle mätta sina sexuella begär och samtidigt vara fri från ekonomiskt ansvar.

3) – De kan gifta sig, ha bröllop, men skjuta på barnafödandet och anta en mycket enkel livsstil. De mättar sina drifter och den ekonomiska bördan blir inte så stor.

Föräldrarna bör dock spela stor roll i detta då de kanske inte är helt mentalt mogna. Man bör registrera äktenskapet oc låta omgivningen veta, för att skydda flickans ryckte ifall inte allt går bra i slutändan.

Ett viktig hänseende i detta är att en gymnasieungdom är fri från sexuella spänningar och kan helt fokusera på sina studier. Om denna ungdom INTE tillåts lösa sina ”problem” på något sätt – och speciellt om denne bor i väst – kommer denna med stor sannorlikhet smälta inför den tillåtande kulturen runt honom /henne.

”De flesta av oss fick ”one-night-stands” ur våra system under Collegetiden” säger Nancy Smith, 25 år i WashingtonPost. Hon menar att det inte är något man gärna fortsätter med hur länge som helst.

”Sex utanför ett förhållande är inte så mycket en fråga om rätt eller fel, som; är det verkligen värt ”the hassle’.” (Newsweek sid 55)

(Källa: Marriage and Morals in Islam av Sayyid Muhammad Rizvi,sid. 63)
————————————————————————————————-