Muhammed i Bibeln

.

Enligt islamisk tradition har Koranen statusen av att vara Sista testamentet. Som ett av flera stöd för detta brukar man påvisa att profeten Mohammed omnämns av Gud i det Gamla testamentet och förutsägs av Jesus i det Nya.

»En profet skall jag låta uppstå åt dem [Israels barn] bland deras bröder [Ismaels efterkommande], en som är dig [Moses] lik, och jag skall lägga mina ord i hans mun och han skall tala till dem allt vad jag bjuder honom.« (5 Mos. 18:18)

»Och [minns] Jesus, Marias son, som sade: ”Israeliter! Jag är sänd till er av Gud för att bekräfta vad som ännu består av Tora och för att förkunna för er det glada budskapet att ett sändebud skall komma efter mig vars namn skall vara Ahmad.”« (Koranen 61:6)

»Dock säger jag eder sanningen: Det är nyttigt för er, att jag går bort, ty om jag icke ginge bort, så komme icke Hjälparen till eder; men då jag nu går bort, skall jag sända honom till eder.« (Joh. 16:7)

»Men när han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen. Ty han skall icke tala av sig själv, utan vad han hör, allt det skall han tala; och han skall förkunna för eder, vad som komma skall.« (Joh. 16:13)

Den Paraklet (grekiskans Paráklêtos, troligen en variant av Períklytos, ”den högt prisade”), eller Hjälparen/sanningens Ande i den svenska översättningen, som Jesus talar om i Johannesevangeliet benämndes ursprungligen med arameiskans Mawhamana, vilket är liktydigt med profeten Mohammeds två namn, Mohammed och Ahmed, (”den prisade”, ”den högt prisade”). Dessa båda stammar från verbet hamida (”att prisa”) och ham (”lov” eller ”pris”).

Villkoret att Jesus först måste gå bort för att den utsände skall komma innebär att Hjälparen, eller Parakleten, inte kan vara liktydig med den Helige Ande, vilket är den vanliga uppfattningen bland kristna teologer. Enligt Evangeliet uppenbarade sig denna nämligen såväl före Kristi kallelse (Luk. 1:35, 1:41 och 1:67) och under den tid hans mission varade (Joh. 1:32, 33) som efter hans bortgång (Apg. 2:4).

I Barnabasevangeliet, vilket lästes i kyrkorna fram till och med att det uteslöts ur kanon i och med det gelasianska dekretet år 496 e.Kr., nämner Jesus dock Muhammed med hans arabiska namn. Den ursprungliga texten till Jesus-lärjungen Barnabas” evangelium är dock inte tillgänglig förutom i spridda fragment i ett dokument fogat till Decretum Gelasianum, utan enbart en italiensk översättning daterad till slutet av 1500-talet finns bevarad.

»Then said the priest: “How shall the Messiah be called, and what sign shall reveal his coming?” Jesus answered: “The name of the Messiah is admirable, for God himself gave him the name when he had created his soul, and placed it in a celestial splendour. God said: “Wait Muhammad; for your sake I will to create paradise, the world, and a great multitude of creatures, whereof I make you a present, insomuch that whoever shall bless you shall be blessed, and whoever shall curse you shall be accursed. When I shall send you into the world I shall send you as my Messenger of salvation, and your word shall be true, insomuch that heaven and earth shall fail, but your faith shall never fail.” Muhammad is his blessed name.” Then the crowd lifted up their voices, saying: “O God send us your Messenger: O Muhammad, come quickly for the salvation of the world!”« (Barnabasevangeliet 97:6)

Hittade ovan info hos cafeexpose.wordpress.com

Vem är denne, ständigt citerade, Abu Huraira?

.

En sak jag lagt märke till länge är att många sunnimuslimer refererar hadither ifrån en person som heter Abu Huraira. Jag har länge funderat på vem denna person är så jag har läst på litegrann:

Mu’awiyah Bin Abu Sufyan organiserade en grupp från Profetens följeslagare i syfte att fabricera hadither. Bland dem som hittade på många smutsiga hadither mot Ali var Abu Huraira, Amir bin As och Mughira Ibn Shaba. Detta är inte ett påfund ifrån shiamuslimer utan även Profetens fru Aisha och den andra Khalifen Umar ansåg Abu Huraira vara en opålitlig person.

Abu Huraira gick en gång in i Kufa moskén och såg en enorm samling av människor som hade kommit för att välkomna Mu’awiyah. Han ropade till publiken: ”O alla människor i Irak, tror ni att jag skulle berätta en lögn i emot Allah och Hans Profet och köpa helvetet åt mig själv? Lyssna på mig vad jag har hört från profeten: ”Varje profet har en Haram (helig boning/stad/ställe) och min Haram är Medina. Den som ansvarar för en innovation i Medina är förbannad av Gud, hans änglar, och hela mänskligheten. Och jag svär vid Allah att Ali var ansvarig för en innovation.”

Han menar att Ali hetsade fram oenighet bland folket och därför, enligt vad Abu Huraira sagt säger profeten att han bör förbannas. När Mu’awiyah fick kännedom om detta (att Abu Huraira gjort en sådan sak för honom och dessutom gjorde det i Alis egen syad Kufa), sände han efter honom, gav honom en belöning, och gjorde honom till guvernör i Medina.

Är inte hans missgärningar tillräcklig för att bevisa att han förtjänar fördömande? Är det okej att en man, som behandlar den mest ädla av kalifer illa, betraktas som from helt enkelt därför att han en gång hade varit en följeslagare till Profeten?

Det finns många argument till stöd för att Abu Huraire inte bör betraktas som en av de fromma. En av dem är att om man missbrukar Profeten bör, enligt båda skolorna(sunni och shia), denne personen fördömas. Enligt en hadith sade Profeten: ”Den som sårar Ali, har sårat mig och den som sårat mig har sårat Allah.” [Mosnad ibn Hambal, vol. 3, s. 483] 

Det är tydligt att Abu Huraira var en av dem som inte bara sårade Ali bin Abu Talib, men som tillverkade hadither för att förmå andra att skada honom.

Abu Huraira och massakern på  muslimer

Vi fördömer också Abu Huraira för hans maskopi med Busr Ibn Artat i massakern av tusentals muslimer. Om detta har rapporterats av deras egna historiker, däribland Tabari, Ibn Athir, Ibn Abi’l-Hadid, Allama Samhudi, Ibn Khaldun, Ibn Khallikan och andra som Mu’awiyah Ibn Abu Sufyan skickade den grymma Busr Ibn Artat med 4000 syriska soldater till Jemen via Medina för att krossa folket i Jemen samt Alis följeslagare. Gärningsmännen mördade tusentals muslimer i Medina, Mekka, Taif, Tabala (en stad i Tihama), Najran, Safa och dess förorter. De skonade varken de unga eller gamla från Bani Hashim eller Alis följeslagare. De mördade även Profetens kusin Ubaidullah Bin Abbas, (s0m av Ali utsetts till guvernör i Jemen), två små söner.

Det sägs att mer än 30.000 muslimer dödades på order av denna tyrann. Bani Umayya och deras anhängare utförde dessa vansinniga illdåd. Den, av vissa älskade, Abu Huraira bevittnade denna slakt och var inte bara tyst utan aktivt stödde det. Oskyldiga människor, som Jabir bin Abdullah Ansari, och Abu Ayyub Ansari sökte skydd. Även Abu Ayyub Ansaris, som var en av Profetens främsta följeslagare, hus sattes i brand. När denna armé vände sig och började gå mot Mecka, var Abu Huraira i Medina.

Nu ber jag er att berätta, i Allahs namn, om denna bedrägliga man som hade varit i sällskap med den heliga Profeten i tre år, och som berättat mer än 5.000 hadither från Profeten men inte hade hört den berömda hadithen angående Medina?

Ulema inom både sunni och shia (som Allama Samhudi i Ta’rikhu’l-Medina, Ahmad Bin Hanbal i Musnad, Sibt Ibn Jauzi i Tadhkira, sid 163) har citerat från den Helige Profeten, som upprepade gånger sagt:

”Den som hotar folket i Medina med förtryck kommer att hotas av Allah och kommer att vara förbannade av Allah genom sina änglar, och mänskligheten. Allah kommer inte att acceptera något från den personen Må han förbannas som hotar folket i Medina. Om någon skadar folket i Medina, kommer Allah smälta honom som bly i elden.”

Så varför gick Abu Huraira med i armén som ödelade Medina? Varför tillverkade han hadithet mot efterträdaren till Profeten? Och varför hetsade han folk att smäda den man om vilken Profeten hade sagt: ”Att såra honom är att såra mig?” Vi kan ju alla själva avgör om en man som egenhändigt knypplade ihop hadither i Profetens namn, inte är förbannad av Allah.

Omar och Abu Huraira

Är jag elak mot Abu Huraira? Är shia orättvisa och ond gentemot honom? Den första människan som var elaka mot Abu Huraira var dock den andra kalifen, Umar Bin Khattab.

Ibn Athir och Ibn Abi’l-Hadid i sin Sharhe-Nahju’l-Balagha, volym III, sid 104 (tryckt i Egypten), och flera andra har rapporterat att kalifen Umar utsåg Abu Huraira till guvernör i Bahrain år 21 A.H. Folk började snart informera kalifen att Abu Huraira hade samlat stora rikedomar och hade köpt många hästar. Därför avsatte Umar honom år 23 AH och tillkallade honom till sig. Så snart Abu Huraira trädde in till domstolen, sade kalifen: ”O Allahs fiende och fienden till Hans Bok (Koranen): Har du stulit Allahs egendom?!”

Abu Huraira svarade ”Jag har aldrig begått stöld, men folket har gett mig gåvor.” Ibn Sa’ad i Tabaqat, volym IV, sid 90, Ibn Hajar Asqalani i Isaba, och Ibn Abd-e-Rabbih i Iqdu” l-Farid, volym I; skriver att kalifen sade: ”När jag gjorde dig till guvernör i Bahrain, hade du inte ens skor på fötterna, men nu har jag hört att du har köpt hästar för 1600 dinarer. Hur anförskaffade du denna rikedom?” Han svarade, ”Det var mäns gåvor vars avkastning har mångdubblats.” Kalifens ansikte blev rött av ilska, och han piskade honom så våldsamt att hela Abu Hurairas rygg blödde. Han gav order att de 10.000 dinarer som Abu Huraira hade samlat på sig i Bahrain skulle tas ifrån honom och deponeras till Baitu’-Mal (statskassan).

Men detta var ju bara en avstickare, tycker ni? En gång är ju ingen gång, och ingen människa är fullkomlig, säger ni kanske…? Men detta var inte första gången som Umar slog Abu Huraira.

Muslim skriver i sin Sahih, volym I, sidan 34, att under Profetens tid, slog Umar Bin Khattab Abu Huraira så svårt att denne senare föll ner på marken. Ibn Abi’l-Hadid skriver i sin kommentar till Nahju’l-Balagha, volym I, sid 360: Abu Ja’far Asqalani har sagt. ”Enligt våra stora män var Abu Huraira en elak man, de hadither som berättats av honom är oacceptabla. Umar slog honom med en piska och berättade för honom att han hade förändrat hadither och hade tillskrivit Den Heliga Profeten falska uttalanden.”

Ibn Asakir i sin Ta’rikh Kabir och Muttaqi i sin Kanzu’l-Umma återrapporterar att Kalifen Umar piskade honom, tillrättavisade honom och förbjöd honom att berätta hadither från den Heliga Profeten. Umar sade: ”Eftersom du berättar hadithet i stora mängder från den Helige Profeten, passar du bara för att tillskriva honom lögner (Dvs, man förväntar sig att en ond man som du att enbart uttala lögner om den heliga profeten.) Så att du måste stoppa att berätta Hadither från Profeten, annars skall jag sända dig till Dus-området ”. (En klan i Jemen, som Abu Huraira tillhörde.)

Ibn Abi’l-Hadid, i sin kommentar till Nahju’l-Balagha, volym I, sid 360 (tryckt i Egypten) rapporterade från hans lärare, Imam Abu Ja’far Asqalani, att Ali sade: ”Akta er för den största lögnaren bland folket, Abu Huraira Dusi.”

Ibn Qutayba i Ta’wil-e-Mukhtalifu’l-Hadith och Hakim i Mustadrak, volym III och Dhahabi i Talkhisu’l-Mustadrak och Muslim i hans Sahih, volym II, rapporterar om vad som kännetecknar Abu Huraira: alla säger dom att Aisha upprepade gånger opponerade sig mot honom och sade: ”Abu Huraira är en stor lögnare som fabricerar hadither och tillskriver dem till den Heliga Profeten.”

Kort sagt, det är inte bara vi, shia, som har avvisat Abu Huraira. Enligt kalif Umar, Imam Ali, Ummu’l-mu’minin Aisha och andra följeslagare och anhängare till Profeten sa alla att han var helt otillförlitlig. Till följd av detta avvisar i allmänhet Sheikher av Mu’tazilites och deras imamer och Hanafi Ulema hadither som återberättats av Abu Huraira. Dessutom, i sin kommentar till Muslims Sahih, betonar Nadwi i  volym IV, just denna punkt: ”Imam Abu Hanifa sa: Profetens följeslagare var i allmänhet fromma och jag accepterar alla hadither som bevisligen berättats av dem, men jag accepterar inte hadither vars källa är Abu Huraira, Anas Ibn Malik, eller Samra Bin Jundab. ”

Varför slår man sig när man sörjer Imam Hussein?

Ännu en fråga jag ska försöka ta itu med:

”och min adra fråga varför slår ni  er själva( aså shiamuslimer) ?”

.

När det gäller hur man hanterar känslor är vi alla olika. Det beror inte bara på våra personligheter utan även på den kultur vi är uppvuxna i. Detta blir mycket uppenbart när vi ser olika ”homemakeover” program, som ju finns i många länder nu. Här i Sverige kan vi t.ex se amerikanska och svenska dito. När programledarna ska ”avslöja” för hemägarna hur rummet, eller ibland hela huset, blev så ser man stor skillnad i känsloyttringarna mellan svensk och amerikansk kultur. När en amerikan blir föremål för en homemakeover så ser man glädjen, men framför allt så hör man den! De skriker, fäktar med armarna, håller sig för huvudet och gråter.

Som svensk sitter man där och tänker: ”Okej…. tagga ned lite, vi förstår att du är glad, men behåll en del utav din värdighet i alla fall…”

De svenskar som blir föremål för en husrenovering/styling däremot, visar knappt några som helst känslor. Man vet inte riktigt om de är nöjda eller missnöjda, förrän man låter dom sitta i soffan efter en stund och beskriva sina känslor med ord. När man tittar på dessa svenskar tänker man: ”Okej, du kan väl åtminstone visa lite glädje… även om du är missnöjd med resultatet, om inte annat så kan du väl spela lite. För vår skull. Visa lite tacksamhet människa!!!” Det hela känns bara pinsamt, nästan så man zappar till ett annat program när huset ska visas till husägarna.

Detta är en jämförelse mellan två kulturer i väst. De är så enormt olika, ändå känns det som att vi har samma värderingar och kultur.

I öst är man också olika, en japanes som känner sorg springer inte ut på gatan och skriker ut den, sliter sina kläder och slår sig i ansiktet. De håller sorgen, som svenskar oftast gör, inom sig. Gråter när ingen ser osv… Det scenario jag precis beskrev om vad japanesen inte gör, så ser det ofta ut i den arabiska kulturen. Man uttrycker sin sorg väldigt mycket fysiskt och i grupp. Alla tillsammans och de som inte sörjer deltar i alla fall som ett stöd på något sätt. På så sätt blir de också av med sorgen betydligt snabbare än i en tillknäppt sorgekultur som t.ex här i Sverige där sorgen inte får synas, den tär på en människa innifrån istället.

Vilka känslouttryck som är rätt och fel det kan man ju dividera länge och väl om, men till syvene och sist så baserar man ändå sin åsikt på hur man själv hanterar sånt, vilket ofta i sin tur baseras på den kultur man kommer ifrån.

Varför slår sig folk när de sörjer Imam Hussein? Först och främst så handlar det om vem Imam Hussein var, vad han stod för och vad han gjorde. Vad blev resultatet utav hans gärning? Han har stor betydelse i att det idag finns folk som är muslimer och vänder sig till Mekka varje dag och ber till Allah. Om du inte känner till det, då kommer du aldrig att förstå varför folk överhuvud taget sörjet honom. Så det är steg ett, OM du verkligen vill förstå varför man slår sig, och inte bara vill vinna poäng på att säga att folk är dumma som slår sig för att de sörjer?

En amerikaniserad version utav minnet av Imam Hussein kanske skulle ligga närmare de afroamerikanska kyrkornas gospel på något sätt. Ett svenskt sätt vore kanske att alla samlas och en person pratar och alla andra sitter tillknäppta och lyssnar, fäller en stilla tår som man snabbt torkar bort så då ingen får se hur svag man är….osv…

Det är därför folk slår sig för Imam Husseins skull: för att de sörjer, och för att de känner till hans betydelse för Islam idag och de sörjer på ett sätt som passar deras kultur. Det är dock många Ulama som förbjuder sådant, eftersom det är förbjudet i Islam att skada  både sig själv och andra, oavsett orsak. Men folk struntar i det, de vill sörja på ett, för dom, passande sätt. Ett sätt som, för dom, visar respekt. Om någon, på en svensk begravning, skulle sörja genom att skrika ut sin ångest och börja slå sig själv eller kasta saker skulle denne genast ledas ut ur kapellet för man skulle anse att personen inte visar respekt för den döde. I andra länder skulle det vara respektlöst att bara stå bredvid och vara tyst… världen är stor och vi är alla olika. Om man inte gillar det kan man åtminstone försöka ha förståelse för det.

Här ser du några, ickemuslimers, uttalande om Imam Hussein(a) och att det är fler än muslimer som förstår hans gärning:

“Imam   Husayns uppoffring är inte begränsat till en nation eller ett land,   utan det är det ärftliga tillståndet för hela mänsklighetens   broderskap.”/ Dr. Rajendra Prasad, Indiens första president 

“Om  Husayn slogs för att släcka sina världsliga begär, då förstår jag  inte  varför hans systrar, fru och barn följde med honom. Detta bekräftar  då  att hans uppoffring var rent för Islam.” / Charles Dickens

“Jag lärde mig från Husayn hur man kan vara förtryckt och bli en   vinnare.”/ Mahatma Ghandi

Grattis min son på din 21-årsdag

Jag känner mig som en usel mor - min son fyllde 21 år den 4 april, och jag har inte grattat honom på bloggen:( . Men jag har faktiskt grattat honom förstås, personligen. Stackarn har åldersnoja och tycker att han inte hunnit tillräckligt långt i livet och karriären för sin ålder!! Varifrån har han fått de kraven måntro?! Vad ska då JAG säga…?

Laolao är mitt andra barn, och enda son. Han föddes alltså för 21 år sedan på Västerås BB. Han låg i säte, men jag fick göra kejsarsnitt – som vanlig – så det gjorde inget, och han kom ut med segerhuva! Den skulle man ha sparat, vad jag förstått efter att jag läst om de svenska kungarna och Karl XII. Men så bidde det inte. Men han föddes alltså till vinnare . En superduper glad pojke, för jämnan var han. Oavsett vilken tid han vaknade i sin spjälsäng så satt han där och lekte och pratade med sig själv, utan att skrika på att någon skulle ta upp honom. När man kom in i hans rum så ställde han sig och log och skrattade med hela ansiktet! En helt underbar son alltså. Snäll och omtyckt av alla!

Förutom en period där i mitten av tonåren, då han tycktes veta bättre än mamma i allt, så har han alltid varit lika snäll och fin. Han är oerhört givmild, särskilt mot sin åldrande mor… så snart han känner på sig att jag behöver något, så sticker han ut och köper det. Jag vet inte vad man ska göra i gengäld åt en sån?! Man får ju dåligt samvete. Jag har ju problem i min jäkla höft, som gör att jag inte kan gå särskilt långa sträckor utan att bli straffad utav en hemsk värk efteråt. Härom veckan kom han hem med ett par svindyra Ecco-skor åt mig! Heeeelt underbart alltså! Hade jag vetat vilken skillnad ett par riktiga skor gör hade jag skaffat mig ett par såna för länge sen. Jag går på moln nu för tiden och kroppen känns sååå mycket bättre.

Ja, ja. Ponkelonken har i alla fall framtidsplaner och jag hoppas inshaAllah att allt blir som han vill och önskar i framtiden. Grattis kära son för de första 21 åren i livet!

Ali med sin lillasyster Yomyom

bild tjuvad härifrån

Varför gillar ni shia inte Aisha?

.
.

En frågande ställde ett par frågor till mig varav en jag svarar lite snabbt på här, då jag för tillfället inte har tid med alla frågor som ställdes. Förhoppningsvis får jag tid senare:

”hejsan. jag undrar varför shiamuslimer inte gillar Ashia(ra)?”

Svar:

Vid det vanhedrande slag som senare kom att kallas Jamal-slaget (kamelkriget) stod islamiska trupper mot varandra. På ena sidan stod Talha och Zubair, Profeten (SAW)s tidigare följeslagare. Deras anförare var Aisha, Profeten (SAW)s hustru. På andra sidan stod de troendes armé med sin ledare, Imam ‘Ali ibn Abu Talib (AS).

Imamen gjorde sitt bästa för att avstyra kriget och för att det inte skulle bli blodsutgjutelse, men motståndarna var orubbliga. Medan slaget rasade närmade sig en av Imamens följeslagare, som följt striderna på avstånd, och frågade: “O, Ali, ska man verkligen kunna tro att män som Talha och Zubair och en sådan respekterad dam som Aisha alla skulle ha samlats på fel sida?”

Imamen svarade: “Du har trasslat in dig i ett ologiskt och felaktigt resonemang. Sanning och lögn har ingenting att göra med vilka personer som är inblandade. Ta först reda på sanningen och sedan vilka som vill följa den. Känn igen vad som är lögn och avslöja därefter lögnens anhängare.”

Abu Bakr sade följande:

“Ingen kommer att få möjligheten att passera stigen (sirat) som leder till Himlen på Domedagen utan ett godkännande av Ali(A).”

Sunnikälla:[al-Sawa'iq al-Muhriqah, av Ahmad Ibn Hajjar al-Makki, sid 126

Aisha återberättar:

”Guds Sändebud Mohammad(S) gick ut en dag iklädd en randig mantel [gjord] av svart kamelhår då Hassan(A) son till Ali(A) kom. Han [Profeten(S)] svepte in honom [Hassan(A)] under den [manteln]; sedan kom Hossein(A) och han svepte in honom under den tillsammans med den andre [Hassan(A)]; sedan kom Fatima(A) och han [Profeten(S)] tog henne under den [manteln]; sedan kom Ali(A) och han tog även honom under den och sedan sade: ’Sannerligen avser Gud avlägsna från er all orenhet å Profetens Hushåll(A) och rena er (genom) rening’ “

[Reningsversen; den heliga Koranen 33:33]”

Källa: (Sahih Muslim, bok 31: Meriterna av Profetens(S) följeslagare, kapitel 9: Meriterna av Profetens(S) Hushåll(A) (Ahl al-Bait(A), hadith nr 5955)

Det är intressant att se att Aisha, Profetens (S) fru, är berättaren av ovanstående tradition, och det är hon själv som styrker att Ahl al-Bait är de ovan nämnda personerna (dvs. Imam Ali, Fatimah, Hassan , och Hossein må Allahs välsignelser vara över dem alla).

Som muslim har vi order från Gud – i Koranen – att lyda Gud och Profeten:

It is not for a believer, man or woman, when Allah and His Messenger have decreed a matter that they should have any option in their decision. And whoever disobeys Allah and His Messenger, he has indeed strayed in plain error.” [Al Ahzab 33:36]

Om vi inte gör det så är vi alltså inne på fel väg.

Allahs Budbärare sa, enligt sunnah, att vi skulle följa Imam Ali då han vid Ghadir Khumm sa:

”Skåda! Jag lämnar till er två dyrbara saker. Den första av dem är Allahs bok där det finns ljus och vägledning, Den andra är min Ahl al-Bait. Jag vill påminna er i Allahs namn om min Ahl al-Bait. Jag vill påminna er i Allahs namn om min Ahl al-Bait. Jag vill påminna er i Allahs namn om min Ahl al-Bait. (Tre gånger).”

Sunni referenser:

• Sahih Muslim, Chapter of the virtues of the companions, section of the virtues of Ali, 1980 Edition Pub. in Saudi Arabia, Arabic version, v4, p1873, Tradition #36.
• Och många fler så som Sahih al-Tirmidhi, Musnad Ahmad.

(För den engelska versionen av Sahih Muslim, se Chapter CMXCVI, v4, p1286, Tradition #5920)

Så de som följer Koranen, måste även likaledes följa Profeten som i sin tur uppmanade oss att följa Ahl al-Bait, dvs Imam Ali.

Och efter Profetens död gick Aisha öppet ut och blev fiende till Imam Ali. Inte bara det, hennes tilltag i kamelkriget orsakade tusentals muslimers död… tusentals!

Profeten (s) sade: “Det finns bland er en person som kommer att kämpa för tolkningen av Koranen på samma sätt som jag kämpat för dess uppenbarande.”

Människorna omkring honom kastade nyfikna blickar på Profeten (s) och på varandra. Abu Bakr och Umar var där. Abu Bakr frågade om han var den personen och Profeten (s) svarade nekande. Då Umar frågade om han var den personen så svarade Profeten (s): “Nej, det är han som reparerar mina skor (dvs. Ali).”

Abu Said Khudri sa: “Sen gick vi till Ali och förmedlade de goda nyheterna till honom, han lyfte inte ens upp sitt huvud, utan fortsatte med det han höll på med, som om han redan hade hört det från Allahs Sändebud (s).”

Sunni referenser:

al-Mustadrak, by al-Hakim, v3, p122, som sa att denna tradition är äkta baserad på kriterium från al-Bukhari och Muslim.

al-Dhahabi, also records it in his Talkhis al-Mustadrak and admitted that it is genuine according to the standard of the two Shaikhs.
Khasa’is, by al-Nisa’i, p4

Musnad Ahmad Ibn Hanbal, v3, pp 32-33
Kanz al-Ummal, by al-Muttaqi al-Hindi, v6, p155
Majma’ al-Zawa’id, by al-Haythami, v9, p133

Jag hoppas att jag svarat någorlunda tydligt på din fråga? Sammanfattningsvis uppstår frågan hur man kan älska, eller ens gilla, någon som så tydligt gick emot Koranen, Gud och Profeten? Dessa brukar vi i normalfall kalla för fiender till Islam. Ska vi acceptera vår fiende som en ledare och ett exempel för muslimer….?

Zamzam källan

Dr Knut Pfeiffer, är en kristen tysk läkare och är specialist inom invärtesmedicin. . Han har upptäckt att Zamamvattenet har en mycket större positiv effekt på mänskliga celler än vanligt dricksvatten från München, Tyskland. Han anser också att de islamiska bönerna har mer positiv inverkan på energin hos en människa, och påverkar därmed bättre hälsan än kristna böner.

Zamzam vattnet kommer från en källa i Mecka, skapad av Gud för att rädda livet på Hajar(Abrahams fru) och hennes son Ismael när de var i öknen. Vattnet är bräckt och smakar lite speciellt. Alla som gör sin pilgrimsfärd tar med sig vatten från källan hem, och vi dricker av den, lite varje dag för att det sägs ska påverka oss på ett positivt sätt. Källan har inte torkat ut, trots att där årligen passerar miljontals liter vatten ur den per år ända sedan Profeten Abrahams tid:

Avvikande grupper inom Islams ummah

Lilja frågar mig:

”Assalamualikum wa rahmatullahi wa barakatuh

eftersom du ville ha en spark så får du härmed en rejäl spark. Eller i min menng. Jag vet inte hur du ser på “vad som är bevis”, men vad anser du om denna texten. Jag vet att shias alltid ska berätta att de är just shias och ja, om du vill läsa den här och sen skriva ett inlägg eller så om det så vore det super.
http://islamnewsroom.com/which-sect-of-islam-hot-topics-58”

Jag vet inte riktigt vad du menar att jag ska skriva om den texten? Men jag tackar i alla fall för den och ska göra ett försök: Han som skrivit inlägget i länken, Yusuf Estes antar jag att det är, argumenterar bland annat med:

”Do the words; ”Islam” and ”Muslim” appear in the scripture of Islam [Quran]?” Answer: YES!”

Och därför ska vi inte kalla oss annat än just muslimer. Och det tror jag att alla vi muslimer skriver under på. De allra flesta i Sverige tror på demokrati, t.ex, men inte alla är Sverigedemokrater för det. Det finns ibland anledning att precisera vilket parti man tillhör och då kallar svenskar sig för ”moderater” eller ”socialdemokrater” osv, kanske för omgivningen bättre ska förstå varför man är utav en speciell åsikt i en fråga… inga av de alternativen gör att man mindre tror på demokrati.

Det är vid sådana tillfällen som vi muslimer preciserar oss så som sunni, shia eller annat. För att visa vilka vi följer, dvs skulle ”rösta på” om det fanns en möjlighet till det… Det är inget konstigt med det.

Han återger även Koranen:

It is not for a believer, man or woman, when Allah and His Messenger have decreed a matter that they should have any option in their decision. And whoever disobeys Allah and His Messenger, he has indeed strayed in plain error.” [Al Ahzab 33:36]

Och det är just det som är själva ”grejen”: att vi även ska ”obey” Hans Budbärare. Allahs Budbärare sa, enligt sunnah, att vi skulle följa Imam Ali då han vid Ghadir Khumm sa:

”Skåda! Jag lämnar till er två dyrbara saker. Den första av dem är Allahs bok där det finns ljus och vägledning, Den andra är min Ahl al-Bait. Jag vill påminna er i Allahs namn om min Ahl al-Bait. Jag vill påminna er i Allahs namn om min Ahl al-Bait. Jag vill påminna er i Allahs namn om min Ahl al-Bait. (Tre gånger).”

Sunni referenser:

• Sahih Muslim, Chapter of the virtues of the companions, section of the virtues of Ali, 1980 Edition Pub. in Saudi Arabia, Arabic version, v4, p1873, Tradition #36.
• Och många fler så som Sahih al-Tirmidhi, Musnad Ahmad.

(För den engelska versionen av Sahih Muslim, se Chapter CMXCVI, v4, p1286, Tradition #5920)

Så de som följer Koranen, måste även likaledes följa Profeten som i sin tur uppmanade oss att följa Ahl al-Bait, dvs Imam Ali.

”Additionally, when we consider that the deviant groups always have to have a name of some kind in order to distinguish themselves from the others, we begin to see the pattern. If someone feels that it is necessary to describe himself as a certain kind of ”Muslim” then this is his or her problem.”

Här säger han att om man vill beskriva sig som en särskilt sorts ”muslim”, då är det hans eller hennes problem. Gud själv sorterar, i Koranen, ut Abrahams sanna efterföljare, dvs de som följer den Rätta Vägen, med epitetet ”shia”, och till och med självaste Profeten Noah pekas ut som ”shia” då Gud kallar honom – i Koranen – för shia:

Koranen 37:82-84

” ‘Peace be upon Noah among the peoples!’ Thus indeed do We reward those who do good. He was surely one of Our believing servants. Then We drowned the others. And verily of his party (shia) was Abraham;”

[Helt annorlunda översatt dock, i den svenska versionen.... varför? man kan ju bara spekulera....]

Koranen 28:16 (i den engelska versionen och i den svenska kapitel 28:15… det bekymrar mig att de båda översättningarna har olika versindelningar, men det orkar jag inte forska i just nu):

”And he entered the city at a time when its inhabitants were in a state of heedlessness; and he found therein two men fighting — one of his own party(shiat-ihi), and the other of his enemies. And he who was of his party(shiat-ihi) sought his help against him who was of his enemies. So Moses smote him with his fist; and thereby caused his death. He said, ‘This is of Satan’s doing; he is indeed an enemy, a manifest misleader.’”

Även här är den svenska versionen översatt till något helt annat än den uppenbara översättningen utav ordet ”shia”(=hans parti, eller följeslagare).

Jag avslutar med det första citatet ifrån den webbsida du länkade:

”Do the words; ”Islam” and ”Muslim” appear in the scripture of Islam [Quran]?” Answer: YES!”

Där skribenten skriver detta som ”bevis” för att vi inte ska kalla oss annat än muslimer, eftersom det ordet ju omnämns i Koranen. Men även ordet ”shia” finns i Koranen på flera ställen… är det också ett argument för att vi nu alla ska kalla oss för shia?! Aldrig nämns dock ordet ”sunni” på något folk i Koranen, kanske något att fundera kring?

Vi, både sunni och shia, har båda hadither som nämner att Profeten utsåg Imam Ali som hans efterträdare. Visserligen förkastar många sunnimuslimer dessa hadither, trots att de finns i era egna ”Sahih”, men jag finner inte någonstans någon hadith där Profeten utser Abu Bakr eller Umar som sina efterträdare heller…

Så, hur göra? Vi får väl använda våra egna huvuden och själva besluta utifrån eget förstånd vad vi vill följa, och sedan respektera varandra efter det.

Undomar i Jemen marscherar för livet

.

.

Den historiska ”March of Life”-demonstrationen som lanserades tidigare i veckan från den sydliga staden Taizz, i Jemen, kom för att begära åtal av Ali Saleh har äntligen kommit till Sanaas Befrielsetorget. Efter att ha rest den totala sträckan av 262 km, genom Jemens svåra terräng och kalla väder, var välkomnades demonstranterna varmt av hundratusentals anhängare som väntade deras ankomst.

March of Lifedemonstrationen var ursprungligen planerad att anlända till Befrielsetorget tidigare under dagen. Men när demonstrationen gick in i huvudstaden Sana, överfölls de av Salehs regeringstrogna som avfyrade kulor och tårgas, dödade och skadade dussintals civila. Al Madani sjukhuset blev återigen skådeplatsen för kaos, kroppar  av dödade och skadade var skeppades dit i skytteltrafik i ambulanser och på motorcyklar. Många av de döda hade de skadorna ifrån Ak 47:ors gevärskulor, medan de flesta led av skador från att ha inandats tårgas.

Demonstranter som var på plats säger att regimen öppnade eld mot demonstranter så snart de försökte passera den första checkpointen. På frågan vem som skall hållas ansvarig för de senaste attackerna, skyllde Lubna al Qadasis på Vise Presidenten Mansour Hadi och utrikesminister Abu Bakr al-Qirbi.

I en presskonferens fördömde Ali Abdullah Saleh March of Lifedemonstrationen genom att påstå att det bara består av 250 000 protesterande, som betalats 1000 jemenitiska Riyal var. Han sa också att många av dem som deltog i demonstrationen är beväpnade ligister som bara söker terrorvåld. Ali Saleh sade också att han planerar att resa till USA – så att den nya regeringen kan ha en chans att få tillbaka ordning och stabilitet i landet. Trots att de lidit svåra förluster, meddelar March of Lifedemonstranterna att detta är en historisk händelse som kommer att skrivas ner i historieböckerna som en stor bedrift av Jemens folk, som reste över 262 kilometer till fots för att kräva ett slut på förtrycket.

De säger också att de kommer att fortsätta sina revolutionära aktiviteter tills alla de ansvariga för dödandet av fredliga demonstranter ställs inför rätta.

Om dessa demonstrationer läser vi inget utav i media? Varför intresserar sig inte västmedia för detta förtryckta folk, med ungdomar som reser sig mot regimen? Medan man tävlar om rapporteringen om Syrien? Kan det kanske bero på att Syriens president inte kan åka till USA, för stöd och vapen, för att få ett slut på sitt folks uppror? Man ser i dagarna vilka länder som under årtionden legat i klorna hos USA och Europa… med tiden blir det tydligare och tydligare.

Den förnämsta stridsmakten i världshistorien?

.

Hittade denna video hos Bahlool:

När han tillkännagav att Irak-kriget nu är slut, sa Barack Obama till sina amerikanska trupper den 14 december 2011:

”USA:s militär är den förnämsta  stridsmakten i världshistorien.” 

Vad han inte nämner är att sedan 1945 har den amerikanska militären varit direkt ansvariga för dödandet av över 10 miljoner människor och att Amerika under den tiden har störtat 50 regeringar, däribland demokratier, och ingripit i ​​minst 30 fler. John Pilger har några ord att säga om det:

 .

Muharram – Ashura

Azzam Allah ejuurekum we Ejurena 3ala ma9aab abu 3abd allah al Hussain…

”Jag har inte rest mig för att visa upp mig eller för att förtrycka, inte heller har jag rest mig för att sprida ont och för att härska, men jag har börjat denna resa för att reformera min morfars samfund och jag önskar att sprida det goda och förbjuda det onda.”

Hussain sa dessa ord, men folk förstod inte, de ville inte förstå. Därför stod han nästan ensam i Kerbala.

Tror att Ashura och just alla sorgesånger över Hussain är mina favorit. Jag saknar tiden då jag gick i processioner för att visa min sorg och för att visa västerlänningarna vad det handlar om. Men min fobi för folk har lett till att jag hellre sitter hemma, lyssnar på nätet och gråter. Jag skrev några inlägg här och där som jag kommer uppdatera och sätta upp här. Mycket av de närmaste inläggen kommer handla just om Ashura. Sunnis har en massa fördomar om dem och shias själva är oinsatta i många av de krav och seder som Muharram och Ashura är och innehåller. 

I vissa områden så vägrar man ta varandra i handen eller hälsa med salam, utan man har en ”shia hälsning” . Vissa vägrar tvätta sitt hår (för att visa sin sorg) andra slår sig blodiga. Vissa gråter, andra slår sig på bröstet. Jag kan bara förklara att allt det här är seder och inte har nåt med själva religionen Islam att göra, men Islam har färgats och förändrats och utvecklats överallt i världen genom de olika folkens och civilisationernas seder och bruk. Man behöver bara se på hur vissa stater blev muslimska eller hur deras klädbruk ser ut.

Sukayna

Sukayna eller Ruqaya var dotter till Imam Hussain. Hon sägs ha varit fyra år gammal när hon dog av strapatserna efter fångenskapen (Kommer senare i artiklelserien) Efter att hennes far mördats och hans huvud huggits av, så togs hon och de andra damerna från Profetens familj, till olika platser i det stora Ommayyidska riket. De skulle visas för massorna, hånas och folket visste inte vilka dessa föräma och adliga damer var, så man kastade stenar och sopor efter dem. Man slet av dem slöjorna, man trodde de var rebeller, som hade slagits emot islam, inte att de hade slagits för islam, inte törstat för islam, inte dött för islam. Folket visste inget om dem men snart skulle hela världen höra talas om Ahlul Bayt och om Kerbala.

Sukaynas sorg var så outhärdlig, att Kalifen (kungen) hörde hennes gråtande och skrikande,Oh Far, oh Hussaina, vart är du. Kalifen Yazid orkade inte med att fortsätta höra dennna lilla flickas klagande, snart slapp han höra på. Hennes död var på grund av sorgen över sin döde far, Hussain. Ruqaya var mkt fäst vid sin far Hussain och han försökte få henne att vänja sig att sova utan honom, men på kvällarna smög hon sig till honom och han fick då varje kväll, föra henne tillbaka till sin egen säng hos sin moster Zeinab. När vattnet blev knappt, så delade hon det lilla hon hade med de andra barnen i följet. När vattnet till slut tog helt slut, så såg man hur barnen tittade åt henne med törstande blickar och ledsna ögon. Hennes livsöde räknas till en av de mest tragiska som omnämns i Ashura tragedin. Hennes farbror Abbas vågade sig till floden för att hämta vatten åt henne och när han dog, så såg hon hans blodiga sköld och den dagen slutade hon att beklaga sig över törst.

Inlägget är skrivet utav Bahlool och jag rekommenderar att läsa fortsättningen utav hans mycket informativa inlägg HÄR.

Kunskapsarvet efter Profeten – Ahlulbeits särdrag

Imam Ali var ännu bara ett barn när Profeten Muhammed(S) knöt honom till sig och tog honom under sin egen omsorg. Varje dag förmedlade Profeten en del av sin kunskap och sitt uppträdande till Ali och bad honom följa hans exempel i allt han gjorde.

Vid tiden när den första uppenbarelsen kom till Profeten var Imam Ali med honom i grottan i Hira. Han var också med Profeten och Khadija i deras hus när han hörde Djävulens skri när denne förlorade hoppet om att bli dyrkad. Profeten sa till Imam Ali: ”Du hör som jag hör, men du är inte profet”.

Imam Ali tillkännagav, som första person, sin tro på Islam den dag Profeten inbjöd sina släktingar för att erbjuda dem att anamma Islam.

Allt sedan den dagen hade Profeten 2 sittningar dagligen med Imam Ali: en gång på dagen och en gång på natten. Under dessa sittningar dikterade Profeten varenda vers Gud sänt ned till honom, och sedan förklarade han dess innebörd och betydelse. Han berättade för honom om tyngdpunkten i versen var av allmän eller specifik betydelse, om de var av sekundär eller klart bestämd betydelse.

Om Imam Ali, av någon orsak, var bortrest några dagar, uppdaterade profeten honom när han återkom om de gudomliga verser som uppenbarats för honom under dessa dagar, och även precis vilken dag som versen uppenbarades.

Gud, den Allsmäktige, uppenbarade den Heliga Koranen, och något ytterligare därtill, för Profeten, som i sin tur lärde Imam Ali allt som Gud gav till honom.

Profeten bad Imam Ali skriva ned allt han sa till honom till gagn för de imamer, som skulle efterträda honom.

Profeten pekade på Imam Hassan och sa att han skulle vara den första att efterträda Imam Ali, sedan pekade han mot Imam Hussein och sa att bland hans avkomma kommer att finnas 9 imamer.

Imam Ali skrev 2 böcker- eller dokument- som innehöll allt som Profeten dikterade till honom:

Al-Jami’ah: Som var ett 70 cubit(*) långt, full bredd, läderark som innehöll allt i världen som folk kan behöva kunskap om. Till och med straffet för en rispning nämns där.

(* 1 cubit är ca 50 cm)

Al-Jafr: Ett annat ark som innehåller ett register över sådant som dittills hänt i världen, samt framtida händelser.

Den heliga Profeten drog sitt sista andetag liggandes på Imam Alis ben. Profetens dotter; Fatima, var ytterst bedrövad. En ängel brukade komma till henne för att trösta och för att berätta för henne om framtida händelser. Imam Ali brukade lyssna på vad ängeln berättade och skrev ned vad som sas. Han samlade ned allt i en bok, som enbart innehåller information om kommande händelser – och som inte innehåller några lagar eller regler.

Dessa böcker/dokument packades ned i en läderväska som kallades ”Den Vita Jafr”. Den Heliga Profetens egna vapen packades ned i en annan läderväska som kallas ”Den Röda Jafr”.

När Imam Ali reste till Irak, gav han dessa väskor till Umm-e-Salmah att förvara. När Ibn-l-Muljam sårade honom överlämnade han arvet från Profeten till Imam Hassan. Imam Ali sa till sin son Hassan:” Den Heliga Profeten beordrade mig att utse dig till min efterträdare och överlämna dessa böcker och vapen till dig. Han själv utsåg mig till sin testamentstagare och lämnade över sina böcker och vapen till mig. Han beordrade mig även att säga till dig att överlämna dessa värdesaker till din bror, Hussain, vid din död.

Sedan vände sig Imam Ali till sin andra son Hussain, pekade på dennes son Ali bin Hussain och sa: ”Den Heliga Profeten har beordrat dig att överlämna dessa saker till denna av dina söner”. Sedan grep han tag i Ali bin Husseins hand och sa: ”Den Heliga Profeten har beordrat dig att leverera dessa till din son, Muhammad bin Ali och framföra Profetens och mina hälsningar (salams) till honom.”

När Imam Hassan återkom till Medina från Irak övertog han arvet efter Profeten, som fanns hos Umm-e-Salamah. När han i sin tur dog övergick arvegodset till Imam Hussein. När Imam Hussein började sin färd mot Irak, lämnade han åter egendomen i förvar hos Umm-e-Salamah. När han sedan led martyrdöden överlämnade hon arvegodset till Imam Husseins son, Ali bin Hussein. När Imam Ali bin Hussein(Imam Sadjad) var på väg att dö sa han till sin son, Muhammad bin Ali(Imam Muhammad al-Baqir), att flytta denna egendom till sitt hus. Fyra personer bar över egendomen till Imam Muhammad al-Baqirs hus.

Imam Sadjad sa till sina barn att arvegodset inte innehöll några dirham eller dinarer, utan var istället fylld med kunskap. Efter Imam Muhammad al-Baqirs död övergick Profetens arvegods till dennes son, Imam Jafar as-Sadiq, och efter dennes död övertog dennes son, Imam Musa al-Kathom arvet. Som i sin tur gav det till sin som Imam Ali bin Musa al-Ritha…osv.

Men detta var inte den enda källa till kunskap som den Heliga Profetens Imamer hade tillgång till. Änglar brukade även tala till dom, och under ”Ödets Natt” (Leylatul Qadr) ökade deras kunskaper avsevärt. Saijid Hashim al-Bahrayni samlade in traditioner angående detta i sin bok Yanabi” ul Ma’ajiz.

På så sätt gick kunskapen från Imamernas farfar, den Heliga Profeten, successivt i arv, imamerna emellan, från den ena generationen till den andra. Och de strävade i hela sina liv efter att förmedla denna kunskap till hela Ummahn.

Kvinnans rätt att välja

Friheten att själv få välja sitt öde

En dag kom en flicka, som såg mycket orolig ut, till den Heliga Profeten och sade:

-O Allahs budbärare: Min far har förorsakat mig en stor orättvisa!.

- Vad har din pappa gjort?, frågade Profeten.

- Han har en brorson och han har gift mig med honom utan mitt samtycke, fortsatte flickan.

- Om så är fallet, gå med på vad han har gjort och bli din kusins hustru.

- Jag tycker inte om min kusin. Hur ska jag kunna vara hustru till en person som jag inte gillar?.

- Då är det inga problem: Om du inte tycker om honom, gå och välj dig en annan person som du tycker om, svarade Profeten.

- Förresten, så tycker jag mycket om honom, sa då flickan.  Jag tycker inte om någon annan person. Jag vill inte vara någon annans hustru. Men eftersom min far gav bort mig i äktenskap utan mitt samtycke, kom jag avsiktligt över för att ha ett samtal med dig. Jag ville att du skulle säga precis vad du nu har sagt till mig. Jag ville att alla kvinnor ska få veta att fäderna inte längre har rätt att besluta hur de vill, och ge sina döttrar i äktenskap till vem de vill.

Händelsen har återberättas av framstående jurister i böcker som Masalik (genom Shaheed Thani) och Jawahirul Kalam. Under den för-islamiska tiden ansåg araberna, liksom alla andra människor under den tiden, att de hade full auktoritet i förhållande till sina döttrar och systrar och ibland även i förhållande till sina mödrar.

De erkände inte kvinnors rätt att välja sina män, detta val var ett exklusivt privilegium för fäder eller bröder och, i deras frånvaro, faderns farbröder. Blivande fäder kunde till och med lova bort sina döttrar i äktenskap redan innan de var födda. En man kunde ingå ett avtal med en annan man där han utlovade att om han fick en dotter, så skulle hon då växa upp till att bli hustru till den som han slöt avtalet med.

Äktenskap före födseln

En dag under Profetens(S) sista pilgrimsfärd, medan han red, närmade sig en man honom på vägen och sa:

-Jag vill framföra ett klagomål.

-Ja, vad är det för klagomål?, undrade Profeten.

-För flera år sedan, under den för-islamiska tiden, var Tariq ibn Murqa’a och jag  med i strid. Under striden kom han att kräva en lans av någon och skrek därför: ”Finns det någon som ger mig en lans mot en belöning?”. Jag gick fram till honom och frågade vad belöningen var. Han sa att han skulle ge mig den första dottern han fick. Sedan dess har många år passerat. Nyligen, efter en förfrågan, fick jag veta att han har en vuxen dotter i sitt hus. Jag gick till honom och påminde honom om löftet. Men han tog tillbaka sitt löfte och krävde en ny hemgift. Nu har jag kommit till dig för att ta reda på om han eller jag har rätt? ”

- Hur gammal är flickan, frågade profeten?.
– Hon är uppvuxen. Grått hår har också dykt upp på hennes huvud.

-Frågar du mig, så har varken du eller Tariq rätt. Gå och sköt dina egna affärer och lämna flickan ifred, sade profeten.

Mannen blev häpen efter detta svar och stirrade på profeten en lång stund. Han undrade vilken typ av dom det var. Även om han betalade en ny hemgift till flickans far och denne villigt gav sin dotter till honom, så var uppgörelsen fortfarande inte riktig?

Profeten observerade hans undrande blickar och sade:

-Oroa dig inte. Om du hanterar saken så som jag har sagt, kommer varken du eller din vän, Tariq, att ha gjort något fel.

Utbyte av döttrar

Under den för-islamiska tiden fanns en form av äktenskap på modet i Arabien under namnet Shighar-äktenskap (utbyte av döttrar) som var en manifestation av den absoluta auktoriteten som fäderna hade över sina döttrar. En man kunde ge sin dotter i äktenskapet till en annan man för att denne, i sin tur,  skulle ge sin dotter till hustru åt honom.

I en sådan form av äktenskap fick ingen av fruarna någon hemgift. Islam avskaffade denna sed. Det är värt att notera att den heliga profeten gav full frihet till sin egen dotter Fatima Zahra(A) att välja sin make.

Han gav i äktenskap flera andra döttrar också, men han berövade dem inte deras frihet att själva få välja. När Ali ibn Abu Talib(A), kom till Profeten och sökte Fatimas hand, sa Profeten att flera andra personer redan hade frågat honom samma sak, och att han hade förmedlat alla frierier till Fatima, men hon hade vänt bort ansiktet vid alla förslag, som ett tecken på ogillande . Profeten försäkrade Ali att han skulle förmedla till henne även detta frieri också.

Profeten gick till Fatima och berättade för sin älskade dotter vad Ali hade frågat om. Den här gången vände hon inte bort ansiktet, utan höll tyst och uttryckte därmed sitt samtycke. När Profeten kom ut, var han lycklig och ropade: ”Allah är störst!”

.

Medicin från Mellanöstern botade Europa

Specialbutiker med noggrant kontrollerade läkemedel var vanliga i Bagdad redan på 800-talet. Apoteken var privatägda och kunskaperna i hur man blandade, förvarade och konserverade medlen gick i arv från far till son.

Butikerna inspekterades regelbundet av statliga ämbetsmän, som kontrollerade vikterna och preparatens kvalitet. Apotekare som fuskade med vikterna eller sålde orena läkemedel bestraffades fysist och offentligt så att alla skulle se att sådana brott mot folkets förtroende var helt oacceptabla.

Arabiska apotekare skrev mycket om sitt arbete och så småningom kom skrifterna till Europa där de översattes till latin. Andalusinern Ibn al-Wafis skrifter var populära hos européerna. Tack vare översättningarna spred sig apotekarkonsten i Europa.

Talet 19

.

Koranen – en matematiskt strukturerad skrift

Koranen karaktäriseras av ett unikt fenomen som aldrig påträffats i någon mänskligt författad bok.

Alla delar av Koranen är matematiskt sammansatta – surorna, verserna, orden, antalet förekomster av vissa bokstäver, antalet förekomster av ord från samma rot, antalet förekomster och variationen av gudomliga namn, den unika stavningen av vissa ord, avsaknaden eller den avsiktliga ändringen av vissa bokstäver inuti vissa ord, och många andra beståndsdelar av Koranen utöver dess innehåll.

Det finns två huvudsakliga aspekter av Koranens matematiska system:

(1) Den matematiskt litterära sammansättningen, och

(2) Den matematiska strukturen av antalet suror och verser.

På grund av denna omfattande matematiska kod, är minsta förvanskning av Koranens text eller fysiska ordning direkt avslöjad.

Enkelt att Förstå – Omöjligt att Imitera.

För första gången i historien har vi en skrift med ett inbyggt matematiskt bevis på gudomligt författarskap – en övermänsklig matematisk sammansättning. Den gemensamma nämnaren för Koranens Mirakel är talet 19.

Alla Guds skrifter, inte bara Koranen, var matematiskt kodade med talet ”19″. Även universum i stort, bär på denna gudomliga stämpel. Talet 19 kan ses som Den Allsmäktige Skaparens signatur på allt Han skapat.

Egenskaper hos talet ”19″

(1) Det är ett primtal.

(2) Det innefattar den första siffran (1) och den sista siffran (9), som om för att tillkännage Guds attribut i 57:3 som ”Han är den Förste och den Siste.”

(3) Det ser likadant ut på alla världens språk. Båda komponenterna, 1 och 9, är de enda siffrorna som ser likadana ut på alla språk.

(4) Det har många märkliga matematiska egenskaper. Som exempel kan nämnas att talet ”19″ är summan av de första digniteterna 9 och 10, och skillnaden mellan de andra digniteterna 9 och 10.

Varför just talet 19?

Man inser nu att den universala kodningen av Guds skapelser med talet 19, grundar sig på det faktum att det är det gematriska värdet av ordet ”En” på samtliga heliga skriftspräk – Arameiska, Hebreiska, och Arabiska.

Talet 19 tillkännager alltså det Första Budordet i alla skrifterna: att det endast finns EN Gud.

Några exempel på Koranens Matematiska Struktur:

- Koranen består av 114 kapitel, eller 19×6.

- Den består också av 6346 verser, vilket är 19×334.

- Ordet ”Gud” förekommer 2698 gånger i Koranen, vilket är 19×142.

- Adderar man alla versnummer där ordet ”Gud” förekommer, får man en slutsumma på 118123, vilket är 19×6217.

- 29 av Koranens kapitel har Initialer som prefix. Ingen har någonsin vetat vad dessa initialer har haft för syfte – det är bara, till synes, slumpvisa bokstäver som inleder vissa kapitel. Det finns 14 olika set av dessa initialer. Några är ”A.L.M”, ”A.L.M.R”, ”K.H.Y.’A.S”, ”Q”, ”H.M” o.s.v.

Som exempel kan nämnas att kapitel 2 har initialerna ”A.L.M” som prefix. Räknar man alla ”A” alla ”L” och alla ”M” i Sura 2, finner man att de är exakt 9899, vilket är 19×521.

Detta system är likadant för alla de 29 kapitel med initialer, vilket utgör ungefär hälften av hela Koranens text.

För mer information om Koranens Matematiska Sammansättning, baserat på talet 19, se ”Quran, The Final Testament”.

Det var mycket insiktsfullt av Galileo när han gjorde sitt berömda uttalande: ”Matematik är det språk med vilket Gud skapade universum” En uppsjö av vetenskapliga rön har nu visat att talet 19 representerar Guds namnteckning på många ting i skapelsen.

En sak är klar i alla fall: Ingen människa har förmågan att skriva en sådan komplicerad bok, perfekt matematiskt kodad text. Inte på den tiden, och inte heller idag – ens under datorernas tidevarv!

Om man skulle be en filosof skriva en bok på 114 kapitel och över 6600 verser, och uppmana honom att koda ord och bokstäver så som beskrivits ovan, och att boken samtidigt skulle innefatta alla frågor i livet från ekonomi, familj, juridik, politik, filosofi, religion, enskilda individers behov. Samt även innehålla rön i så olika vetenskapliga områden som astronomi, kemi, fysik mm… så skulle han få sitta dygnet runt i hela sitt liv. Förmodligen skulle han inte heller lyckas.

Profeten Mohammed var profet i 23 år, var tvingad in i över 86 krig och mindre slag mot de som kämpade mot honom. Han hade samtidigt fru, barn och många uppgifter som statsman. Hur skulle han – logiskt sett – ha kunnat diktera denna bok, Koranen, under dessa förhållanden.

Det kan bara var Gud allena som satt varje ord och bokstav i Koranen på ett sådant sätt som ingen människa, inte ens den största filosofen, skulle kunna göra – eller ens få för sig att göra.

Det var på detta sätt jag blev övertygad om att Koranen är ifrån Gud och att det därmed är Islam som är Guds religion.

Koranen kapitel 74: 30-31 – där Gud berättar om helvetet och antalet änglar som vaktar elden – detta som ännu ett bevis för de som tror, eller för de som tvivlar:

”Nitton [väktare vakar] över den. Till Eldens väktare har Vi inte utsett andra än änglar, och Vi har enbart angett deras antal för att sätta dem som framhärdar i att förneka sanningen på prov, och att de som [i gångna tider] fick del av uppenbarelsen skall få visshet [om sanningen i denna Skrift], och att de som tror skall befästas i sin tro och att ingen tvekan skall finnas kvar hos dem som [tidigare] fick del av uppenbarelsen och hos de troende, och för att de vilkas sinne är sjukt [av tvivel] och förnekarna skall ställa sig frågan: ”Vad kan Gud ha velat säga med denna liknelse?” (antalet 19 alltså – min anm) Så låter Gud den Han vill gå vilse och så vägleder Han den Han vill. Och ingen känner [styrkan hos] Guds härskaror utom Han själv. Allt detta är enbart en påminnelse till människorna.”

En andra Jesus…

Idag är Imam Hassan Al-Askaris(a) födelsedag. Nedan är en liten historia ur hans liv, som en påminnelse om honom på hans födelsedag:

Imam Hasan Askari(A) sände en dag någon efter Bakhtishu, en av den tidens största fysiker. Han bad Bakhtishu att sända en av sina elever till Imamen(A). Imam Hasan Askari(A) var under den tiden under Abbasid- dynastins ständiga övervakning i Samara, och Bakhtishu var Abbasid- kalifernas främsta fysiker.

Då Bakhtishu var medveten om Imamens(A) karaktär, sände han sin bästa elev, men upplyste honom och sade: ”Gå till Imamen(A), men var medveten om att han är den mest kunniga personen på jorden. Anmärk eller invänd inte mot något Han(A) säger.”

Enligt Imamens(A) instruktioner utförde eleven flebotomi (åderlåtning) och tog en ansenlig mängd blod från Imamen(A) ett flertal gånger, med en mycket överraskande metod. Eleven slutförde uppdraget och återvände till sin lärare. När Bakhtishu fick höra om den nya metoden slogs han, likt sin elev, med häpnad.

Bakhtishu konfronterades av något som han aldrig tidigare hade sett eller hört talas om. Han studerade böckerna om medicin tillsammans med sin elev i tre dagar, men kunde inte vidkänna behandlingen som Imamen(A) hade förevisat. Bakhtishu bestämde sig för att rådfråga sin lärare som levde i avskildhet i Deir al-Aaqul och var den främsta kristna vetenskapsmannen på den tiden. Bakhtishu sände därför sin elev till honom för att förklara situationen och be om råd.

Prästen som hade tillbringat flera år i avskildhet, fick brevet i en korg som hissades ner med ett rep av eleven, vartefter han läste brevet. Efter att ha läst brevet frågade prästen eleven: ”Är du personen som utförde operationen på Imam Hasan al-Askari(A)?” Eleven svarade ”Ja”. Varpå prästen sade: ”Gud välsigne din moder.” Han besteg omedelbart sin häst och begav sig tillsammans med eleven till Samara till Imamens(A) hus. Eleven såg att dörren till Imamens(A) hus var öppen. En tjänare kom ut och sade: ”Å präst av Deir al-Aaqul, stig på!” Prästen gjorde som tjänaren sade och steg på.

Dörren stängdes efter honom och därefter såg man inte vetenskapsmannen förrän nästa dag. Nästa dag dök vetenskapsmannen upp. Denna gång hade han dock bytt ut sina prästkläder mot muslimska kläder. Han hade konverterat till islam. Sedan sade han till eleven: ”Nu beger vi oss till Bakhtishu.”

I samma ögonblick som Bakhtishu såg vetenskapsmannen, rusade han fram till honom och frågade honom: ”Vad separerade dig från din gamla religion?” Han svarade: ”Jag såg Jesus och jag konverterade till islam när jag såg honom.” Bakhtishu frågade: ”Såg du verkligen Jesus?” Han svarade: ”Jag såg Jesus motsvarighet. Metoden av flebotomin utfördes sannerligen en gång av Jesus under medicinens historia. Han (Imam Hasan Askari(A)) är en annan Jesus och han är lik Jesus i sinne och mirakler.” Efter mötet med Bakhtishu återvände vetenskapsmannen till Imamen(A) och tjänade honom till hans död.

Islamsljus.se