Har hijab inget med islam att göra?!

.

Ella frågar:

Selam Alaykum underbara Marie:)

Jag måste bara ställa en snabb fråga:) vad anser du om kvinnor/män som påstår stenhårt att hijab inte är nämnt i koranen och att det inte har med islam att göra?

Inshallah att du kan svara:D

Svar:

På den tiden Profeten ”kom till byn”, så att säga, gick kvinnor – och även män – i Arabien klädda med huvudduk, en slags sjal som hängde ned från huvudet och efter sidorna, en del virade den istället runt huvudet som en slags turban, men alla bar i alla fall en sådan. Antingen var plagget av gammal sed, eller så berodde det på att man ville skydda huvudet ifrån den gassande solen – jag vet inte vilket. Alla klädde sig också i fotsida klädesplagg, men kvinnorna täckte inte nödvändigtvis upp barmen utan klädde sig, som idag, antingen mer eller mindre urringat.

Man bör känna till detta när man läser Koranversen nedan:

”Och säg till de tro­ende kvin­norna att de bör sänka blic­ken och lägga band på sin sinn­lig­het och inte visa mera av sina behag än vad som [anstän­digt­vis] kan vara syn­ligt; låt dem där­för fästa slö­jan så att den täc­ker bar­men. Och de skall inte låta sina behag skymta inför andra än sin make, sin fader, sin svär­fa­der, sina söner, sin makes söner, sina brö­der, sina brors­sö­ner, sina sys­ter­sö­ner, när­stå­ende kvin­nor, dem som de rätt­mä­tigt besit­ter och sådana man­liga tjä­nare, som inte längre kän­ner begär efter kvin­nor, eller barn som ännu inte har begrepp om kvinn­lig naken­het. Och låt dem inte gå med sva­jande gång för att dra upp­märk­sam­he­ten till sina dolda behag. Tro­ende! Vänd er till Gud i ånger [över era fel och syn­der]; kanske skall det gå er väl i hän­der!”

Koranen 24:30

Hur ser man ut om man har en slöja på huvudet, likt dessa män och kvinnor hade på den tiden, och sedan ”…fäster slöjan så den täcker barmen”? Då ser hon ut som muslimska kvinnor klär sig idag; dvs hon visar enbart ansikte, händer och eventuellt fötter.

Än idag klär sig männen i Arabien samma typ av klädesplagg som man gjorde på den tiden, liksom kvinnorna. Skillnaden mellan dom är att kvinnorna har täckt sin barm, så som Koranen nämner att de ska göra.

Eftersom Koranen innehåller få lagar där brott och straff tydligt nämns (endast 30 verser behandlar detta, de s.k. hudud-lagarna), är haditherna (som utgör sunna) viktiga lagkällor. Haditherna presenterar levnadsexempel kopplade till Muhammed och personer som stod honom nära. Och vi känner alla till på vilket sätt som kvinnorna i Profetens familj och närhet klädde sig; i full hidjab.

Som svar på din fråga så tycker jag att de som stenhårt går ut med att påstå att hijab inte har något med islam att göra – kan ta sig i brasan :-/ !… eller nånting dito…

.

Män med proper hijab

En ickemuslimsk kvinnas experiment

.

En ickemuslimsk kvinna delar sin erfarenhet utav att bära hijab:
.

.

”En eftermiddag gick jag gatan fram i min långa vita klänning och mitt kortklippta svarta hår, och lastbilsförarna visslade och skrek obsceniteter åt mig. Jag kände mig tillintetgjord, för jag hade precis kommit från en hårsalong där jag bett frisören klippa mig så kort som hon skulle klippt vilken kille som helst.

Jag satt som bedövad medan frisören klippte av mig mitt axellånga hår, för varje tum hon klippte frågade hon mig om jag inte snart flippar ut. Det gjorde jag inte, men jag kände mig självstympad: Det var inte vilken klippning som helst, jag tillintetgjorde min femininitet, ville framträda så androgyn som möjligt.

Trots detta förhindrade det inte vissa män från att behandla mig som ett sexobjekt, jag hade misstagit mig helt: Det var inte min kvinnlighet som var problematiskt, utan min sexualitet….

De reagerade mot mig så som de uppfattade mig, inte så som den jag verkligen ÄR. Varför skulle det ens ha någon betydelse på vilket sätt de uppfattar mig, egentligen? Men det gör det!”

Detta är en del utav den text som amerikanska Kathy Chin skrev efter hennes lilla experiment som hon utförde på uppdrag inför en avhandling hon skulle göra på UCLA.

Sammanfattningsvis beskriver hon upplevelsen som: ”THE MOST LIBERATING EXPERIENCE OF MY LIFE”

Stackars förtryckta kvinnor

Jag var inne på bloggen Flippinthecoin och hittade denna fantastiska dikt skriven utav Sama Wareh:

.

.

POW (Poor Opressed Women)

Hello oppressed,
With that scarf around your head,
That you surely must dread,
Aren’t you hot?
Can’t you see it’s sunny,
Aren’t your ears cold,
They try to be funny,
But some seriously suggest,
That I am oppressed,
Because I can’t flaunt what I got,
And they look at the way that I’m dressed,
All covered up,
From head to toe,
How am I to attract the men,
Without a little show?
So I tell them,
I’m oppressed,
Because men can’t see past the fabric?
They are stuck with a conversation
And a brain to pick,
I flaunt,
Yes I do,
My personality is what I flaunt,
I swear, it’s true,
I aint no object
In men’s desire,
Nor am I a curve size,
Because I have attire,
And they tell me,
Well, you were forced,
Obviously,
Your dad had a belt,
And so you agreed,
No, it was my choice,
I did agree,
In fact,
After I did cover up,
Men stopped checking out my behind,
And started looking at who I am on the inside,
And after I did,
Respect came my way,
Heads didn’t turn lolling as I passed men’s way,
But I guess some like that attention,
And women,
This isn’t a stab at you,
I’m just expressing my point of view,
After dealing with stereotypes of what people tell me I am,
I can even see it in their eyes,
Like my attire should be banned,
And especially older women,
Look at me with pity,
Poor child, I wish I could help her and show her the way,
Cause according to Fox tv, they’ve gone astray,
Poor abused women, dressed in black,
Can’t those mean men cut them a little slack?
But to their surprise,
I choose to wear it,
To me its freedom,
Freedom from fashion implications,
Telling you how to talk, dress and look,
Advertising the new trend,
To get you on the hook,
Of being what the fashion industry can make money off of,
I wear what I want and dress to impress,
Myself and God,
And nobody else,
I wear pants and I wear skirts,
I wear socks and long shirts,
And if my name callers aren’t happen with that,
Then come and liberate me,
Which in now a day’s terms,
Means kill me.

Videosnutt med Lilo – Hawzaresa

.

Jag bara måste lägga upp en video som min halvgalna dotter (Leila) spelade in när hon var i Iran i sommar, på Hawzastudier. Det är Leila och hennes väninna, som är väldigt trötta efter ett par lektioner och spelar in vad de gör under en rast…

Tja… se och njut…?

Dotter på vift!

Fatima al-Masumah, Qom, Iran

Jag har ju en dotter som har åkt till Iran. Hon har varit där i 14 dagar precis nu. Hon är med på en lägerresa med en grupp som årligen åker till Iran på studier i den Heliga staden Qom, som är ett stort lärosäte med många universitet. Folk från hela världen kommer dit i grupper och stannar – vanligtvis – i 3 månader eller mer. Den typ av grupp hon åker med stannar bara i 4 veckor dock.

Då Lilo är en rätt ostyrig person och busig och aldrig lyssnar, har jag bävat för denna resa. För det första för att jag trodde att hon skulle vara uttråkad av alla lektioner (hon måste ju lyssna, som sagt) och att allting skulle vara för ”religiöst”….

Hon har nu, glädjande nog, ringt mig ganska många gånger på denna korta tid, och hon bokstavligen BUBBLAR av glädje och prat!!

Hon har, bland annat, för första gången i sitt liv tvingats följa rutiner: hur någon lyckats få henne att följa sådan övergår mitt förstånd, men hon har väl upptäckt att den riktiga världen därute inte väntar på henne.

De stiger upp kl 4.00 och åker minibuss till Fatima al-Masumahs moské. Där ber de morgonbönen, sedan åker de tillbaks till sitt hotellrum och sover. Stiger upp igen vid 8.00 då de äter frukost och åker sedan minibuss till Mustafauniversitetet där de har undervisning gemensamt med de killar som åker med ifrån Sverige. ALL undervisning är på engelska.

När morgonens lektoner är slut - vid 12-tiden sådär, åker de till moskén och ber igen. Sedan är det ut på stan som gäller, bazarer och affärer. Sedan hem, äta och sova. Jag tror det var kring 17-tiden hon sa att de åker tillbaks till universitetet för några lektioner till.

”Tänk så mycket tid man sparar om man har rutiner!!!”, säger hon märkbart förvånad.

Hon älskar också sin ”pingvindräkt” som hon kallar sin abaje ! Så härligt och enkelt, lite trist bara med svart hela tiden…. ”Tänk om man kunde bära den i Sverige också, jag tror jag ska prova göra det nån gång”, sa hon. Jag tvivlar dock på att hon verkligen vågar – trots att hon egentligen är tillräckligt kaxig… för man måste ha lite kaxighet i sig för att sätta på sig en sådan i dessa länder.

Jag sa till henne att: ”Du får se nu – och praktisera – att om man tar bort all yta, så blir livet så otroligt mycket enklare.” Och det höll hon verkligen med om. Just nu är hon i Meshed, även det en Helig stad där vår åttonde Imam – Imam Ali ar-Ritha – är begraven. Hon har verkligen längtat till resan dit, så det ska bli intressant höra hennes reflektioner när hon kommer tillbaks.

Ibland när de åker till moskén för morgonbönen så stannar hon ock tjejerna kvar i några timmar istället för att åka tillbaks och sova. De tycker där är underbart. ”Vet du mamma, det är folk där TJUGOFYRA TIMMAR!!! De tar med lite picknick och sitter där ett par timmar; ber, träffar folk, umgås. Helt underbart härligt!.”, sa hon.

Det är detta, denna samlingspunkt för alla, som verkligen saknas i det land vi lever i. Ingenstans finns här något sånt liknande. Har någon ett bekymmer går man bara till moskén och meddelar detta, och om någon som har möjlighet att hjälpa hör det: så får man hjälp. Har man något man vill sälja; en bil, butik, hus…. så meddelar man det här. Här behövs inga opersonliga eller upphottade annonser – allt flyter med hjälp av mänskligheten.

Det ska bli intressant att se om hon insupit en massa vishet nu, som hon kan dela med sig utav till oss andra, om inte så har hon  i alla fall fått en hel massa erfarenhet på kort tid.

Bild: Mashhad, Iran.

Historien om en ovanlig "Cover Girl"

Ett tips - som jag hittade hos Bahlool - som jag gärna vill dela med mig av är en fantastiskt fin historia som en mamma, på ett väldigt kärleksfullt sätt, skrivit angående att hennes 9-åriga dotter valt islams väg istället för hennes egna, mer materialistiska. Mamman, som skriver, kommer ifrån ett välbeställt hem i USA, medan flickans pappa kommer ifrån ett mycket enkelt muslimskt hem i Libyen.

Paret bestämde gemensamt, när de gifte sig, att de inte skulle påverka sina barn att välja någon särskilt inriktning eller religion i livet, de skulle själva få välja. Mamman var dock helt säker på att hon skulle välja mammans väg…. läs historien HÄR.

Photo: Courtesy of Ismail Suayah

En hijabhistoria: Förtryckt? Ja!…men av vem?

Jag fick för några dagar sedan ett mail från en egyptisk kvinna som bor utanför Göteborg. Jag tyckte hennes historia kan vara intressant för andra, då den mycket väl uttrycker den längtan en muslimsk kvinna kan ha av att få bära slöja, och det förtryck man kan tvingas utstå för att utnyttja denna rätt att få klä sig hur man vill, och enligt det man tror på.

Jag vill synliggöra hennes historia då det är alltför sällan vår sida kommer fram. Faktum är att jag många gånger stoppats av muslimska – icke hijabbärande kvinnor – som med tårar i ögonen frågat mig hur jag, som svensk, orkar bära slöja framför alla fördomsfulla?! Ibland har jag sett marken rämnat under dom, för några ögonblick, när de pratat med mig. För en stund känner de sig ännu svagare: ”jag är FÖDD muslim, har varit muslim hela mitt liv, och orkar inte – hur kan DU, som hela din släkt och ditt land inte är muslimer, orka stå emot alla och bära slöja??!?” Det kan vara jobbig för en del.

Men det där är mina ord, här är en som berättar med egna ord:

(Jag publicerar förstås efter erhållet tillstånd ifrån henne själv)

—————————————————————————————

Bildkälla

”Jag är en 44-årig 2 barnsmamma som, trots min ålder, tampas med svårigheter med att klara av att vara en god muslim i väst. Sådana som du är viktiga förebilder för oss svaga själar. Är född i Sverige, men med egyptiskt ursprung.

Du frågar mig om vad jag tycker är så jobbigt…Tänk att jag blir så glatt överraskad  över att du så uppriktigt är förvånad över att jag kan ha några som helst svårigheter med att vara muslim i väst, som tyvärr är väldigt fientligt mot religion i allmänhet, och Islam i synnerhet. Att vara muslim när det inte syns utanpå är inte svårt.

Det svåraste, för mig,  är utan tvekan hijaben som jag kämpar förtvivlat med.

Har inte burit hijab, utan gjorde ett försök för ett år sedan. Jag jobbade som lärare i en skola och det blev PANIK bland föräldrar och även många ur personalen reagerade negativt. .. Sms kedjor, upprörda känslor, verbala attacker mot min hjiab trots  att jag var otroligt omtyckt av både barn, föräldrar och personal innan. Inga elever i skolan hade problem med min sjal utan det var en ”chock” för alla vuxna. Skulle stå och förklara och försvara in i oändlighet.

Blev otroligt deprimerad och valde den enklaste vägen. Tog av mig sjalen. Bad varje dag till Gud om en lösning.

Alhamdullillah så fick jag svar på mina böner. Blev uppringd av mammas granne som tipsade mig om att de skulle öppna en ny muslimsk förskola i närområdet, den första i sitt slag här på denna sida av stan och jag ringde till kvinnan som startat upp med några andra. Efter en träff var jobbet mitt.

Går varje dag i sjal till och från förskolan, har utökat mer och mer till fler ställen, men det är en oerhörd kamp varje dag och det är min känsla jag har när jag går ut i sjal.

Känner mig utklädd, utelämnad, ful och avskyr alla människors blickar.

Kan börja kallsvettas, blir röd i ansiktet och känner riktig ångest ibland och jag har fortfarande ställen som jag fortfarande inte klarar av att gå i sjal. Men jag kämpar  och tar ett steg i taget. Det har gått mycket framåt sedan jag började jobba bland muslimer, alhamdullillah, och jag hoppas att den dagen kommer när jag kan gå ut i min sjal utan ångest. Det är väldigt svårt för någon som inte har de här känslorna att förstå hur jobbigt detta känns. Trodde det skulle komma automatiskt med åren och bli lättare, men inte i mitt fall tyvärr.

Måste bara tillägga att jag tycker andra med hijab är väldigt vackra och att jag alltid bär hijab när jag är i Egypten då jag egentligen trivs väldigt bra med den. Det som är jobbigt är de känslor sjalen väcker hos allmänheten i väst och att den uppfattas som en symbol för förtryck.  Känner mig brännmärkt när jag går ut, vill bara vara anonym och ifred. Har du några tips till mig så tar jag tacksamt emot! Var det inte jobbigt för dig i början? Jag har en dotter som är 12 år och måste vara en förebild för henne.”

”Ska också berätta ngt upplyftande, En man i min skola tog tydligt avstånd från mig när jag gick i sjal. Jag frågade honom rakt ut varför? Han sa att han blev rädd för mig, att det var skrämmande med religion. Vi pratade länge och jag började berätta för honom om Islam, varför hijab m.m  . Han blev väldigt intresserad. Han har börjat gå till moské, börjat läsa Koranen och läser litteratur om Islam,  Så har du tips på bra länkar, böcker osv så tar jag tacksamt emot. Han läser din blogg.:)”

————————————————————————————————

Jag svarade på hennes mail och fick sedan detta svar tillbaks:

————————————————————————————————
”Salam wa aleykum syster,

Du har en fantastisk förmåga att inge hopp och glädje och uppmuntran mashallah. Blev tårögd av ditt mail, så mycket dina ord betyder Marie!

Det känns nästan magiskt men jag upplevde en liten vändning igår kväll. Kunde inte sova på hela  natten och ville vakna och känna om det verkligen kunde vara så att jag längtade  att få ta på mig min hijab och gå ut för att se om ngt verkligen hänt.

Alhamdullilah, jag kände INGEN som helst ångest när jag gick ut. Detta var en obeskrivlig frihetskänsla. Känner en sådan tacksamhet mot Gud men är rädd att det ska gå bakåt igen. Nästan så att jag inte vågar tro att det är sant. Men jag tar en dag i taget och det känns som jag redan kommit en bra bit redan i min känsla av hijaben alhamdullillah.”

——————————————————————————————–

Hört talas om Aafia Siddiqui?

Nej, inte jag heller. Läste hos RadikalMuslim om henne. En fruktansvärd historia rullades upp framför mig.

”Aafias fall har uppmärksammats väl i hennes hemland Pakistan speciellt med tanke på vittnesmålen om vad hon gått genom. Under en intervju med Kamran Shahid i pakistansk media avslöjar Aafias mor och syster för första gången vad Aafia egentligen gått genom tack vare de amerikanska agenterna. Här nedan följer det i punktform: ”

Läs vidare inlägget hos RadikalMuslim och följ gärna länkarna där för att läsa mer. Historier som dessa uppmärksammas sällan, inte när de begås utav ”fel” grupp. De finns förmodligen i tusental….

”Above are pictures of Aafia, the top showing her during her student days, and on the bottom, after torture, when she was allegedly captured in July 2008.  The contrast is horrific; Aafia now looks pale, dehydrated, and malnourished.”

(Bild o text under bilden taget från ISSMBlogg

Belgien och Niqaben

Nu är Niqaben på tapeten igen. Den ska förbjudas, här i Europa, närmare bestämt i Belgien – varifrån Europa numera styrs genom EU. Så förmodligen kommer samma regler att adopteras, i sinom tid, i resten av EU.

De argument och klagomål man hör, när det gäller Islam, är ju att religionen förtrycker kvinnor. Och som bevis har man den klädkod som kvinnor bör följa – nämligen att täcka sin kropp samt hår. Detta är inte något som medföljer straff ifall man inte följer den, men är dock en sak man bör göra ifall ens intentioner är att praktisera Islam till fullo, tillsammans med bön, fasta, zakat osv.

Niqaben, däremot, är något som en del kvinnor själva väljer att använda. Inget sådant påbud finns i Islam. Ett fritt val alltså, ungefär som att en del kvinnor vägrar bära kortärmat eller kortkjol, utan absolut vill ha långärmat eller att täcka sina ben helt – något mycket vanligt i Sverige, inget religiöst alltså. ”A matter of choice”, som sagt.

Nu faller ju de sekuläras argument, när de själva lagstiftar om kvinnors klädsel, följaktligen med straff som påföljd ifall någon envisas med att klä sig enligt fria viljan och täcka sitt ansikte. För tillfället nöjer man sig med 7 dagar i fängelse, avskilda från barn, man, jobb mm, men det kommer knappast sluta där.

Det finns inget tvång i religionen, enligt Koranen. Men i det demokratiska Europa har man numera tvång – vad gäller kvinnor och deras klädsel. Så nu kan, i alla fall belgarna, inte längre klaga på, eller argumentera mot,  ifall det finns islamiska länder som tvingar kvinnor att klä sig på ett speciellt sätt. De faller på eget grepp.

Man tar sig tid att traggla igenom alla byråkratiska processer för att lagstifta om kvinnors klädsel… kunde de inte ha lagstiftat mot hemlöshet istället? Är inte det ett betydligt större problem i Europa än niqaben?

(Skrev ett långt inlägg om detta igår, men det försvann vid publiceringen, suck och dubbelsuck… orkar inte skriva om det, tyvärr   )

Andra om detta ämne:

SvD

DN

Bahlool

Tasnim

Radikalmuslim

Minikollektion nr 1!

Om någon – på något sätt – har lyckats missat det, så vill jag i så fall boosta min dotter Fatimas Minikollektion som riktar sig främst till studenter, då det ligger närmast i tiden just nu. Hennes alldeles egna klädeskollektion, som är helt fantastisk vacker. Tycker inte bilderna, på vissa plagg riktigt ger plagget rättvisa till hundra. Paljettklänningen är fantastiskt vacker och tyget håller hög kvalitet. Jag ska låta ungdomarna beställa först och främst och sedan lägger jag nog själv in en beställning, faktiskt.

In och beställ den som är i behov av vackra klänningar i sommar.

Nalin Pekgul, vår frihetskämpe och förebild?

Jag har aldrig hittills kommenterat Nalin Pekgul och hennes diverse utspel här och där. Främst för att hon är ointressant för mig, på alla sätt. Men idag fick jag gratistidningen ”Amos – störst på livsfrågor”  med posten, och där figurerar hon som en som vågar ”ta striden med de religiösa extremisterna”….

Det är klart man ska strida mot extremism i olika läger, för dom är ju inge kul å ha. Det håller jag med om. Den kommentar jag vill ge var om detta utdrag i artikeln:

”Egentligen värjer hon sig mot att vara förebild och företrädare (…..) Men hon inser samtidigt hur viktigt det är att ta debatten. Och det var därför hon började bära korta kjolar i protest mot dem som fördömer henne och skriker ut att hon får brinna i helvetet.

- Jag avskyr korta kjolar och brukar säga att jag egentligen passar i talibanernas värld eftersom jag inte gillar smink och kläder eller dricker alkohol. Men jag slåss för friheten att få ha på mig vad jag vill.”

Det finns sååå mycket i detta att kommentera men orkar nog inte ta upp allt.

Först och främst så tror jag det är få muslimer som blir upprörda över att se hennes ben, att någon bryr sig. Vet inte hur många utav de sk extremisterna som bryr sig heller – kanske ett tiotal? Ett tjugotal? Säg femtiotal om ni vill. För nästa kommentar hon ger motsäger henne själv:

”- Jag är allergisk mot alla krafter som vill begränsa friheten för kvinnor.”

Hon vill alltså vara fri att klä sig som hon vill, men tvingar sig själv, mot sin vilja – för extremisternas skull – att klä sig i kortkjol ,vilket är ett plagg hon egentligen avskyr. Hon har alltså låtit dessa få (+/-50?) extremister styra hennes val av kläder, även om hon själv avskyr kläderna!!! Vad är det för ”frihetskämpe”???! Behöver vi muslimska kvinnor en frihetskämpe som frivilligt böjer sig för andra mäns åsikter när det gäller kläder – oavsett åt vilket håll det går?

Jag håller med henne i vissa saker hon säger, men dom sakerna överskuggas utav hennes idiotiska val att säga det på. Bland annat vill hon protestera mot att dessa extremister vill hindra ungdomar att ha alkoholfria fester. Om dessa var könssegregerade vet jag inte, vore de det skulle jag skriva under hennes protest.

Denna typ utav protest hade gett betydligt mer genomslagskraft – OM det var extremisterna hon verkligen ville åt, och inte bara ville göra ett spektakulärt spektakel utav sig själv och muslimer – om hon istället för att ta på sig en kortkjol, tog på sig en slöja och ställde sig på barrikaderna och ropade sina slagord.

Hon skulle på så sätt nått en bredare muslimsk publik gentemot de män hon avser irritera. Det hon faktiskt säger skulle överhuvudtaget få betydligt större genomslagskraft, åt alla håll, än det sätt hon valt att göra det på nu.Tror JAG i alla fall…

Konvertiter, niqab och fanatism.

Läste hos Bahlool ett inlägg om att konvertiter än en stor grupp bland de som väljer niqab, slöjan som täcker allt utom ögonen… Bahlool själv undra hur det kan komma sig. Jag tror många undrar detta. Så jag ska svara…

Många som konverterar till Islam är i början så förbluffade utav denna vishet och alla bevis som man hittar när man dagligen studerar Koranen och Sunnah. Man blir mer eller mindre besatt utav det hela, säger jag av erfarenhet. Denna vishet finner man inte i allmänt det svenska samhället och man känner att i Islam finns något som släcker ens törst.

Man jämför sig själv med de som inte konverterat och känner att man har mer insikt och kunskap om själva livet än dom. Man känner att man är en liten ”vetenskapsman” i miniatyr, då Islam ger en insikt i så många olika ämnen. Man lär sig hur allt hänger ihop.

Så ser man samtidigt folket omkring sig, som lever livet i full fart och inte värderar hur allt fungerar och hänger ihop, så som man själv gör…

Detta är ju gott och väl, om man är mogen och kan balansera detta. Kan man inte det så blir det farligt. Följden kan bli att man ser sig själv som högre och kunnigare än andra – även andra muslimer… särskilt infödda muslimer, som man inte heller tycker värderar sin religion till fullo, som man själv gör.

Högmodet slår till med full effekt, för man tycker att man själv är visare än de flesta. Man inser inte att vishet går hand i hand med ålder och erfarenhet med kunskapen inkluderad. När unga oerfarna anser sig visare än äldre och erfarna så kan det slå helt fel. Man har kunskapen, men vet inte hur man ska hantera den… följden kan bli att man vill ”gnugga” sin ”vishet” i ansiktet på folk. De som befinner sig i denna situation känner inte själva att de framstår som löjeväckande… för dom är det omvärlden som är löjeväckande.

Min uppfattning är att det är de unga, oerfarna som ganska snart de konverterat sätter på sig niqab, medan äldre konvertiter inte gör det. De drabbas inte utav samma aggressioner och fanatism mot andra muslimer (och ickemuslimer) som de yngre gör. Äldre konvertiter sitter redan på en viss mängd vishet och drabbas inte utav högmodet på samma sätt som de unga.

Med det sagt vill jag dock säga att jag har en viss förståelse och beundran av de som klär sig heltäckande som de gör. Inte för att jag någonsin funderat på att täcka mitt ansikte, men jag har ofta velat täcka hela kroppen med ett stort tygstycke, för att mer känna att jag inte söker efter ”livet”, liksom. Att jag endast bejakar det inre och det högre målet. Det känns lättare att avskärma sig ifrån livets materiella frestelser och annat som tar fokus ifrån mina religiösa mål i livet.

Det där låter konstigt förstås för någon som inte förstår sig på religion. Det innebär inte att förneka sig livet, utan att man lever livet som vanligt, men man känner sig på något vis närmare Gud – vilket är målet.

Jag hade tur som hade en man som, trots sin djupa religiositet (en del skulle kanske kalla honom för fanatisk) hela tiden såg mig och dämpade min fanatism. Han pumpade mig med insikt att livet bland annat är fullt av frågor, och det är inte helt säkert att de svar jag själv har på allt är det absoluta. Bara Gud vet. Därför ska man hålla sig ödmjuk hela vägen.

Det är inte alla som har sån tur, utan befinner sig bland folk som klappar åt ens nyfunna fanatism och därmed spär på den. Resultatet blir, nästan alltid, att när sådana personer blir äldre och ”visare” inte längre orkar leva det livet och tror då att de måste lämna allt vad religion heter. För de vet inte att man kan praktisera Islam på något annat sätt än det fanatiska.

Jag avskyr dock känslan jag har ibland att jag gör ansträngningar att ”anpassa” mig till omgivningen när det gäller min hidjab. Jag klär mig som vilken kvinna som helst i min ålder, skillnaden är att jag har en matchande slöja på mig. Faktum är dock att jag känner mig mer fri de få gånger jag bara slänger på mig en ”abajje” när jag går ut. (Abajje = ett svart heltäckande ”skynke” som lämnar ansiktet ute, typisk irakisk klädsel.)

———————————

(En parentes jag vill nämna är att jag är benägen att hålla med en kommentator (Marcus)  under Bahlools inlägg som säger att:

”Jag anser att många som nu vill bära niqab kan jämföras med 70-talets punkare. Om jag vore kvinna eller man (17-18 år) för den delen så skulle min bästa revolt vara att bära niquab. Jag kan inte tänka mig nåt coolare än att komma in till farsan och morsan och berätta att jag har konverterat till islam.”

Det är nämligen så jag alltid sagt att jag själv känner det, även utan niqaben… bara med slöjan och vanliga kläder, känner jag mig som en revoltör och punkare. Ingen punkare i världen får samma reaktion som en muslimsk kvinna får när hon går gatan fram…. trots att de förtvivlat försöker !)

————————-

Handskakandets dilemma

Var inne hos Bouhamza och läste om hur medeltida de muslimska männen lever.

På Newsmill skriver Mathias Sundin (fp) angående handskakningsdomen som gav fördel till den muslimske mannen som inte ville skaka hand med en potentiell arbetsgivare. Han skriver:

”Domen är en framgång för medeltiden, en framgång för religiös extremism, en framgång för patriarkala beteenden mot kvinnor och det är definitivt ingen framgång för mångkultur.”

Allt ligger förstås i betraktarens öga. Vad jag funnit är att när kvinnor vägrar handskakning med män så anses kvinnan vara den förtryckte. Man skulle kunna tro att samma logik skulle appliceras när män inte vill skaka hand med kvinnor.

Men så är inte fallet: när män vägrar handskakning med kvinna så är det också här, till min förvåning, kvinnan som anses vara förtryckt – inte mannen.

Man vill inte se det faktum att mannen i fråga, som istället för handskakning lägger sin hand på hjärtat och bugar svagt för kvinnan, faktiskt uttrycker en respekt för kvinnan. Denna typiskt österländska hälsning betyder hos mannen ( i deras kultur ) att han säger till henne att ” du är här” och hänvisar till sitt hjärta. Inte i form av kärlek, utan i form utav respekt.

När man sedan betänker att inom Islam är det haram (strängt förbjudet) att böja sig eller buga inför någon annan än Gud, så är mannens subtila bugning inför kvinnan, när han hälsar på henne, ännu mera värd…

Själv skakade jag inte hand med män de första åren jag var muslim, men jag har tyvärr böjt mig inför den mäktiga allmänheten och skakar numera hand. Däremot gör jag det INTE om jag vet att mannen är muslim, för av honom kräver jag den respekt – som jag vet att han känner till – och som Gud kräver att han ger mig, liksom jag måste ge honom. Jag förväntar mig alltså mer av en muslimsk man än utav en icke muslimsk man…

Men i vårt stela land där vi ser vår kultur och våra seder som de högstrådande och perfekta, ser vi inte denna ömhetsbetygelse utan bestämmer oss istället att bedöma händelsen utifrån våra egna, mycket trångsynta, ögon.

En sak arbetsgivaren i alla fall skulle kunna känna sig säker på med denna man i teamet är att han förmodligen är mindre benägen till sexuella trakasserier utav det motsatta könet än andra män. Detta problem som är större i Sverige än man kan tro.

För att män och kvinnor SKA kunna interagera gemensamt i samhället mot ett högre gemensamt mål, så har Islam tagit bort vissa element som skulle kunna sänka moralen hos båda könen. Att låtsas att det inte är ett bekymmer är att leva med skygglappar, vilket, i och för sig, inte är helt främmande för svensk kultur.

Såhär beskriver JämO bekymret:

”Undersökning på undersökning visar att problemet med sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön är vanligare än vi tror på våra arbetsplatser. Förekomsten av sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön är en viktig arbetsmiljöfråga för alla arbetsgivare. Det är en mänsklig rättighet att inte bli utsatt för sexuella trakasserier eller trakasserier på grund av kön på arbetsplatsen.”

Då säger säkert någon att ” men att skaka hand betyder väl inte att det ska övergå i sexuella trakasserier”... och nej, det gör det INTE, men det faktum att man markerar på något sätt att beröring män och kvinnor emellan på detta enkla stadium inte är ”godkänt”, så blir det automatiskt svårare för män ( eller kvinnor ), att på ett senare stadium, trakassera kvinnor ( eller män ).

En sak kan jag säga säkert: de kvinnor som vägrar skaka hand med män löper lägre risk att bli föremål för sexuella trakasserier då de redan från början markerat gränsen.

Är det detta som gör henne förtryckt?

————————————————————————————————-

Andra om handskakandets dilemma:

Bahlool

Absolut Banana

Burkan… nu igen!

Nu har tydligen burkadebatten startat igen. Vem orkar?!? Jag orkar aldrig intressera mig för den, för den känns inte seriös. Först klagar man på att kvinnor ”tvingas” klä sig i slöja eller burka och sedan har man mage att förbjuda samma kvinnor att klä sig hur de vill! Nä, jag håller mig borta.

Förmodligen är det dumt, jag bör väl egentligen stå på barrikaderna och skrika ut min åsikt, men jag vill inte blanda mig i sådana uppenbart dumma argument.

Däremot vill jag hänvisa till några bloggare som gjort sig besväret att skriva  inlägg i ämnet för de som är intresserade. Det är Bahlool, Cherin,  Maryam och Konvertitakuten jag läst och vars åsikter i ämnet jag delar.

En kamp mot hjälplöshet

Imam Ali sade:

”Den mest hjälplösa är den som är hjälplös när det handlar om att reformera sig själv.”

[Qurrar al-hekam, vol. 1, s. 196]

Imam Ali(A) sade:

”Ta över kontrollen av ditt jag, genom regelbunden kamp.”

[Qurrar al-hekam, vol. 1, s. 131]