Firas al-Shariah; serieskyttens andra offer

.

Jag kom till jobbet idag, och öppnade nyhetssidorna och ögnade igenom dom lite snabbt, som jag brukar. Jag är ju rätt intresserad utav rättegången emot serieskytten Peter Mangs och hur den går. Så jag klickade mig runt lite runt de historierna och kom fram till en artikel om det som gör att jag intresserar mig särskilt för den.

På morgonen den 28 juli 2003 ringde min närmaste väninnas, och tillika dåvarande grannes, son till oss och var mycket upprörd. Han kan väl ha varit kring 10 år gammal vid tillfället. Han frågade om hans mamma var hos oss?! Eller pappa? Jag sa att det var dom inte. Då berättade han att något hemskt hade hänt, men visste inte riktigt vad, vad han förstått i kaoset var att hans mycket kära kusin hade blivit skjuten när han var påväg till jobbet på morgonen. Jag sa ”VA?! När då, var du, varför då?!” Den stackars pojken hade förmodligen tänkt att jag skulle besvara de frågorna från honom istället. Hans far hade skubbat iväg till sin syster – som bodde i huset bredvid oss. Sedan hade hans mor också försvunnit iväg.

Det var panik, ångest. Man trodde ju inte att han var skjuten och svävade i livsfara. Tänkte att det måste vara ett misstag. Men jag tänkte ändå att om han skjutits så har han blivit träffad i axeln eller något liknande. Men det visade sig att så inte var fallet. Firas Al-Shariah dog senare samma dag. En fruktansvärd dag. Bara vi som befann oss ett steg utanför familjen mådde dåligt och hade ångest, tänk hur de närmast anhöriga hade det!!! Sen fick vi höra hur Firas lillebror blivit behandlad utav polisen efteråt, det var så att man inte fick luft på grund av alla känslor som omgärdade det hela.

Familjen, och särskilt Firas mamma, som jag också känt ända sedan de kom till Sverige var helt ur balans en lång tid framöver. Men tack och lov; de är en stor släkt som har starka familjeband och alla håller upp varandra i såna svåra tider. Men hans mamma, hon går ännu i sorgekläder, hon sörjer ännu. Ständigt. Varje gång jag träffar henne tycker jag att hon krympt, blivit mindre, än sist vi sågs. Man undrar ju, hur liten kan man bli innan man försvinner helt…?

Firas och hans två syskon kom i början av 90-talet hit till Sverige. Mamman var änka och barnen alltså faderlös. Men de verkade så nära och tighta varandra hela familjen. Mycket välartade och intelligenta barn allihop och verkade alla ha stora ambitioner inför framtiden. Firas var en stjärna bland alla ungdomar. Och då menar jag inte att han var en flashig wannabe som alla beundrade eller var rädda för, nej han vågade – trots sin unga ålder – vara en förebild för alla. Även för äldre. Men han var sig själv förstås, låtsades inte vara någon annan; en pojke äldre och  mognare än sin ålder. Han hade god påverkan på sin närmaste omgivning, tänk vilken tillgång han kunnat vara till samhället i övrigt när han blivit äldre!!

Jag vet, det är ju ofta så, att när någon dör då pratar alla fint och bra om den personen. Det blir så, och så ska det förstås vara. Men när det gäller Firas så pratade alla gott om honom även när han levde. Inte en enda har någonsin sagt eller hört något dåligt om denna person. Inget negativt strålade ut från honom. Det var ju det som gjorde saken än värre; om han inte hade några kända fiender, inte ens hade han kaxat sig framför någon som av ren illvilja haft ihjäl honom… VARFÖR blev han då skjuten?! Han har ungefär 250 morbröder och mostrar (tycks det som ibland) och jag minns att en av de yngre utav dom blev galen när han fick höra att Firas dött på detta brutala sätt. Han slog slog sig själv och skrek undrande varför FIRAS blev dödad… varför hade just FIRAS valts ut?!… varför hade man inte valt ut en usel människa som han själv (syftandes på sig själv alltså) istället, för om Firas inte förtjänade att leva så gjorde han det definitivt inte heller… jag tror att han uttryckte det som de flesta andra ansåg, om sig själva då.

Det var förfärligt och vi, i periferin utav familjen, känner oss fortfarande drabbade och pratar då och då om händelsen och om Firas som person. Tänk då hur familjen har det, hur släkten tagit det! Nu när de tagit skytten så är det inte lätt för Firas mamma, som ännu befinner sig i stor sorg. Allt rivs upp igen. Alla ser förstås fram emot att han fälls, men för modern innebär det hela bara att såren rivs upp än en gång, och ligger där öppna och blödande…

Jag fann i alla fall nedanstående artikel i morse, där de nu intervjuat familjen kring Firas. Jag läste den på jobbet. Och bara grät. Tänkte att det här går ju inte, jag fortsätter läsa den hemma.. men det sket jag i, jag läste hela och tårarna rann och jag började hulka. Tur jag kommer tidigare än alla andra till kontoret så jag hann samla mig innan resten anlände…

Abdul Almashat, släktens ihärdigt sammanhållande länk, och som också är gift med min väninna och far till den lilla pojken som ringde mig den där morgonen. Han beskriver de känslor vi alla hade den dagen:

Men varför? Den unge mannen som polisutredarna kallade för ängel och inte hittade någon skit på? Killen som kom med en ensamstående mamma och liten bror till det okända Sverige, där det borde ha varit svårt att passa in. Men aldrig en kallelse till rektorn, inte ett klagomål i skolan. Firas som litade på alla, var vänlig mot alla. Som frågade alkisarna i parken om han kunde hjälpa dem. Som inte ens slog efter myggorna under sommarens grillkvällar vid stranden.
– Han blåste bort dem från armen, säger Abdul Almashat.

SYDSVENSKAN.SE

Det finns 3 stycken åttavåningshus i Lindängen. De står radade framför varandra. I juni sköts en man som bodde på åttonde våningen i ett av huset. I juli sköts alltså Firas, som bodde i det andra av husen – även han på åttonde våningen. Vi bodde i det tredje huset – på åttonde våningen. Följ länken i citatet ovan och läs intervjun med Firas familj – och vet att han var älskad och  är djupt saknad.. 

—

Vattnets hemlighet

Från Rodwan

Stadens alla fönster var fyllda med juldekorationer, den ena överträffade den andre och så långt ögat kunde nå fanns mysiga adventsljuststakar uppradade vid fönsterkanterna. Ännu ett år var nära sitt slut medans ett nytt var på väg. Den unga mannen i huset hade precis börjat reflektera över det spännande och minst sagt inspirerande året som passerat. Dock fanns något som bekymrade honom och som lämnade sin spår av obehag i hela kroppen. Tankspridd, deppig och en smula uppgiven satt han inne på rummet när hans far knackade på dörren.

Fadern, kunde enkelt se att något inte var som det skulle med sin son och frågade därför vad det var. Först ville sonen inte berätta något för sin far, men efter ett tag gav han efter för faderns ömhet och kärlek och började berätta.

“De låter mig inte vara ifred, hela tiden skall dem hacka på en och komma med sina spydiga kommentarer”, sade sonen med en ilska i rösten.

“Vilka då, vad är det som hänt egentligen kära son, snälla berätta”, svarade fadern förvånat.

Faderns röst var som en nyckel till den slutna ventilen och sonen kunde inte längre hålla det inom sig, “Det är kollegorna på jobbet, så fort jag inte gör som de vill eller önskar så försöker de stöta ut mig. De vill inte acceptera mig som jag är, utan jag skall vara som dem annars så är jag konstig. Jag orkar inte med dem längre…”

Fadern tittade på sin son med sorgsna ögon och sade, “Kära son, var så som vattnet…”

Sonen som satt böjt med huvudet nedsänkt vid knäna tittade nu förvånat upp, “Var som vattnet, vad menar du fader?”

Varpå fadern fortsatte, “Jo min son, var som vatten. Oavsett vattnets fysiska fas eller i vilken omgivning den är placerad, ändrar den sig inte. Inte heller blir den påverkad av dess omgivning, istället bevarar den sitt ursprung och syfte. Den kan ligga tillsamman med smutsig olja men ändå hålla sig separerad från den. Den kan vara både stark och mjuk samtidigt, tillskillnad från de flesta människor som byter ut sina moraliska egenskaper från det de ser och hör.”

Sonens ögon lyste nu upp samtidigt som ett nytt hopp, liknande ett nytänt stearinljus började glöda inom honom.

Citat

Svenskarna tycker att invandrarna har för många barn.

Invandrarna tycker att svenska barn har för många föräldrar….

Den tandlösa rättvisan

Än en gång har det hänt. Två män mördade, tillsammans, en annan man. Framför folk på en restaurang. Männen döms nu till hela 3 års fängelse! Är det detta som kallas för ”Rättvisans Långa Arm”?? Är det verkligen rättvist? En ung man i sina bästa år blir mördad, och enligt svensk lag är det rättvisa straffet för detta 3 års fängelse – de är förmodligen ute efter halva tiden.

Anledningen är att ”det var inte meningen….”, att han skulle dö alltså. Nä, kanske inte det, men nu dog han ju. Och det var inte så att dom bara satte ut ett krokben (eller fälleben som man säger i skåne) för honom, för att jävlas, och sen råkade han ramla och slå sig värre än de tänkt: nej dom misshandlade honom brutalt. Gärningsmännen hann till och med planera ”upptåget”, för en av dom sa ”– Om en minut smäller det”, enligt vittnen.

Straffet är ett hån gentemot offrets efterlevande. Ett straff är inte bara till för att tillrättavisa gärningsmän. Det är även till för att underlätta för offren att läka det de varit med om, i detta fall är det de efterlevande som ska känna att gärningsmännen fick ett straff som någorlunda visar värdet på den de har bragt om livet – dvs deras familjemedlem. Straff är till för att hela: både gärningsmän, offer, efterlevande och samhället i stort. Dylika straff, för dylika illdåd gör samhället sjukt.

Aaron Aros, 23, misshandlades till döds i hamburgerkön.

Vuxnas likgiltighet för andras barn

 

Nu har ännu en gång en barn blivit dödat utav ett annat barn. I Ljungby. Det är så sorgligt som någonting någonsin kan bli. Ett vittne har stigit fram med både bild och namn i tidningar och berättar om vad han såg:

”– Deras lek förvandlades snabbt till allvar. Jag fick uppfattningen att de triggade varandra. Det blev allvarligare och hårdare tag.

– Fyraåringen verkade utsatt. Plötsligt började hela gänget springa bort mot parkeringsplatsen intill skogsdungen. Han tappade sin luvtröja som låg kvar på gräset.

Tony fick intrycket att fyraåringen var jagad, men såg sedan inte vad som hände.

– Min son ville följa efter de andra, men jag tyckte att det var bäst att gå hem med honom.”

Jag förstår mig inte på folk som inte bryr sig. Jag tänker tillbaks på den tid mina barn var i den åldern. Jag behandlade alla barn på gården precis som mina egna, vare sig andra tyckte det var rätt eller fel. Om någon gjorde något dumt så la jag mig genast i och tillrättavisade. Om någon gjorde något bra så gav jag beröm. Jag anser att det är viktigt att barn känner sig sedda, och att de ser mig, som vuxen på planen, som deras ”egna” vuxna som  de kan vända sig till. De ska känna sig fri att ”skvallra” även om det är mitt eget barn som de tycker gjort något dumt, jag ska stå på den utsattas sida: vare sig det är mitt eget eller andras barn.

Om jag hade sett en fyraåring bli jagad utav en mobb av aggressiva ungar, då skulle jag – utan att tveka – ha följt efter och stoppat det hela. Sedan skulle jag gjort ett rabalder utav det, med respektive barns föräldrar. Om jag, som vittne till det hela, inte ingripit på något vis skulle jag skämmas att visa mig för omvärlden och erkänna att jag inte ingripit. Med polisen hade jag pratat, men absolut inte raljerat om det i media…! Han fick intrycket att pojken var jagad…. och vad gjorde den närvarande vuxna? Ingenting!! Han tog hem sitt eget barn, det var allt han gjorde!

Sedan anser jag också att föräldrar har en mycket konstig inställning till sina egna barn. Ofta är föräldrar idioter. Om något grannbarn/förälder ringer på dörren och säger till någons förälder att dennes son/dotter har gjort illa någon på gården – då säger nästan ALLA föräldrar något i stil med: ”Nej, det tror jag inte – MITT barn skulle aaaldrig göra något sådant”, så stänger de dörren och klagar på gårdens barn/vuxna som är så jävliga och anklagar deras lilla ängel för saker och ting… även om samma anklagelser upprepas vid flertalet tillfällen, så tar inte de ansvariga föräldrarna tag i saken med sitt barn.

Ibland är faktiskt så att barn söker sina föräldrars uppmärksamhet genom att göra idiotiska saker. Man måste omedelbart sätta sig ned och prata med sitt barn, oavsett om man tror på anklagelserna eller inte. Man behöver inte skälla, men man ska göra väldigt klart och tydligt för barnet vad du accepterar och inte accepterar.

Jag tycker det är oansvarigt att inte bli arg på sitt eget barn om denne gör något dumt. Stå gärna och ”spionera” på ditt barn på lekplatsen/gården för att se hur ditt barn integrerar med andra barn. För barn uppträder inte alltid likadant gentemot andra jämnåriga när de leker utan din vuxna närvaro, som när du är med och ser på.

Uttrycket ”mina barn och andras ungar” är väldigt tydlig i vårt samhälle. Vittnet Tony är inte ensam som agerar på ovannämnda sätt: han tog sitt eget barn i skydd, och lämnade en annans barn åt vargarna – trots att han utan någon större ansträngning hade kunnat avvärja mobben och mordet. Hade han bara höjt rösten och skrikit ”Nu räcker det!” Då hade alla ungar stannat upp – och gått hem… det är BARN vi pratar om, mer än så behövs oftast inte. Tro mig, jag har provat – mer än en gång. Men han, liksom alltför många i samhället, värderade inte det utsatt barnet till samma värde som sitt eget.

Det sorgliga denna gång är att utgången blev dödlig.

Cencur

.

I mitt tonårsrum hade jag en skrivmaskin, en Facit, som stod uppställd på mitt skrivbord. Jag satt där och skrev, vet inte riktigt vad jag skrev för jag hittar inga lämningar utav några maskinskrivna dokument från den tiden bland mina gamla lådor – lådor som jag funnit efter en arkeologisk utgrävning ur källarvalven härom sistens.

Men ett dokument är i alla fall bevarat. En dag när jag kom hem satt ett pappersark i maskinen där det var nedplitat några rader. Jag mindes inte att jag skrivit något innan jag gick ut, så jag stegade fram till min skrivmaskin och läste vad där stod – det var min käre far som behagade skämta med mig. Vilket han ofta gjorde, och gör än idag. Han hade skrivit några förbluffande rader, för att reta mig (obs, jag var ännu tonåring och han älskar irriterade tonåringar – särskilt roligt är det att reta dom ännu mer, tydligen)

Jag spelade med i spelet och fortsatte på hans lilla historia, sedan lämnade jag kvar arket i maskinen – och gick ut igen. När jag kom tillbaks hade han avslutat sagan…..ni kan ju kanske gissa vilka rader jag skrivit, och vilka min far bidragit med ! Jag har skrivit ned det precis som det är skrivet, utan styckeindelning (och ja, jag vet, att censur stavas med ett s – men så står det faktiskt:

 

CENCUR
Det var en gång en flicka som hette Marie. Hon bodde i en liten by 
som hette Boliden. Där hade hennes far byggt ett hus som såg ut som 
ett slott. Marie fick disponera ett av rummen på bottenvåningen. 
Hennes snälle far lät sätta in en röd linoleummatta på golvet och 
tapetserade väggarna med jättesnygga blommiga tapeter. Men flickan 
uppskattade inte alls dom fula brokiga tapeterna som hennes snikne 
far satt upp. Och inte heller den vedervärdiga linoleummattan som 
han monterat in. Hon tyckte att det såg förskräckligt ut, hon ville 
genast byta, men hennes stygge far ville inte lyssna på det örat. 
Han köpte bara mynt för alla sina pengar och brydde sig inte ett 
dugg om hur det såg ut i det förfallna skjulet som han byggt till 
sin familj. Detta är vad den stygga häxan tror och tycker. Häxan 
har flera gånger försökt att få Marie att tycka illa om sin far, men
har skändligen misslyckats i sitt uppsåt. Marie älskar sin far och
hur skulle hon kunna göra annat så snäll som han är. Han brukar 
skriva små rim ibland och det gör henne mycket glad. 
Här är ett.

Marie hon är så snäll och rar
älskar högt sin far
Hon är så glad för att hon har
just en sådan far
1981

Obs! Vill bara tillägga att min fars egenhändigt byggda villa är
en liten enplans-villa.... inget annat.

Farliga solkrämer

 

 

Det är ju sommar och sol och högaktuellt med solskyddsmedel. En rekommendation är att kolla upp solskyddskrämer som innehåller farliga parabener – något som jag tidigare skrivit om.

Bland produkterna finns till exempel solskyddskrämer som är speciellt avsedda för barn.
– Små barn är känsliga för hormonstörande ämnen, och att använda produkter som innehåller parabener kan leda till att flickors pubertet tidigareläggs och att pojkars sädeskvalitet försämras, säger Danmarks hälsominister Karen Elleman.

Dessa krämer är förbjudna i Danmark, men är tillåtna här i Sverige. Man vill skydda barnen ifrån farliga solstrålar, men utsätter dem för något som kanske är ännu värre.

I Sverige är alla parabener tillåtna.

Foto: Newspilot Autoprint

Finbesök på gång

.

Oihoooo!!! Idag kommer min kära mor och far hit. Dom sätter sig strax på flyget, i Falmark, Skellefteå. Sen är dom här redan klockan halv ett! Igår städade jag huset så dammet yrde. Maken sa drömskt: ”Jag önskar din mamma och pappa kom hit åtminstone en gång i månaden….”!!! Han menar att det alltid blir SÅ kliniskt rent bara när dom kommer Vilken fräckhet!!! Stackarn, han lever under ständigt förtryck…. keep on dreaming…. säger jag bara. Det är tillräckligt snyggt och rent här annars också, så det så!

Nu är jag klar med allt, och har plötsligt en massa tid över - något jag inte var beredd på. Vilken tur, då har jag tid sitta vid datorn en stund och mumsa runt och läsa lite bloggar. Vad jag saknar att göra det, jag har släpat efter med uppdatering av min egen blogg, samt att läsa alla andras – som jag normalt brukar lusläsa… nåja, den tiden kommer nog tillbaks igen. Hoppas jag.

Botox för 8-åring

Alla dessa saker en flicka måste genomgå för att passa in och accepteras i det samhälle hon lever i…

Det är hårt att vara flicka dessa dagar. Ja det har väl alltid varit det, men när till och med ens egen förälder pressar en att vara ”vackrare”, då har det gått för långt. Att en 8-åring ska leva med utseendefixering är bara för mycket.

Kerry Campbell i San Francisco gör nämligen allt för att hennes dotter Britney ska vinna skönhetstävlingar. Hon sprutar (själv) in botox i sin dotters ansikte, för att ”jag vet att hon är missnöjd med sina skrattrynkor. Jag tar ju botox själv, det är ofarligt.”!!

Hon säger själv att det är en tuff värld och att konkurrensen är hård – men varför vill en mamma, om det verkligen är sitt barn hon bryr sig om, sätta dottern i en sådan situation att hon måste, vid 8-års ålder, möta denna tuffa värld?!

Det finns väl organisationer och institutioner som jobbar för att ”se till barnens bästa”. Var är dom i dylika sammanhang? Räknas det inte som någon typ utav misshandel, eller kränkning av barnens rättigheter att få vara barn, att pressa sitt barn, både fysiskt och mentalt, på detta sätt? En vuxen som är med i dylika tävlingar tycker att pressen är hård, och ändå har de en vuxens perspektiv på världen.

Om mamma Campbell vore ett unikt fall, så hade man kunnat prata om ”en ensam galning”, men så är det ju inte. Det är, tyvärr, alltför många – särskilt mödrar, av någon outgrundlig anledning – som släpar sin dotter till offeraltaret för slakt, för att själv kunna inkassera ära, berömmelse och cash.

Det kanske låter drastiskt att dra jämförelser, men dessa mödrar är inte ett dugg annorlunda än de mödrar (för det är alltid mödrar, av någon outgrundlig anledning) som i vissa länder släpar sin dotter för omskärelse, att offras för att ”det är en tuff värld och konkurrensen är hård”, och då utsikterna att kanske inte bli gift, eller anses ”dålig’, är stor så offrar man sin dotter: ”för den goda sakens skull, det är ju ändå HON SJÄLV som tjänar mest på det”.…. ja ungefär så brukar de ”beskyddande mödrarna” i båda lägren argumentera.

Ja, det är verkligen svårt att vara flicka, idag och alltid. Men att man ska behöva skyddas från sina egna mödrar, det är det mest tragiska i dessa historier.

Grattis farsan!

Igår fyllde min käre fader 71 år! Trots den respektfulla åldern så är han ännu en pojkvasker. Han har bara 2/3-dels hjärta kvar – efter en hjärtinfarkt – och en höft av metall, men han åker längdskidor – i EN HEL MIL – varje dag!!!

Förutom det så har han över huvud taget svårt att sitta stilla. Han är igång under alla dygnets vakna minuter. Hela året ägnar han för träning inför sommarens fisketurer i fjällen, norr om Laisvall.

Han är och förblir min hjälte, för alltid. En liten bildkavalkad på käre far ( och några till) här nedan. Bilder som jag stulit från min dotter och syster !  :

Se skräckfilmen om vår framtida demografi!

Detta är en propagandafilm mot islam och dess invandring, men jag tar upp den ändå – alltid skrämmer den någon :

Demografin i världen håller på att förändras:

För att en kultur ska bibehålla sig själv i 25 år, måste födslotalet per familj vara minst 2,11. Om man föder färre barn än så kommer dess kultur att dala. Historiskt sett så har ingen kultur som fött 1.9 barn/familj, eller mindre, överlevt.

Exempel: Om två familjer får ett barn var, så finns alltså hälften så många barn som det finns föräldrar. Dessa barn får i sin tur, tillsammans, ett barn: Resultatet blir att det bara finns 1/4 så många barnbarn som far/morföräldrar. Om populationen krymper, så gör även kulturen det.

År 2007 var födelsetalet i:

Frankrike     1,8 barn/familj

England        1,6 barn/familj

Grekland      1,3 barn/familj

Tyskland      1,3 barn/familj

Italien           1,2 barn/familj

Spanien        1,1 barn/familj

Genomsnittet över hela EU är 1,38 barn/familj. Historien visar att dessa siffror är omöjliga att omvända.

Europas kultur, så som vi känner till den idag, kommer att upphöra. Ändå sjunker inte befolkningsmängden i Europa… hur kan det komma sig? Svaret är – Invandring!

90 % av invandrarna i Frankrike kommer från muslimska länder. En fransk familj föder 1,8 barn/familj medan en muslimsk familj föder 8,1 barn/familj (det låter ju som fabler, men det kanske är sant – i Frankrike?). 30 % av befolkningen under 20 års ålder är muslimer. I vissa städer är siffran 45 %. På 39 år kommer Frankrike att vara en Islamisk Republik!

I Holland är 50% av alla nyfödda, muslimer. Så om bara 15 år kommer hälften av holländarna vara muslimer !

I Ryssland finns idag 23 miljoner muslimer (var 5:e person). Om bara några få år kommer 40 % av ryska armén att vara muslimer….!

Enligt EU kommer 1/3 av alla barn som föds 2025, att vara muslimer. Tysklands regering har sagt: ”Nedgången i den tyska befolkningen kan inte längre stoppas. Den nedåtgående spiralen är inte längre reversibel …. Tyskland kommer att vara en muslimsk stat år 2050.” (German Federal Statistic Office)

Kanadas födelsetal ligger på 1,6 barn/familj: långt under vad som krävs för att upprätthålla dess kultur. Under 2001-2006 ökade Kanadas befolkning med 1,6 miljoner personer – 1,2 av dessa var immigranter.

Usa:s födelsetal ligger också på 1,6 barn/familj. Räknar man med latinobefolkningen ligger den på exakt 2,11. 1970 fanns där 100 000 muslimer i landet – idag finns över 9 miljoner… världen förändras (tack vare USA:s krig mot ”terrorismen” obs: min anm.).

Katolska kyrkan i USA har tillkännagett att Islam precis gått förbi deras egna medlemsantal. Vissa rapporter visar att om Islam fortsätter att växa i samma takt som idag så är den, inom 5-6 år, den dominerande religionen i världen.

Filmen slutar med att säga till den Kristna publiken: THIS is a call for ACTION!!!
.

Midsommarafton avklarad

Dagen har varit rätt så fullspäckad. Först och främst så känner jag mig mörbultad av någon anledning, så jag steg upp så hiiimla sent, kvart över tio! HUR har jag börjat kunna sova så länge på mornarna? Jag håller väl inte på att bli tonåring igen?! Ve och fasa, säger jag bara!!!

Det är inte nog att jag skickat iväg min lilltjoppa Leila utomlands, idag sände jag även iväg min enföde son Ali till fjärran land! Han tog fembussen, kan man säga – ner till Svarta Havet… hur ska mammas ponkelonk klara detta – helt utan sin kloka mors ständiga råd och recept för ett bättre liv….?

Nåja. Sedan vi släppt av honom vid bussen åkte vi ut på nästa uppdrag: en stackare som skulle bli påmind om att han fyller 50 år idag. Kombinerat med en midsommarmiddag. Jag hade inte alls tänkt fira någon midsommar detta år, men så fick jag mig ett litet firande i alla fall! Det är jag faktiskt glad över, det var kul! Och framförallt GOTT…. och jag slapp göra en endaste maträtt själv!

Sedan kom vi hem. Jag vet inte riktigt i vilket hörn jag ska börja. Jag har nämligen tänkt ”fira” dessa (nästan) barnfria veckor åt att röja upp här hemma. Tänker dock inte ägna mer än ett par dagar åt detta ”nöje”. Resten av tiden ska jag bara njuuuta av att jag inte har två vuxna barn som ständigt lämnar spår efter sig!!!

Fast nog känns det redan som ett litet vakuum har tagit plats här i huset – förhoppningsvis försvinner känslan om ett tag…?

I morgon ska vi inviga en ny moské här i Malmö. Det blir en grandopening. Ska bli himla intressant. Man ville att vår son skulle hålla ett av talen på svenska, men han reste ju. Så då ville dom att jag ska göra det, men jag har ingen lust. Jag hoppas dom hittar någon annan…. kanske Stordotra? Ja, precis. Så gör vi. Det blir bättre så.

Svar angående morsdag som innovation

Svar till muslimah som kommenterat under ett tidigare inlägg:

Du skriver om att morsdag är en innovation enligt Islam:

“Det finns ingen lydnad om det innebär synd; lydnad är endast det som är korrekt och bra.”, skriver du.

Jag måste säga att själv är jag inte särskilt förtjust i dylika dagar. När samhället, mer eller mindre tvingar barn att köpa saker till sina föräldrar. Det är ett påfund jag aldrig riktigt uppskattat. Hellre att de bara är extra tillmötesgående denna dag, och låter mig vila på gröna ängar och njuta av god samvaro.

Däremot förstår jag inte hur man kan/vill vränga till lagar och regler i Islam så att man gör sådant som inte uttalat är otillåtet, till att vara haram? Vari ligger fascinationen i detta?

Enligt islamisk rättsvetenskap så är det endast Gud som kan ändra förbjudet (haram) till tillåtet (halal) och vice versa, och det är förbjudet för människor att ändra det som är halal till haram, och tvärtom.

Det var ju precis det problemet som Jesus slogs emot på sin tid. Han var ju ursinnig på judarna som förvrängt Guds lagar till den grad att de var oigenkännliga… värst var att de gjorde sådant som var tillåtet (alltså inte proklamerat så som haram) till otillåtet.

Bland annat var det förbjudet (för judarna) att göra någonting alls på sabbaten – inte heller äta viss mat, kvinnor var förbjudna att vittna…. ända till idag har de olika matserviser för mjölk- och köttprodukter och avstår bland annat från att köra bil, skriva, sticka och hantera pengar på sabbaten, bud eller förbud som man förgäves får söka efter i den hebreiska Bibeln (Torah/GT).

Det är det som händer om man gör något som Gud gjort tillåtet – till haram. Skapar man en sådan (ny) regel/lag så kommer utav denna – nya lag – sedan att härledas ännu fler förbudslagar, med stöd utav detta morsdagsförbud. Snart är ALLT haram. Allt man hör muslimer säga till varandra kommer vara; haram, haram, haram….

Medan det egentligen är så att Gud är Barmhärtig, Givmild och Förlåtande. Till och med sådant som ÄR haram, men som man tvingas göra utav nöd, säger Koranen själv att man ”kommer att finna Gud ständigt förlåtande, barmhärtig.”

Du citerar Abô Sa’îd al-Khodrî som säger sig citera Profeten att vissa människor eller grupper i hans nation kommer att följa Bokens folk i en del av deras ritualer och traditioner. Han sade: ’De kommer att följa samma vägar som dem som kom före dem, handmått efter handmått, meter efter meter, de skulle följa dem även om de skulle gå in i en ödlas hål.’ Vi sade då: ’Åh Allâhs Sändebud! [Menar du] judarna och de kristna?’ Han svarade: ’Vilka annars?’ [al-Bokhârî och Moslim]

Du kunde inte tänka dig att Profetens hadith handlar om de som förvränger Guds lagar och gör det som är tillåtet till haram? – precis som ”Bokens folk” ju gjorde, vars traditioner och ritualer idag – helt i onödan – begränsar livet för de som vill följa sin religion (dvs Judendomen i detta fall).

Varför skulle en oskyldig sak -  som morsdag – vara en SYND?! Begår man en synd så måste ju följden vara – Helvetet…?…eller?

Vilka fler imitationer utav ickemuslimer (eller kafir, som du kanske gillar att uttrycka det?) ska vi inte ta efter? Tvättmaskin? Spis? Elektricitet? Blöjor? Absolut bilar i alla fall…. datorer – absolut… telefoner – definitivt….ska muslimska länder lägga ned t.ex. raketforskning, för att slippa risken att stämplas som imitatörer, och följer en innovation? Ska muslimska länder kvarhålla sig i oljan som bränsle, och strunta i forskning och utveckling inom kärnkraft eller altarnativa (mer miljövänliga bränsleprodukter, som ex biobränsle)- bara för att andra ickemuslimska länder kanske är de som ännu är mer kända för denna typ utav forskning och utveckling. Bara en undran?

För vi kan ju inte tillåta vissa imitationer och förkasta andra? Dubbelmoral på hög nivå.

Du verkar ju själv använda dig utav en innovation utav ickemuslimer… och dessutom imitera dom, när du skrivit här hos mig – datorn. Inget utav ovanstående fanns väl ändå på Muhammeds tid, och måste ju följaktligen vara en innovation… särskilt som det också är uppfinningar gjorda utav ickemuslimer – och den dator du har köpt är det stor chans att en ickemuslim har tjänat pengar på.

Traditioner som inte är utav ondo - utan snarare utav godo – kan absolut adopteras utav muslimer. Eftersom Islam är en universell religion som kom till ALLA folk i hela världen. Det finns orsak varför Gud har skapat så många olika folk, med olika smaker och tycken, kunskap och traditioner. Han vill det ska vara så, för att vi ska lära oss utav varandra.

Tror du verkligen att syftet är att Islam ska ”synkronisera” världens folkslag så att vi alla är exakt lika? De goda traditioner (som inte innebär dyrkan av någon annan Gud/gudar eller alkoholkonsumtion eller annat som uttalat är haram) som folk har i olika länder, kan mycket väl fortgå även efter att man antagit Islam.

Det som åsyftas när Profeten pratar om innovationer är ändringar i de fundamentala trosfrågorna/praktiserandet: ex.vis bönen, fastan, zakat…osv.

Ett bra ex är bönen: där Profeten själv bad med händerna längs sidorna och hade pannan på en så kallad ”khumra”, när han gjorde sedjoud. Khumra har helt försvunnit hos sunnimuslimer, och många sunni ber med armarna framför sin kropp, för att en Khalif ansåg att det såg mer ödmjukt ut att stå så inför Gud än det sätt som Profeten introducerat.

Naturligtvis ska en mor/far äras varje dag. Detta är mycket tydligt uttryckt inom Islam. Vill man uppmärksamma sina föräldrar en dag per år – på ett alldeles särskilt sätt – så kan det väl inte, i Islam, ses som något som bör kasta en person i Helvetet för det? Föräldrar ska äras, och det är ju detta man gör denna dag. Spelar det någon roll om ickemuslimer OCKSÅ firar sina föräldrar en dag per år?

[5:87] O ni som tror, förbjud inte goda ting som GUD har gjort lagliga, och attackera inte; GUD tycker inte om dem som attackerar.

I'm Back again!

Wow!!! Det gick snabbt att få sig en väl fungerande dator igen... barnens pappa tyckte det var förfärligt att det inte fanns en enda dator i huset, så han fixade en…. 160 GB!

Han sa : ” Det går inte… datorer har blivit som toaletter – man kan inte ha ett hem utan en dator!!!” ! Dessvärre har han rätt, även om jag inte själv gillar att erkänna det.

Jag vägrade länge att skaffa mig mobiltelefon, inte förrän för 2 år sedan köpte jag min första – och känner mig förstås handikappad och avskuren från omvärlden utan den…. precis som jag förstod skulle ske. Jag avskyr att vara beroende utav saker och ting. Vill vara fri! Det räcker med mitt rökberoende, det är träligt nog.

Men när ungarna blev äldre och började bli spridda runt här och där på stan och hos vänner – alla på var sitt håll, var jag bara tvungen att kapitulera och införskaffa detta otyg till apparat… som inte bara gör att det är lättare att få tag i dom och hålla ett litet öga på dom … utan den gör även MIG mera lättillgänglig för DOM! Me not like!

Nu har min lilltjomme i alla fall lyft från Sverige. Jag, Yomyom, Fatima och Yomyoms kompis Aiat var idag på Ribban och picknickade lite lätt. Barnen badade och jag fick gott sällskap med Äldstdotra och henne fege kisse – som i på hemmafronten är både modig och stark och visar ofta både klor och tänder, men på stranden visade han sig vara den mest patetiske fegisen jag någonsin sett. Ville mest ligga i sin kattkorg hela tiden – trotts alla vidder runt omkring.

I alla fall, när vi satt där så ringde min lilltjoppa (Lilo alltså) ifrån Arlanda och sa att hon strax ska på flyget. ”Mamma! Du ska seeee flygplanet- det är jättestooort!”, sa hon med ängslig röst. ”Jag vet, sa jag, dom är stora”.…”NEJ mamma, du vet inte- det är GIGANTISKT”!!!, fortsatte hon förfärat…..:)!

Hon är rätt så flygrädd redan från början - kaxig som hon dock brukar vara alltid annars. Så jag fick förstås dåligt samvete för DET också. ”Be Ayat-l-korsi, Surat-l-Fatiha, Col ho Allah….” räknade jag upp. ”Jag vet”, sa hon ”jag ska göra det hela tiden mamma. Vi ska också få be på flyget…” sa hon som om hon tröstade sig själv lite grann där.

Yomme!!! Varför känns flickor så mycket mer skrämmande att släppa iväg? Ali åker imorgon till Rumänien, det känns inte alls lika skrämmande. Fast å andra sidan har han ju varit själv och rest utanför Skåne alldeles själv flera gånger – så jag är mer van med hans flängande. Känns lite diskriminerande måste jag säga…..lite kluvet där.

Mammas lilla tjurskalle, däremot, (fortfarande Lilo alltså) har ALDRIG rest så långt. Jo, en gång till Gotland med klassen – men å andra sidan så fyllde jag nog hennes SMS-inkast till brädden flera gånger under de 2 dagar hon var borta….. man vill ju liksom veta EXAKTA positionerna var hon befinner sig, så man vet var man ska börja leta när hon blivit spårlöst försvunnen och skallgång måste sättas in….

Nu har jag ju INGEN kontroll alls (som om jag nånsin haft det…) hon har ju lämnat landet. Så jag har tvingats kapitulera helt, acceptera faktum. Så jag ska försöka se det från den ljusa sidan… folk frågar mig var jag ska resa i sommar. Jag svarar att jag inte behöver resa alls – alla barn är ute, har bara ett kvar hemma. Huset i princip mitt eget – best vacation ever!!!! !

Historien om en ovanlig "Cover Girl"

Ett tips - som jag hittade hos Bahlool - som jag gärna vill dela med mig av är en fantastiskt fin historia som en mamma, på ett väldigt kärleksfullt sätt, skrivit angående att hennes 9-åriga dotter valt islams väg istället för hennes egna, mer materialistiska. Mamman, som skriver, kommer ifrån ett välbeställt hem i USA, medan flickans pappa kommer ifrån ett mycket enkelt muslimskt hem i Libyen.

Paret bestämde gemensamt, när de gifte sig, att de inte skulle påverka sina barn att välja någon särskilt inriktning eller religion i livet, de skulle själva få välja. Mamman var dock helt säker på att hon skulle välja mammans väg…. läs historien HÄR.

Photo: Courtesy of Ismail Suayah