Semesterplaner och storstädning

.

 

 

Vilka härliga dagar vi har just nu: det är mellan 23-26 grader varmt ute och man blir nästan lyrisk! Eller kanske utmattad..? Jag har inte helt definierat känslan än. Men det kanske är det fina vädret som gett mig sådan energi idag? Det är onsdag, och därav ledig. Jag började dagen pigg som en nötkärna, och innan klockan var nio hade jag skurat alla golv och städat köket samt vardagsrum. Sedan kom Gabriela över och började organisera garderoberna våra… hmmm… som om det behövdes :/. Jodå, det gjorde det. Verkligen!

När jag blev helt klar med badrum, toaletter och sovrum så la jag mig på soffan och satte på tv:n, tänkte att nu vill jag säkert vila resten av dagen så jag parkerar mig här! Men icke då. Var tredje minut kom jag på något nytt som var ogjort, steg upp och gjorde det och gick och la mig igen. Bara för att komma på något mer ogjort efter ytterligare några minuter…. så jag har gett upp nu! Sätter mig här vid datorn och printar lite istället, få se om min energi och städlust lägger sig lite. Jag tror inte det är alltför hälsosamt att (vilja) städa alltför mycket…

Juli månad är i alla fall vikt för Norrland! Jag och Yomyom åker iväg till Stockholm och ska göra staden som turister under 2 dagar. Det ska bli sååå härligt. Och Yomme har längtat så. Jag har beställt en resa där hon får göra några saker som hon aldrig förr gjort och länge velat göra: åka tåg en längre sträcka (Malmö-stockholm), bo på hotell (2 nätter i Sthlm alltså) och sedan åka tåg hela natten (natt-tåg till Jörn) och sova i egen kupé (med egen toa och dusch) hela vägen! Därifrån blir vi hämtade hem till Boliden där vi ska stanna i 20 dagar! Yippie! Sen får vi väl se vad vi hitt på för nanting i Estockholmo. Det vill jag helst ha helt öppet, man kan ju int planera allt i detalj, liksom. Det  blir däremot flyg hem igen – nå fler tågresor tror jag inte jag orkar med detta år – det blir ändå sammanlagt 16-17 timmar tågresa enkel väg.

 

.

Så här kommer vi sova hela vägen till Norrland - alldeles ifred – i 12 timmar! .

Fatima Johansson Webbshop

Min kära, duktiga och mycket flitiga dotter Fatima har öppnat sin webbshop nu. Äntligen! Men jag tror förstås inte att det har undgått någon vid det här laget, och jag tror nog att de flesta som läser min blogg, läser hennes först, så ni vet redan. Men jag måste ändå skriva ned det här hos mig, som en påminnelse för framtiden. Visserligen är jag en dag sen, då shopen öppnade igår, och tydligen går kläderna åt. Det är så oerhört roligt att höra, efter allt slit hon gjort – alldeles, alldeles ensam!! Tänk, inte en enda en har hjälpt henne. Förutom hennes stöttande make förstås, men allt grovarbete, planering och motgångar löser hon på egen hand.

.

Jag vill ibland bara skrika: ”KAN DU INTE BE OM HJÄLP NÅN GÅNG!!” , men tyvärr ser jag alltför mycket av mig själv i henne. Så jag förstår. Och är tyst. För det mesta. Och hon klarar sig, lyckas med det hon föresätter sig. Det vet jag också att hon kommer att göra; för hon är ju min dotter. Och jag hennes stolta mor.

Grattis Fatima, you’re a star !

Veckan som gick

Det var länge sedan jag uppdaterade bloggen med något personligt inlägg,  trots att jag förstår att alla läsare är oerhört intresserade utav mitt glamorösa liv. Och jag tackar för att folk har hänsyn till att jag, mellan alla viktiga partyn och andra nödvändiga sammankomster, inte alltid har tid att öda tid vid tangentbordet…

Idag har jag i alla fall jobbat, i vanlig ordning. Det är oerhört körigt under tiden för lönekörningar, för samtidigt har man en massa andra problem som man bara måste lösa: nu, nu, nu….eller allra helst igår!

Under veckan som gick bestämde jag mig för att ha en lite surprise-fest för mellandotra Lilo. Och vem springer man till när det kommer till att organisera en fest? Jo, stordotra Fatima, förstås. Vem är bättre att tillgå en henne, vilken tur att jag födde en alldeles egen festarrangör ! Så jag, Gabriela och Meriam satte oss hemma hos Fatima och planerade i torsdags. Handlade i fredags och ägnade sedan hela lördagen till att dekorera, fixa tilltugg och annat smått. Det blev bara såååå fint här hemma! Önskar jag kunnat ha kvar all dekor för alltid, men maken sa innan festen att han ville att alla (!!!) ballonger skulle nålas tills nästa dag…

För normalt brukar våra kalas och festballonger få hänga kvar i evinnerlig tid efter festandet, tillslut hänger dom där, som tomma tarmar vid gardiner, väggar och tak…så jag förstår honom. Så alla festdeltagare fick gå hem med 2-3 ballonger var! Det såg så fint ut när de gick iväg i klungor med de där ballongerna .

I alla fall så var det ju en överraskningsfest åt Lilo, alltså. Hur skulle jag få hit Leila, och samtidigt få henne att klä upp sig till tänderna och ändå inte fatta att festen var till henne? Det var ju faktiskt nyss hon fyllde år. Så jag kom på att jag har en väninna som fyller 50 år detta år, så jag blåljög åt henne att vi (mina vänner och jag) tänker ha en lite surprise till denna väninna och jag behöver hjälp från mina barn, samt krävde jag att alla också skulle närvara. Nåja, hon närvarade i alla fall, men var på sådär lagom festhumör – det dolde hon illa.

Vi försökte alla att få henne att byta om till sin snyggaste blåsa, men hon beslutade sig om sider att ha en tantig knytblus och byxor(??!? jag antar hon tyckte det passade åldersgruppen som skulle komma, ja jag vet då inte). När tiden var inne smög de bjudna brudarna in (likt en skock elefanter) in i vardagsrummet och inväntade att Leila skulle dyka upp – vilket hon tillslut gjorde. Och wow: ”Surprise!!!” skrek dom allihop tillsammans.

Hennes min var obetalbar! Hon hade absolut inte anat någonting, tydligen. Nog hade jag trott att hon i alla fall lite grann hade spekulerat i sitt inre att festen var till henne, men icke. Hon var så chockad att hon började gråta ! Av glädje förstås, inget annat….får jag hoppas. Men hon gick i alla fall från festhumör noll på skalan, till etthundrafemtio på 2 röda. Sedan hoppa hon och skena hela kvällen, likt alla andra där, även jag i viss mån.

Ja det var några dagar bakåt i mitt glammiga liv. I onsdags var jag och Yomyom på Aq-va-kul : äventyrsbadet här i Malmö, och simmade runt. Jag har nämligen köpt mig en burkiiiini!!! Oj, oj, oj så roligt det var. Vi simmade och lekte i ca 2,5 timme. Sen var jag helt färdig. Faktiskt tror jag att jag överansträngde mig något, för när vi efteråt gick in och skulle handla lite mat så svartnade det för ögonen på mig och jag höll på att svimma! Det brukar aldrig hända mig, så jag skyller på simningen.

Roligast hade vi i bubbelpoolen, där min burkini och yomyoms badkläder (som är ungefär i samma stuk) bubblade upp överallt till stora ballongstora bubblor. Vi såg ut som vi hade krockkuddar båda på framsidan och på ryggen, och så satt vi där i mitten… liksom! Jag och hon skrattade så vi kiknade, men de andra – det satt ca fem, sex äldre (gubbar och kärringar för att säga det rakt ut) personer där också – de satt där och låtsades inte se oss… ha, ha!! Det gjorde det ännu roligare. Vilka humorfria människor alltså !

Nu hinner jag inte uppdatera mer utav mitt flärdfulla liv, utan måste hasta till köksavdelningen där jag ska tillreda dagens festmåltid: tisdagsmiddagen!

Jag var sååå snygg i min burkini!

Grattis Leilole!

Idag, för 20 år sedan, födde jag en lite flicka; så rund och go” och gullig. Idag är hon smal, men lika go och gullig ändå. Grattis Leila, på denna dag; den första dagen i ditt vuxna liv som du inte är tonåring – och du kommer aldrig mer att bli en tonåring igen! Jag önskar dig all framgång och lycka i livet som återstår, på alla plan. Idag är det första gången på 10 år som jag inte är tonårsmamma! Kan man tänka sig? Men det är inte över än, jag har ju en på ingång; Yomyom har ju 2 år kvar tills det ödet träder in. Gu’bevars….

Tyvärr får vi inte fira vårt lilla födelsedagsbarn idag, hon är upptagen med firande på annat håll, så det blir lite senare i veckan, men hon var i alla fall hemma hos oss igår, så jag har fått födelsedagspussa på henne lite grann ändå, i förväg.

Grattis Yomyom på 11 årsdagen!

 

Idag var det precis 11 år sedan jag fick mitt sista barn. Yomyom fyller alltså 11 idag – grattis mammas lilltjoppa, jemjoomii, tjipptjoopi… ja jag har diverse smeknamn på henne, hennes pappa har en alldeles egen uppsjö utav smeknamn. På morgonen kom Ali, Gabriela och Leila hit (kl halv sju) och grattade henne på sängen. Ja, eller rättare sagt så gick vi sjungandes in med tårta, presenter in och väckte henne, pussade henne och sedan gick vi in till köken och inmundigade frukost och tårta.

Ikväll ska födelsedagsbarnet själv laga middag och bjuda sina syskon med respektive. Hon ska laga en maträtt som hon själv tidigare lagat och som blev väldigt lyckad – chili con carne – en rätt som jag själv inte lagat på säkerligen 20 år. På lördag har hon kalas för sina vänner. Det känns som att denna födelsedag aldrig har en ände… nåja, det är hon ändå värd, min lilla älskling. Jag pussade min sista 10-åring som en galning igår kväll när hon gick till sängs. Nu kommer jag aldrig mer att kunna pussa en egen 10-åring mer i hela mitt liv, mitt liv är slut ! Inga bebisar längre. På morgonen pussade jag min sista 11-åring, med lite värk i hjärtat. Nu kommer tiden att gå fort, ett tu tre är hon gift och utflugen – som de andra tre. Det låter bara swosch!!! 

Idag är min lediga dag, så jag gick och la mig igen en stund sedan lilltjoppan gått till skolan. Det var så oerhört skönt, men nu ska jag kavla upp ärmarna och ta itu med allt som ska göras inför kvällen. Under tiden lyssnar jag på partiledardebatten i SVT2, jag är så torr att jag finner sådant oerhört intressant .

Välkommen sol!

 

Wihooo! Äntligen ser vi solen! Till min stora förvåning så tittade den fram idag – och har stannat ända tills nu på kvällen… det är så man håller andan, för annars kanske den glömmer bort sig och smiter iväg igen.

Bara för solens skull kunde jag inte komma hem från jobbet och stanna inne, så jag tog med mig min Yomyom i bilen och har spenderat 3 timmar på att raggar runt i stan . Först till Pildammsparken och strosa runt lite, en glass slank visst ned där också. När Pildammarna blev tråkiga fortsatte vi och stannade lite där vi kände för det, strosade runt – och slutligen blev det ett besök på McD.

By the way: vad man känner sig oljig och äcklig efter man ätit på det stället. Varje gång jag äter där (kanske 3-4 ggr/år) så lovar jag mig själv att inte äta där igen. Men det ÄR ju så himla enkelt, och när man är lat så väljer man – av någon anledning – the loosers meal… så även denna gången .

Nu känns det helt okej igen, huvudvärken som suttit som en smäck runt huvudet, både på mig och Yomyom, under 10 dagar med lågtryck – är helt väck! Tack gode Gud för det! Jag brukar aldrig ha huvudvärk annars, så det har varit rätt ovanligt.

Om vädret fortsätter så blir det, inshaAllah, ett åkband på Folkets Park i morgon. Ja, inte för mig då, utan Yomyom – och förhoppningsvis hennes kompis Lill-Yom med tillhörande moder. Kanske någon fler också, the more the merrier – som det heter.

Grattis Kära 19-åring!

Min grannstinta Leila fyller hela 19 år idag. Och så är hon inte hemma så att man kan fira henne! Vilken fräckhet!!! Istället har hon åkt till Stockholm, på äventyr tillsammans med maken.

Nåja, vi får väl nöja oss med att fira henne en annan dag – kanske i morgon? Om Prinsessan har tid förstås, nu när hon jobbar och allt !

Här är några bilder som sammanfattar henne i ett nötskal. (tjuvat från hennes blogg förstås).

 

Skriver jag på hieroglyfiska eller…?

 

Ja, man kan ju undra vad som är så svårt att förstå. Men jag har i alla fall fått en trovärdig recension av min stackars dotter, som i alla fall försöker läsa vad hennes mamma skriver – ibland:

”Mamma, jag KAN läsa Fatima och Leilas bloggar nu, och jag tycker det är jätteroligt…………men din blogg mamma – jag förstår ingenting som står där!!!!”

Hon tyckte det var lite skämmigt att säga det, jag tror hon kanske ville tipsa mig om att skriva lite bättre…?!

Födelsedagskalas

Tack och lov så är 10-årsfirandet (av dottern) ett avslutat kapitel. Det känns som man har firat i nästan en vecka – men när man räknar in den tid som man levt med planerandet utav födelsedagskalaset, så är det faktiskt ett helt ÅR man levt med denna 10′årsdag!

Så jag hoppas hon verkligen är nöjd, jag vet inte riktigt. För hon vaknade i morse med 38,5 graders feber och hon hade ont i halsen, skakade och frös något förskräckligt. Jag sa att vi måste ställa in kalaset: det går ju inte dra hit folk och så är du dödssjuk! ”Neeej, jag mår bättre nu!”, sa hon sturskt och försökte samla ihop sig lite. Hon har ju längtat så efter denna dag så hon villa absolut inte ställa in den. Jag la henne i sängen där hon somnade en halvtimme.

Vi gick och bad dhohor och azr tillsammans och när den var klar sa hon: ”Men mamma jag känner hur jag håller på att bli frisk!!”, jag tänkte att hon ville försäkra sig om att hon fick ha sitt kalas, så jag sa att hon skulle ta tempen. Hon hade då sin normala temp: 36,5 grader! ”Det är för att vi bad”, sa hon då. ”Gud vill att jag ska få ha mitt kalas!”, sa hon glatt och samtidigt eftertänksamt. Naaawwww! ”Det är klart Han vill”, sa jag förstås.

Det har verkligen varit en heldag, men det är tur att jag välsignats med så underbara döttrar och sonhustru. De har varit här och hjälpt till med allt möjligt. Tänk att ha möjligheten att lägga ansvar för något på någon annan, det känns konstigt, ovanligt och framförallt skämmigt! Jag tycker det känns fräckt att säga att ”du får ta den saken, du den och jag den delen av festen/städandet/dekorerandet”… jag är ännu inte van, men jag lär upp mig själv just nu !

Själv är jag i alla fall nöjd med hur kvällen förflutit. Jag får energi utav att ha bjudning av något slag. Jag hade bjudit hit mina väninnor vid halv åtta. De skulle ju ändå hämta sina flickor ändå, så jag ville sitta och prata med dom en stund innan dom släpade hem barnen.

De sista 2 gick hem vid elvatiden. Vi satt ett par timmar och diskuterade religion en hel del, och rätt så djupt. Jag tycker det är roligt när vi gör det. Det är alltid intressant att höra hur andra ser på saker och ting när det gäller Gud och religion. Den som tror att vi muslimer är en enhetlig skara, med exakt samma åsikter i allt, kan jag säga att det är väldigt långt ifrån sanningen.

Nåja. Yomyom är den typ utav person att när man ser henne sjunka ihop och bli trött, då VET man att klockan närmar sig niostrecket, och det är dax för henne att sova. Men trots att hon vid tiotiden var mer som en zombie, så ville hon absolut inte lägga sig (även om hon hade kunnat det), och missa hennes kompisar!

Det slutade med att hon började klä på sig mer och mer och sen såg jag hur hon huttrade igen – precis som i morse. Jag antar att den tidsfrist som Gud gav henne för kalasets skull, hade gått ut ! Hon lade sig med koftor, mössa och tights, samt 2 täcken över sig, ändå skakade tänderna! Lilla gumman: i morgon har hon dock mer tid att vara sjuk, så jag lär väl få pyssla om henne då. Tur hon har så många presenter som hon kan underhålla sig med under tiden.

Yomyom 10 år!

.

Idag ska vi påbörja firandet av min yngsta dotter Yomyoms 10:e födelsedag! Grattis älskade dotter!

.

Hon har verkligen sett fram emot denna dag i ett helt år nu! Hon är mest exalterad över att hon nu måste använda sig utav hela TVÅ siffror när hon ska skriva sin ålder – tänk vad lycklig hon ska bli när hon måste använda sig utav tre siffror ! Hon har långt tid framför sig, inshaAllah, att se fram emot den dagen…

Dagen började med att hennes bror med fru kom över kl 6.45 för att överraska henne med sång och tårta i sängen. På en halvtimme åt vi frukost, tårta och öppnade presenterna, för de andra var tvungna att gå vidare till skola/jobb redan kvart över sju.

När hon gick till skolan tog hon med sig 44 glassar, som hon ska bjuda klassen på, dagen till ära. Det riktigt lyste i hennes ögon när hon gick iväg med dom. Det är faktiskt viktigt för dom att de får bjuda på något när de fyller år, men jag är verkligen tacksam över att skolan har begränsat vad de får bjuda på: endast glass! Inget annat. Annars har det blivit så att det eskalerar, och man vill bräcka det som det sista födelsedagsbarnet bjöd på: så det blir tårta, godispåsar, glass, bullar, kakor och allt möjligt. Dyrt när klassen består av över 40 elever – och därför synd för de som inte har råd att bjuda.

Ikväll har hon bjudit över sina syskon med deras respektive, på en 3-rätters middag. Det är GI-tema, då vi håller oss till den dieten numera. Jag ska låga till något jag aldrig gjort förut, så jag hoppas verkligen att det kommer att smaka. Jag tycker det är riktigt roligt att prova denna GI-mat. Det blir lite variation i den slentrianmässiga matlagningen.

Till helgen har hon ännu ett kalas på G: ett för sina vänner. Det har hon planerat nu i ett helt år, gubevars… hon har höga förväntningar,  och jag avskyr höga förväntningar. Sånt bäddar alltid för besvikelser, men hon brukar vara lättnöjdad så det blir nog bra.Dessutom ska Fatima, Leila och Gabriela vara här och assistera under kalaset.

Jag kan inte ladda upp bilder på min blogg (det är något fel på den) så jag får stjäla några foton ifrån Fatimas blogg på min Yomyom, Lilltjoppa, Kollkoll, Kenkoni, Kennekknekk, Tjipptjoopi, FedwellAllah, Habibti, Galbi, Hayati…. eller bara Mammas Älskling: kärt barn har många namn och dessa är några av hennes !

.

Leila bloggar igen

.

Ja nu har min dotter Leilas alla fans  fått sin önskan uppfylld – hon har nämligen börjat blogga igen! Så om det är någon som är intresserad att följa den så kan ni alltid klicka in er bland mina länkar eller så här:

.

LEILOLES BLOGG

.

Rösta gärna igen

Det går fortfarande att rösta hos McDonalds sagogenerator, där min dotter Yomyom har skrivit en saga. Jag vet att många har röstat på henne, men OM ni har ännu en dator i huset – eller en på jobbet (? vill förstås inte uppmuntra till en massa surfande på jobbet, men ändå ) så rösta gärna på den också. Så kanske hon har en chans att vinna sina 20 böcker.

Tryck på nedan bild och rösta….. bara någon dag kvar.

Tamtam was here!

.

(Såhär såg hon ut, TamTam, när hon kom och blåste rent min balkong ! )

Vilken välsignad dotter jag har! Jag har gått i flera dagar och funderat på hur jag ska orka ta itu med röjning och städning utav balkongen, efter all flyttning av möbler här hemma och städning av skåp, lådor och annat…. så ringer Fatima mig igår på förmiddagen och frågar om jag behöver ha hjälp med nånting här hemma – städning t.ex….!!!

Vilken skänk ifrån ovan! Hon lyckades verkligen röja ända ner i djupaste djupet av bråten. Två gigantiska fula plastgarderober kastades ut huvudstupa. No mercy där, tack och lov ! De inglasade fönstren putsades och vi satte upp lite gardiner, för att täcka upp bättre mot insyn. Nu har jag bara kvar en hög med skräp som jag måste ha kvar på balkongen i väntan på container som kommer en gång i månaden till området. Å vad jag längtar att få kasta!

Hela lägenheten känns så mycket lättare och renare nu, tack vare att balkongen är städad. Ett enormt projekt som jag känner att jag aldrig skulle ha genomfört om hon inte kommit. Puh! Alhamdulillah, att denna tunga sten fallit från min rygg.

Så nu är det bara att ta itu med min egen garderob. Som fått fungera som hållplats för allt möjligt under tiden vi flyttat Leilas saker från oss till henne, och även sedan när jag flyttat runt och sorterat saker här hemma. Det blir lätt så när man har en såndär ”gå-in” garderob som man kan stänga dörren på. Den längtar jag dock att ta itu med.

Nu får de äntligen bygga sitt bo…

.

.

Nu har min LillaLillaLeilole flyttat med sin make till deras (första) lägenhet. De fick nycklarna igår och ägnade gårdagen och halva natten till att måla om. I morse åkte dom, tillsammans med Leilas pappa, bror och svåger, till IKEA för att hämta upp möbler de köpt där. (ska kanske inflika att bruden bott kvar hemma ända sedan hon gifte sig…)

Sedan har alla hjälpt till och kånkat, burit och fortsatt med målandet i deras lägenhet. Alla utom jag och Yomyom . Man känner sig lite utanför… det brukar ju alltid… ALLTID… vara jag som fixar allting när vi flyttar. Nu har jag inte det överhängande ansvaret – de ”små” barnen klarar sig själv nu… man känner sig verkligen gammal.

Jag var hemma och gjorde mat i alla fall till hela bunten: Lasagne och bulgursallad, rätt och slätt. Jag längtar att få åka och titta på deras nya hem. Men det lär inte bli i morgon heller – för då är vi bjudna hem till svåger och svägerska på födelsedagskalas. Deras äldsta blir 3 år: ”Glöm inte att alla ska hämta var sin present till henne!”, sa svågern med födelsedagsbarnet kommenderande i bakgrunden !

Det känns minst sagt sorgligt att ännu ett barn lämnar nästet. För en sådär 10 år sedan så föreställde jag mig detta som en lyckans stund… hmm… men den där lyckliga känslan smyger sig liksom inte på nån gång, förhoppningsvis dyker den upp nån gång…. i framtiden.

Lilla Yomyom, som i åratal längtat att få vara enda barnet hemma, börjar även hon ångra sin önskan, nu har hon ingen att jävlas med ju… jag sa åt henne att ”Du ska akta dig för vad du ber om – det kanske är just i DEN stunden Gud bestämt sig för att ge dig exakt vad du önskar dig…. du kunde väl bett om en miljon kronor istället…”. Ja, det tycker jag FAKTISKT!!!

Men Leilole har dyrt och heligt bedyrat att Yomyom kommer att få vara hos dom heeela tiden… (eller jätteofta, minns inte precis hur orden föll sig…), vi får väl se hur det blir med den saken, men jag hoppas verkligen att alla håller syskongemenskapen uppe, även med henne.Tror jag nog de gör, de är ganska noga att alltid bjuda henne också om de alla ska träffas – om det inte är tillfällen då de tror att det blir trist för henne förstås.

Nu står alltså ett rum tomt här i huset. Så det kommer att bli stora omflyttningar även i detta hus framöver. Jag kommer att ägna hela nästa vecka åt detta, vet inte riktigt VAR man ska börja dock. Tror man börjar att sortera ut skräp och skrutt först, sedan tar man tag i inredandet. Ser faktiskt fram emot det, kanske en liiiten lyckokänsla ändå kommer att infinna hos mig… tidigare än jag trott?

Festhelg med giftermål

.

.

Nu här den gångna helgen avslutad, och det känns i varje cell i kroppen! Med både en Eidfest och en bröllopsfest att anordna inom loppet av 3 dagar, det kan slå ut den mest tappre kan jag säga. Och jag tycker att jag är en utav de tappraste !

Höjdpunkten på helgen som gick var förstås min dotter Leilas och hennes make Jassims bröllop under söndagen, igår alltså. Att laga mat till ca 50 personer är jobbigare än man kanske tror, men om man avstår från att sitta ned en enda gång under 1½ dygn så går det.

Förutom det ska förstås lokalen utsmyckas och organiseras och då är det oerhört tacksamt att ha ännu en dotter, som är lagd åt inredningsdesighållet. Utan henne hade jag inte klarat av detta. Även Alis Gabriella har ställt upp oerhört mycket. Hon ”gillar att städa”…. heh, hon har då kommit till precis rätt familj – här finns alltid någonting att städa, så hon är en tjej med tur!:)!

Min lilla brud var bara sååå vacker! I sin vackra klänning och fina håruppsättning var hon en sann bröllopsbrud. Man skulle tro att hon för en gångs skull uppförde sig som en söt och vän liten brud också, för en gång skull, men där misstog jag mig totalt. Hon använde varenda grad i hennes sprallregister under kvällen. Jag försökte några gånger säga åt henne att sitta som en dam och ”normal” brud och klippa med ögonfransarna och blygt stirra i golvet – men meddelandet tror jag lämnade hennes öron lika snabbt som jag uttalat det.

Hon var då så nöjd med allt, och det är det enda som är viktigt. Själv håller jag, som sagt, som bäst på att återhämta mig – något som inte verkar gå särskilt fort. Jag började skriva på detta inlägg igår, men gav upp efter ca 4 rader… jag var helt färdig. Det känns liiite bättre idag, men å andra sidan har jag stort bullbak att utföra, en beställning från kaféet Garaget. Det är stora konditoribullar, dubbel sats. Imorgon har jag en ännu större beställning, och det hela känns bara motbjudande.

Särskilt som hela huset, efter helgens bravader, är i fullständigt kaos. Då allt normalt småplock och städning i hemmet fått stå i träda under tiden. Inte heller orkar jag ta itu med det ännu… hoppas på ett mirakel, att jag ska komma hem någon gång och hela huset är genomskurat… funderar kraftigt på att beställa städfirma, RUT-avdraget gäller väl fortfarande? Fast jag tror ändå det är ekonomiskt billigare att göra’t själv, fysiskt är det dock mera kostsamt. Vi få väl se!

Nu är i alla fall min LillaLillaLeilaLeiloleSomSåJätteJätteGoOchGullig (mitt smeknamn på henne när hon var liten) en hustru! HELT OFATTBART! Ska lägga mig i soffan och gråta en skvätt åt detta faktum, att hon inte bara är MIN lillgumma längre. Otroligt sorgligt, samtidig som jag förstås är glad för hennes skull – och för att vi fått en sådan välartad pojk till son i huset.

(då jag  inte kan ladda upp foton på min blogg – av någon j*vla anledning, så får ni gå in hos Fatima och eventuellt se foton på brudparet)