Festhelg med giftermål

.

.

Nu här den gångna helgen avslutad, och det känns i varje cell i kroppen! Med både en Eidfest och en bröllopsfest att anordna inom loppet av 3 dagar, det kan slå ut den mest tappre kan jag säga. Och jag tycker att jag är en utav de tappraste !

Höjdpunkten på helgen som gick var förstås min dotter Leilas och hennes make Jassims bröllop under söndagen, igår alltså. Att laga mat till ca 50 personer är jobbigare än man kanske tror, men om man avstår från att sitta ned en enda gång under 1½ dygn så går det.

Förutom det ska förstås lokalen utsmyckas och organiseras och då är det oerhört tacksamt att ha ännu en dotter, som är lagd åt inredningsdesighållet. Utan henne hade jag inte klarat av detta. Även Alis Gabriella har ställt upp oerhört mycket. Hon ”gillar att städa”…. heh, hon har då kommit till precis rätt familj – här finns alltid någonting att städa, så hon är en tjej med tur!:)!

Min lilla brud var bara sååå vacker! I sin vackra klänning och fina håruppsättning var hon en sann bröllopsbrud. Man skulle tro att hon för en gångs skull uppförde sig som en söt och vän liten brud också, för en gång skull, men där misstog jag mig totalt. Hon använde varenda grad i hennes sprallregister under kvällen. Jag försökte några gånger säga åt henne att sitta som en dam och ”normal” brud och klippa med ögonfransarna och blygt stirra i golvet – men meddelandet tror jag lämnade hennes öron lika snabbt som jag uttalat det.

Hon var då så nöjd med allt, och det är det enda som är viktigt. Själv håller jag, som sagt, som bäst på att återhämta mig – något som inte verkar gå särskilt fort. Jag började skriva på detta inlägg igår, men gav upp efter ca 4 rader… jag var helt färdig. Det känns liiite bättre idag, men å andra sidan har jag stort bullbak att utföra, en beställning från kaféet Garaget. Det är stora konditoribullar, dubbel sats. Imorgon har jag en ännu större beställning, och det hela känns bara motbjudande.

Särskilt som hela huset, efter helgens bravader, är i fullständigt kaos. Då allt normalt småplock och städning i hemmet fått stå i träda under tiden. Inte heller orkar jag ta itu med det ännu… hoppas på ett mirakel, att jag ska komma hem någon gång och hela huset är genomskurat… funderar kraftigt på att beställa städfirma, RUT-avdraget gäller väl fortfarande? Fast jag tror ändå det är ekonomiskt billigare att göra’t själv, fysiskt är det dock mera kostsamt. Vi få väl se!

Nu är i alla fall min LillaLillaLeilaLeiloleSomSåJätteJätteGoOchGullig (mitt smeknamn på henne när hon var liten) en hustru! HELT OFATTBART! Ska lägga mig i soffan och gråta en skvätt åt detta faktum, att hon inte bara är MIN lillgumma längre. Otroligt sorgligt, samtidig som jag förstås är glad för hennes skull – och för att vi fått en sådan välartad pojk till son i huset.

(då jag  inte kan ladda upp foton på min blogg – av någon j*vla anledning, så får ni gå in hos Fatima och eventuellt se foton på brudparet)

Filosofin bakom hemgiften – 3/3

Hemgiften i Koranen

Koranen uppfann inte hemgiften i den form som vi har talat om här ovan, i diskussionen kring det femte stadiet. Orsaken är att hemgiften i denna form uppfanns av naturens skapelse. Det enda arbetet Koranen gjorde var att återupprätta hemgiften till dess naturliga form.

Den heliga Koranen, säger med ojämförlig förfining och känslighet: “Och ge kvinnorna deras hemgift såsom en spontan gåva”, (4:4) dvs, kvinnornas hemgifter som tillhör dem själva och inte till deras fäder eller bröder.

Koranen har refererat till tre grundläggande punkter i denna vers: För det första nämns hemgiften med begreppet “saduqa” och inte med det vanliga begreppet “mahr”. “Saduqah” härstammar från grundformen ” sadaq”, och hemgift är således “sidaq” eller “saduqah”, för det är ett tecken på mannens trohet och uppriktighet i sin tillgivenhet. En del kommentatorer, som författaren till “al-Kashshaf” har klargjort denna punkt.

Begreppets utformning visar på vissa språkliga nyanser som tyder på att det är ett tecken på uppriktighet av själslig tro. För det andra pronomet “hunna” (tredje person feminin plural) som förekommer i denna Koranvers tyder på att att hemgiften tillhör kvinnan själv och inte hennes fader eller moder. Hemgiften är inte någon lön för dem som har uppfostrat henne, tagit hand om och gett henne mat.

För det tredje, ordet “nihlatan” (villigt, spontant, och inte motsträvigt) gör det fullkomligt klart att hemgiften inte har något annat syfte än att vara ett erbjudande, en present eller en gåva.

Presenter och gåvor i olagliga relationer

Presenter är inte begränsade till äktenskapet och den lagliga relationen mellan man och hustru. När en man och en kvinna vill njuta av varandra i strid med den gudomliga lagen, och vill ha fri kärlek, även då är det mannen som ger presenter till kvinnan. Om de händelsevis äter eller dricker ute vet mannen att det är hans uppgift att betala notan. Kvinnan anser det vara en sorts förolämpning att behöva betala för en man.

En ung man måste ha pengar och ekonomiska resurser för att “roa sig”, och för en ung flicka är det ett sätt att få presenter. Dessa vanor leder till olagliga relationer och grundorsaken till detta är olikheterna i känslornas natur som män och kvinnor har gentemot varandra.

Europeiska kärleksaffärer är mer naturliga än deras äktenskap

I västerlandet har man i jämlikhetens och de mänskliga rättigheternas namn ändrat familjens rättigheter från deras naturliga form. Man har försökt, trots naturlagen, att sätta man och kvinna i samma situation. De skall spela samma roller och utföra samma plikter i familjen.

När “fri kärlek” uppstår och konventionerna inte ändrar mannens och kvinnans naturliga sätt att vara så utför mannen ändå samma funktioner som är naturliga för honom, dvs förfrågan, givande någonting av värde och att spendera pengar.

Mannen ger gåvor till kvinnan och står för hennes kostnader trots det faktum att det i europeiska äktenskap inte finns någonting som en hemgift, och, när det gäller underhåll, så är det tunga ansvaret lämnat på kvinnans lott. Det betyder att de s.k. fria kärleksaffärerna i Europa står i större överensstämmelse med naturen än europeiska äktenskap.

Hemgiften visar att man och kvinna är skapade med olika anlag och att skapelsens lag har tilldelat dem olika egenskaper enligt deras naturliga och medfödda rättigheter.

Av Shahid Murtada Mutahhari

Filosofin bakom hemgiften – 2/3

Hemgiftens verkliga filosofi

Vi tror att hemgiften har uppstått som ett resultat av en mycket vis plan, som används vid uppbyggnaden av skapelsen för att hålla balans i mäns och kvinnors relationer och hålla dem förenade.

Hemgiften är grundad på det faktum att mäns och kvinnors sätt att älska är olika. Sufierna tror att denna lag har genomsyrat hela existensen. De säger att kärlekens lag, bandet av tillgivenhet, dragningskraft och attraktionen dominerar alla varelser och alla saker som existerar, med den säregenheten att alla varelser och alla saker som existerar är olika på så sätt att varje varelse måste fullgöra en särskild roll. Således är en ivrig längtan hos en och en lugn likgiltighet hos den andra helt i enlighet med skapelsens plan.

Mäns och kvinnors känslor för varandra är inte av samma natur. Skapelsens lag har föreskrivet skönhet, värdighet och ett inslag av likgiltighet från kvinnans sida, och nöd, bönfall, kärlek och serenader från mannens sida. Den fysiska svagheten hos kvinnan har således blivit harmoniserad med den fysiska styrkan hos mannen, och det är just detta som föranlett mannen att alltid ta initiativet i anhållandet om en kvinnas hand till äktenskap. Vi har förut sett att det alltid var mannen som gick ut och sökte kvinnan, även under de materiarkaliska och patriarkaliska perioden.

Forskarna säger att mannen är mer sensuell än kvinnan. Enligt den islamiska tradition är mannen inte mer sensuell än kvinnan, utan snarare raka motsatsen. Kvinnan är emellertid skapad med mer självkontroll mot sin passion, med mer viljestyrka. Resultatet av båda är detsamma: mannen är svagare än kvinnan i att ha kontroll över sina instinkter.

Denna egenhet har alltid gett kvinnan möjligheter att inte jaga mannen, och att inte så lätt överlämna sig själv till honom. Tvärtom hon har alltid tvingat mannen att uppvakta henne och vidtaga åtgärder för att vinna hennes hjärta. Ett av de första stegen är att bereda henne glädje och som ett tecken på aktning för hennes godtagande så gav han henne gåvor.

Vad beror det på att individer av det manliga könet konkurrerade tvistade och slogs sinsemellan för en kvinnas hand och vad beror det på att individer av det kvinnliga könet aldrig visade några tecken på begär eller otålighet att bemäktiga sig det manliga könet? Det är av just den anledningen, att rollerna som är tilldelade det manliga och det kvinnliga könet inte är likadana.

Det har alltid varit den manliga rollen, inte den kvinnliga, att vara den som frågar, och det kvinnliga könet har aldrig, med någon brinnande önskan, rastlöst jagat det manliga könet. Hon har alltid visat sig själv vara oberörd och likgiltig.

Hemgiften är förbunden med kvinnans ärbarhet och kyskhet. Kvinnan har en medfödd medvetenhet om att det är nödvändigt för hennes ära och respekt att hon inte fritt ska ge upp sig själv till mannens auktoritet.

Dessa är orsakerna som har gjort det möjligt för henne trots alla hennes fysiska svagheter att dra männen till sin tröskel och tvinga dem att tävla med varandra. Genom att hålla sig själv utom räckhåll för mannen skapar hon romans. Det har funnits så många män som har sprungit efter sina älskade och när hon anförtror mannen sin kropp i äktenskapet accepterar hon en present och en gåva från mannen som ett tecken på hans uppriktighet.

Bland några vilda stammar brukade flickor, som var eftersökta av flera rastlösa friare och älskare, övertala dem att duellera med varandra. Den som besegrade eller dödade sin rival fick flickan.

För de personer som anser kraft vara begränsat bara till fysisk styrka, och anser historien om mäns och kvinnors relationer enbart vara en historia av mäns grymhet och utnyttjande, så är det ofattbart att kvinnan, en svag, späd varelse har kraften att hetsa medlemmar av det starka och kraftfulla könet mot varandra. Om någon bara har lite insikt i skapelsens skickliga plan och den underbara dolda kraften som uppfanns i kvinnan förstår man att detta inte är så underligt.

Kvinnan har en hel del inflytande över mannen. Kvinnans inflytande över mannen har varit större än mannens inflytande över kvinnan. I de flesta av hans bedrifter hans tapperhet, hjältemod, genialitet och individuella karakteristik står mannen i tacksamhetsskuld till kvinnan och hennes spröda självkontroll, i tacksamhetsskuld till kvinnans ärbarhet och kyskhet, i tacksamhetsskuld till hennes tilldragandehet.

Kvinnan har alltid byggt upp mannen – och mannen samhället. När ärbarheten, kyskheten och självkontrollen hos kvinnan försvinner och kvinnan strävar efter att spela mannens roll kommer mannen först och främst ta bort kvinnans hemgift, och sedan kommer mannen att glömma sin manlighet, och samhället kommer att förstöras.

Samma kvinnliga styrka, genom vilken hon kunde behålla sin värdighet genom historien, genom vilken hon kunde attrahera honom att söka efter henne vid hennes tröskel, genom vilken hon kunde förmå män att slåss med varandra om hennes hand, genom vilken hon kunde pressa männen till den grad att de dödar varandra, genom vilken hon kunde vakta sin anständighet och kyskhet och kunde hålla sin kropp täckt från mannens blickar, genom vilken hon kunde visa sig själv såsom någonting mystiskt, genom vilken hon kunde vara en källa till inspiration för mannen, och ett upphov för mannens kärlekskänslor, genom vilken hon kunde vara drivkraften för hans skicklighet, och ge inspiration till hans mod och sinnrikhet, och genom vilken hon kunde skapa sådana känslor i honom så det får honom att lovsjunga henne i sånger om kärlek och tillbedjan, och förminska sig själv till ödmjukhet, underdånighet och obetydlighet inför henne, just denna kraft förmår mannen att skänka henne det som kallas hemgift.

Hemgiften är en av artiklarna i traditionernas allmänna stadga, vars grund är fastställt i själva skapelsen och har ställts till förfogande av naturen.

Filosofin bakom hemgiften – 1/3

Hemgiften i det islamiska rättighetssystemet

Vid tidpunkten för giftermålet, skänker mannen en gåva till kvinnan själv. Ingendera av föräldrarna har någon del i eller rättighet till den gåvan. Inte förrän kvinnan mottager gåvan från mannen uppnår hon sin sociala och ekonomiska självständighet.

Först och främst väljer hon sin make av egen fri vilja och inte i samtycke med sin faders eller broders vilja. För det andra, så länge som hon är i sin faders hus, och likaså, så länge som hon är med sin make, så har ingen rätt att utnyttja henne till sin egen fördel. Vinsten av hennes arbete och slit är hennes egen, och när det gäller hennes rättigheter, så behöver hon inte beskyddas av mannen.

När det gäller “utnyttjande” har mannen bara rätt till sexuellt umgänge med kvinnan under den tid som hon är hans hustru och så länge som äktenskapet varar. Har mannen sexuella relationer med henne är han ansvarig för att anordna livets bekvämligheter för henne så långt som hans resurser tillåter.

På detta sätt har Islam lagt grunden till den äktenskapliga konstruktionen. Det finns ett antal verser i Koranen som föreskriver att kvinnans hemgift tillhör henne och inte någon annan, och att under den tid som äktenskapet varar ska mannen också vara ansvarig för att bära kostnaderna för sin hustrus underhåll. Dessutom har kvinnan rätt till den förtjänst som hon får, som ersättning för sitt arbete. Det är hennes egen inkomst och ingen annan varken fadern eller maken har någon rätt till den.

Det är nu som frågan om hemgift och underhåll blir något av ett pussel. på den tiden då hemgiften brukade tillhöra flickans fader och flickan brukade gå som slav till sin makes hus och maken brukade utnyttja henne var skälet till hemgiften att betrakta flickan som ett förvärv från fadern.

Detta rättfärdigades med att varje herre skulle uppbära kostnaderna för sin slav. Men varför fortsatte man att kräva hemgift när man övergick till att inte överlämna någonting till flickans fader och maken miste rätten att utnyttja sin hustru och kvinnan blev ekonomiskt självständig? Varför fortsatte man att kräva hemgift när kvinnan hade uppnått den grad av självständighet att hon inte var i behov av beskydd, tillåtelse och övervakning av sin make?

Av Shahid Murtada Mutahhari

Läsarrekord

Nog är det rena vansinnet alltså. Här sitter man och anstränger sig nästan dagligen för att knåpa ihop ett eller annat någorlunda intelligent inlägg om livet, religion, filosofi, världen……mm. Ibland har man hårda diskussioner med någon i ett ämne, om man tar upp något (för vissa) särskilt känsligt ämne. Och man har stadigt mellan 130- 250 läsare. Fine, jättebra! Rekordet har fram tills igår varit 340 läsare.

När man så skriver en liten, i jämförelse, obetydlig (?) notis om att ens dotter har förlovat sig, något som tog mig kanske tio minuter – på sin höjd: då skjuter tittarsiffrorna i höjden till över tusen läsare !!! Vadan detta?! Kanske ett tecken på att man ska bli lite ytligare, trots allt?

Skulle dock inte tro det kommer att hända…

Ännu en förlovning!

.

Som jag nämnde för några dagar sedan så blir vi fler och fler i hushållet – allteftersom barnen gifter sig och får en respektive. Nu är det min andra storstinta – Lilo – som har förlovat sig!!!

Man är ju förstås glad för hennes skull, men samtidigt känns det oerhört sorgligt – för min egen (egoistiska) skull. Lilo har alltid haft den bestämda åsikten att man inte ska gifta sig tidigt, ja inte innan 25 års ålder i alla fall. Så jag har förutsatt att hon skulle finnas här hemma ett bra tag till. Men så plötsligt hade hon bestämt sig för att hon skulle gifta sig!

En smärre chock förstås, jag hade inte känslomässigt förberett mig för detta. Hade nästan trott att min Yomyom skulle hinna före henne, men tack och lov (måste jag ändå medge) blev det inte så.

Både jag och min man tackar Gud för att vi fått så himla fantastiska svärsöner till skänks åt våra döttrar. Samer (Fatimas make) och Jassim (Lilos blivande) är redan två ögonstenar för oss och vi är väldigt glada i dom båda två.

Dom är båda religiösa, de ber, har hög moral – och viktigast av allt: de älskar vårt barn! Vad mer kan en mor och far begära?

Kronprinsessan och Prins Daniels Bröllop

 

Bildkälla: dn.se

.

Dagen har gått åt till att följa den historiska händelse som hela Sverige mer eller mindre varit delaktig i idag. Eftersom det ju är en alldeles särskild dag så tänkte jag att man kunde passa på och göra den till en familjeangelägenhet och samla familjen kring det stora Bröllopet idag.

.

Jag gjorde slottsstek med nypotatis och brunsås, samt broccoligratäng och kokta morötter: en typiskt svensk söndagsmiddag alltså.

..

Eftersom vi varit rätt så splittrade sista tiden då alla hållit på med en massa saker på var sitt håll, kom jag sent igår kvällst på att man kanske skulle ena familjen under en dag – vilken dag passar då bättre än denna!? Så vi har ätit och njutit utav TV hela dagen – vi beskådade vigseln mellan Kronprinsessan Victoria och hennes Daniel Westlig – sedermera Prins Daniel, hela dagen. Klockan är nu halv ett på natten och jag ser att de håller på ännu…. det verklar aldrig ta slut.

  

När de sa JA till varandra så blev jag verkligen rörd. Kunde inte hålla tårarna borta, även om jag kämpade hårt. Hade jag suttit ensam så skulle jag brÖlat högljutt. Men jag kunde hålla på mig någorlunda.

.

Prins Daniels tal till sin hustru under middagen var dock fantastiskt bra! Man blir verkligen glad när man hör ett bra tal, och jag gillade verkligen hans.

.

Jag som aldrig bryt mig om denna institution – Kungahuset – har ägnat dagen åt Bröllopet. Det trodde jag aldrig. Men, som sagt, insåg jag att händelsen ändå är något historiskt så jag bänkan mig själv och tvinga alla andra att sitta och glo. Det var trevligt, tycker jag i alla fall. Och kul att man fick se så pass mycket ändå.

.

Nu är det brudvals så det bör väl vara slut nu – hoppas jag. Känner att jag fått en alltför stor överdos av allt detta glim och glam, så nu är det dags att sova. Och tanka av denna ytlighet.

12-årig brud, 80-årig brudgum

Läste idag på Fattis blogg att man kan läsa i AF om en 12 årig flicka som tvingats gifta sig med en 80 årig man.

Detta är ju förfärligt. Oavsett hur fattig eller outbildad man är måste man väl förstå vilket trauma det måste vara att tvingas gifta sig med en 80 åring! Särskilt om man inte själv är 80 år…

Jag kan bara gå till mig själv och tänka om JAG skulle kunna acceptera att gifta mig med en 80-åring, och hur det skulle kännas. Jag skulle aldrig kunna tänka mig det, hur ska då en 12 åring uppleva det hela?!

Jag jobbade några år på Pakistanska Ambassaden. Där jobbar mest pakistanier, och dessa jobbar på så sätt att de stannar ca 5 år på sin post, sedan åker de till hemlandet något år och jobbar och sedan skickas de ut till något annat land och jobbar på deras ambassad i det landet i ca 5 år igen…. så går det runt tills de pensioneras efter 25 års ”duty”.

Det hände sig som så att Ambassadörens personlige sekreterare (pakistanskt ursprung) hade jobbat där klart sin tid och skulle nu tillbaks till sitt hemland. Han hade en 18 årig dotter, som han ville skulle stanna i Sverige. Så han skulle gifta bort henne med en god vän till honom (som är svensk medborgare) som var i 50-årsåldern.

När detta kom till allas kännedom så blev det inte populärt bland de övriga pakistanska medarbetarna (som alla var män). De rynkade på näsan åt det hela när de kom och berättade detta mig. De var mycket upprörda över att hon själv inte verkade vara den som propsade på att vilja stanna och gifta sig, men värst av allt var att pappan valt en så mycket äldre gubbe till henne.

De var alla så irriterade på honom att de spottade åt honom, bakom hans rygg förstås…… de sa att det finns hundratals fina pakistanska killar i hennes egen ålder att välja bland, om hon nu absolut måste gifta sig!

Hur det hela avlöpte vet jag inte, för jag slutade jobbet i samma veva. Jag berättar detta för att vad jag känner till om pakistanier är att de i allmänhet är väldigt traditionsbundna, mer än religiöst bundna ibland. Det enda jag haft att göra med pakistanier är just på mitt f.d. jobb, och jag vet att dom var det i alla fall.

Men inte ens de accepterade att en dotter bara giftes bort på detta sätt, och dessutom med en gubbe! Ja, dom höll t.o.m. för näsan när dom pratade om denna GUBBE, för de tyckte han var så gammal att det riktigt luktade om honom ! Jag hade verkligen roligt åt deras utbrott i detta ämne.

Vad jag vill säga är att man inte ska tro att det är allmänt accepterat att gifta bort sina döttrar med gamla män, eller ens att tvinga dom att gifta sig över huvudtaget, även om det kan se så ut utifrån.

MIN DOTTER ÄR GIFT!!!

—————————————————————————————————-

One down…three to go… Nu kan jag lägga ännu en titel till mitt namn : Svärmor.

Igår gifte sig min äldsta dotter! Hon var fantastiskt vacker, en varelse från ett ännu okänt land. Hon var så kär…HAN var så kär…JAAAG var sååå kääär!!! Vilken vacker , fin, snäll o sympatisk svärson hon valt åt mig =) Jag tackar henne så mycket för det…

Som vanligt tog det timmar innan alla gäster droppat in. Skitjobbigt det där. Fattar inte araber att om man är INBJUDEN så kommer man i TIIIID(!!!!). Det är då alltså inte tal om en öppen mottagning – där man kan komma när man vill – utan en bestämd tid där festen börjar när alla infunnit sig?

Respektlöst av folk att komma 1,5-2 timmar för sent…men det blev i allafall jätteroligt. Det enda som egentligen betydde något för MIG var dock att bruden var nöjd, och det var hon. Hon hade jätteroligt. Och det, förstås, tack vare de närvarande gästerna som faktiskt var underbara.

Alla dansade, även jag fann tid till detta – vilket jag aldrig trodde jag skulle få. Trots de splittrade o stressande dagarna innan… så var jag stundvis i mitt esse. Avslutning var förstås med sedvanlig bileskort runt stad o torg med idel tutande o blinkande bilar.

I morse återvände vi (svärfamiljerna) till ”brottsplatsen”- Limhamns FolketsHus- och städade bort bröllopet. Det gick riktigt bra. Sedan åkte jag o gav lite ”leftovers” till brudparet. Tänkte de skulle slippa laga mat idag, och slippa gå ut.

Jag har såhär i ”efterskalvet” efter att min dotter flyttat ut upptäckt en sida hos mig som är konstig….och som jag inte gillar. Känner inte igen mig själv… bara plötsligt…från ingenting alls…kan jag bara börja gråta! HEEEELA dagen har varit såhär. Helt sjukt. ”Nu har min dotter ett eget hem…” tänker jag.”BRÖÖÖÖL!!! Bröööhöööhöööööl!!!” Vad i helsike är det med mig? Ibland tänker jag ingenting….ÄNDÅ börjar jag tjuta!

Så jäkla pinsam jag är. Fattar ingenting. Gillar det inte. Känner mig urfånig. Varför ska JAG vara deprimerad? Jag är väl inte deprimerad? Känner det inte så i allafall. Sååå? Jag blir inte klok på mig själv, faktiskt. Hoppas det är ett hastigt övergående stadium som aldrig återkommer.

Vad som är mest förunderligt är att jag sedan i måndags fram till idag har tappat FEM HELA KILON!!! FEM!! Fatta alltså! Helt otroligt. Jag sa till de andra 2 (äldre)ungarna att skynda sig att gifta sig , så jag har chans gå ned 5 kg gånger 2 inom en snar framtid! Då skulle det vara perfekt!

Fast…egentligen gillar inte jag att gå ned så fort. Inte bra. Jag har inte haft tid äta faktiskt. Det är anledningen. Och att gå ned i vikt av den anledningen är inte bra. Jag vill gå ned genom sund träning och goda matvanor. Då ser man bäst ut och mår samtidigt bra.

Såja, nu måste jag sätta mig ned o bröla som en ko igen….
—————————————————————————————————

Mer död än levande…

————————————————————————————————–

Har jag någon gång förr klagat på ”aches and pains” så borde jag hållit käft då. För idag är jag levande död! Känner mig död, men vet att jag lever då det inte finns en cm på kroppen som inte skriker åt mig…

Vi har sedan i måndags 6 dagar på oss att planera o ordna ett bröllop ( som sker på lördag) på ca 130-150 personer!!! Det borde bli en bedrift att skriva i tidningarna om senare. Dessutom är det studenttider och folk fyller år (däribland jag snart). ALLT ska hinnas med precis under dessa dagar!!! Har varit på tå sedan halv 8 varje morgon till sena kvällar. Har mest flängt ute typ 10 ggr per dag i olika ärenden.

Under tiden har huset förfallit (mer än vanligt) till oigenkännlighet. Inte ens JAG är riktigt säker på att det verkligen är MITT hem när jag öppnar ytterdörren…eller så kanske jag innerst inne hoppas att det INTE ska vara det. FÖR DET ÄR FÖRFÄÄÄÄRLIGT!!!

Bara Gud vet hur mycket jag längtar till nästa måndag…och jag förstås…när jag väl vaknar upp ur denna mardrömslika situation vill säga.

————————————————————————————————–

Bröllopsplanering

————————————————————————————————-

Ödestimmen är förskjuten… EN HEL VECKA!!! Min dotters bröllop blir inte förrän nästa vecka, på lördag den 6e juni! Hon hänger alltså på min hals en hel vecka till!

Nåja, ingen tid nu att misströsta för det. Nu ska här planeras för denna dag…och det är inte lite. Men helt ärligt så har – som jag redan förutspått- förväntningarna skurits ned radikalt ifrån min dotters sida till mer realistiska mått. Så det ”lilla” hon numera begär tycker jag faktiskt hon gott kan få.

Vi har precis varit hos blivande svärföräldrarna och planerat det mesta så vi är väl någorlunda överrens… än så länge… det är ju trots allt DOM som ska plocka upp notan. Men å andra sidan så är det MIN dotter som är föremålet för allas beundran (??!)…fram tills brudgummen inträder på slutet. Då kommer nog alla kvinnors uppmärksamhet kraftigt förskjutas åt hans håll.
—————————————————————————————————-

Frieritider

Igår var min dotters ”friare” här med familj för andra gången. Dom var här för någon månad sedan och frågade fadern om hennes hand. Igår sa ”Prinsessans” far ”Ja!”.

Det är rätt så intressant för ingen av oss 2 familjer vet riktigt hur sånt här går till. Man blir bjuden på bröllop men man är ju ovetande om ”dramat” som pågått innan bröllopet.

Så vi båda familjer famlar lite trevande i mörkret : ska man bjuda på mat den här gången?..eller bara fika?… eller bara kaffe?

Vilka frågor ska man ta upp…den här gången? Ska man svara Ja eller Nej direkt eller vänta? Hemgiften – när ska man ta upp den frågan…osv.

Man ringer hit o dit, frågar om råd o rön. Sen sitter vi där – 2 familjer som vet ingenting – men låtsas ”veta”.

Komiskt, egentligen. Det är första gången någon av våra barn gifter sig. I och för sig känns det bra att vi båda är på någorlunda samma ”kunskapsnivå” i ärendet. Men det tar sig. Tycker det går riktigt bra.

Nu ska bara de lyckliga tu bestämma (äktenskapsförord?), hemgift, vigseldatum o bröllopsdatum. Under tiden väntar vi alla i andakt.

Bröllop

Nu har vi avverkat gårdagens bröllopsfest. Det var trevligt faktiskt, kul att träffa andra människor än de som vanligen passerar revy.

Men jag o min dotter hade även andra avsikter med vår närvaro. Hon hade funderat att ha sitt bröllop i samma lokal, men vi hade aldrig varit där förut. Nu fick vi ett ypperligt tillfälle att studera den.

Lokalen var jättefin o bra. Viktigast av allt var dock att få se hur ett bröllop verkligen ser ut. Tror det är första bröllopet mina barn varit på och det 3:e för mig. Och inget av de 2 föregående har varit riktigt ”muslimska” sådana. Det har varit andra stuk på dom.

Problemet med min älskade dotter, som jag visserligen håller mycket kär, har alltför högtflygande planer. Hon skrämmer mig med sina förväntningar. ”Gardinerna måste rivas ned o bytas ut…” ( Lokalen innehar 10 fönster med 20st gardinlängder på 3 meter stycket), ”… och dom 4 struttiga taklamporna ska tas ned o bytas ut mot kristallkronor… ” , ”…alla bord o stolar ska bytas ut, dom här ser för jävliga ut…”

Befarar att hon snart ska föreslå att väggar ska målas och golvet ska läggas om… att fönstrena ska vara mer nischade o att toaletterna ska bli fler…

Nä, men jag förstår att det är viktigt. Min egen bröllopsdag var inget att skryta om. Vi konvertiter brukar ju i regel få nöja oss med det lilla. Så det är bra att hon har visioner och i allafall försöker få igenom dom. Allteftersom tiden o planerandet går framåt brukar man få tulla på vissa saker för man inser att det inte går.

Det värsta är när man har höga förväntningar och måste nöja sig med verkligheten så kan besvikelsen vara stor. Och jag vill verkligen inte att mina döttrar ska vara besvikna med sin bröllopsdag.